nyhjoakim

Därför får mammorna vårdnaden

Allt fler barn i Sverige växer upp utan sina fäder. Sekelgamla könsmönster styr i vårdnadstvister.

Utanför gallerians genomskinliga skjutdörrar håller Stenungsund på att släckas ner. Joakim Ramstedt har just träffat sin tre år gamla dotter med en kontaktperson i en av socialtjänstens lägenheter några mil härifrån. Han gör det fyra timmar varannan vecka. Det blir åtta i månaden.

– Vi gungade lite i dag. Men det var så kallt så vi var tvungna att gå in. Det är en ganska stor lägenhet, och så finns det en låda med gamla leksaker, säger han. Nu är det två veckor kvar till nästa möte.

I vårdnadstvister ska lagen utgå från barnens bästa. Därför har man i Sverige som mål att så ofta som möjligt döma till gemensam vårdnad. Men ungefär 160 000 av Sveriges två miljoner barn växer upp utan sin pappa som vårdnadshavare. Om föräldrarna inte är gifta när ett barn föds får mamman automatiskt vårdnaden om barnet. Ifall det döms till enskild vårdnad i domstol är det i åtta fall av nio mamman som får den. Sedan en lagändring 2006, då samarbetssvårigheter blev ett starkare skäl till att upplösa vårdnaden, har antalet fall där man dömer till gemensam vårdnad minskat drastiskt. Från hälften ner till en tredjedel. En förälder som inte har vårdnadsansvar för sitt barn har ingenting att säga till om när det gäller uppväxt, var barnet ska bo eller frågor som rör skolgång eller besök hos sjukvården.

Lena Celander-Jörgensen är barnrättsjurist och arbetar med att företräda både mammor och pappor i vårdnadstvister. Hon menar att mamman har en stor fördel i tvisterna.

– Hon kan slänga anklagelser på pappan och han måste då lägga all sin energi på att försvara sig och förklara att han är en bra pappa. Hon behöver inte visa att hon är en bra mamma. Pappan hamnar alltid i en försvarssituation och det blir en slags omvänd bevisbörda, menar Lena Celander-Jörgensen.

Före förlossningen hade Joakims och mammans relation blivit allt sämre under en lång tid. En morgon när Joakim vaknade, en tid efter att dottern fötts, var plötsligt mamman borta och hade tagit deras dotter med sig. Under perioden som följde fick Joakim och dottern träffas mycket lite och mötena skedde alltid under mammans övervakning och på hennes villkor. Till slut kontaktade Joakim en advokat och lämnade in en stämning till tingsrätten. Han ville ha ett normalt umgänge med sin dotter.

– Skulle jag fortsätta så här, eller skulle jag gå till domstol? Det var antingen det eller att ge upp. Och ge upp tänker jag aldrig göra.

Joakim har en son från ett tidigare förhållande som han träffar varannan helg och deras kontakt fungerar bra.

Kerstin Sjöbratt arbetar på Bris. De får in många samtal från barn med ingen eller liten kontakt med sin pappa.

– Om ett barn inte får träffa sin pappa saknar de honom självklart. De bär på en sorg som präglar deras liv. De lägger också lätt skuld på sig själva för att pappan inte är närvarande. Det kan påverka barnets självbild och trygghet med sig själv, säger hon.

Joakim Ramstedt missbrukade alkohol under några veckor efter separationen. Sedan dess har han inte druckit. Mamman anklagar honom också för att ha adhd. Inget av det här ska räcka för att förlora vårdnaden. Enligt lagstiftningen ska domstolen döma till enskild vårdnad om det finns risk för att det förekommit incest, svårt missbruk, misshandel eller om föräldrarna har väldigt stora samarbetsvårigheter.

I en vårdnadstvist försöker domstolen under det första mötet få föräldrarna att komma till ett gemensamt beslut. Om det inte går får socialtjänstens familjerätt göra en utredning om vem som är bäst lämpad som förälder. 2006 gick föräldrarna till 7 300 barn igenom en utredning om umgänge, boende och vårdnad. Utredningen brukar ta mellan tre månader och ett år och baseras enligt en undersökning vid Lunds universitet i genomsnitt på drygt två och en halv timme möte per förälder.

Domstolen fattar före utredningen ett beslut om hur umgänget mellan barnet och de båda föräldrarna ska se ut under perioden. Den som gynnas av det här tillfälliga beslutet får också i de allra flesta fall domen med sig. I Joakims fall blev det tillfälliga beslutet att han och dottern får träffas två gånger i månaden tillsammans med en kontaktperson som bestäms av familjerätten. Men under de två år tvisten pågått har de träffats högst femton gånger därför att familjerätten inte kunnat tillhandahålla en kontaktperson.

Annika Rejmer, rättssociolog på Lunds universitet, har utrett systemet kring vårdnadstvister tillsammans med Anna Singer på Uppsala universitet. De anser att en förklaring till att enskild vårdnad oftast döms ut till mamman är en förlegad syn på mamman som den bästa föräldern.

– Det är ett system från det gamla hemmafru- och arbetarsamhället som lever kvar än i dag. Och sådant tvättar man inte bort så lätt, säger Annika Rejmer.

När det svenska bondesamhället övergick till industrisamhälle omkring år 1900 ändrades också familjeförhållandena drastiskt. Tidigare var bondehemmet som ett eget litet företag som livet kretsade kring, båda föräldrarna tog del i barnens uppfostran. När pappan sedan började förvärvsarbeta vistades han hemifrån under de långa arbetsdagarna och mamman tog över hela ansvaret för hemmet. Pappan hamnade ofta utanför familjelivet och barnuppfostran. Det blev ett samhälle där mannen tjänade pengar till familjen och kvinnan tog hand om hem och barn.

Det skulle dröja fram till sextiotalet innan kvinnor på allvar började komma ut i arbetslivet och dagis blev ett riktigt alternativ till att mamman var hemma.

– Det var en dubbel frigörelse. Samtidigt som man skulle ge mamman ett jobb försökte man också göra mannen med barn, säger Lars Plantin på Malmö högskola som skrivit en doktorsavhandling om mäns föräldraskap.

Enligt justitieminister Beatrice Ask är det barnens behov man utgår från i lagstiftningen. Det viktiga är inte ifall mamman eller pappan får vårdnaden.

– Hur det ser ut präglas ju av allas våra värderingar och könsroller. Jag utgår från att båda är lika bra föräldrar. Men det finns ingen matematisk jämställdhet, säger hon.

Barnombudsmannen Lena Nyberg håller med om att fokus ligger på barnen. Och hon tycker att det är naturligt att vårdnadsansvaret oftare hamnar hos mamman.

– Våld, missbruk och sexuella övergrepp är mer förekommande bland män. Men i normalfallet är det viktigt att barnet växer upp med båda sina föräldrar och min bild är att man utgår från vad som är bäst för barnet när man dömer, säger hon.

Barnrättsjuristen Lena Celander-Jörgensen tror att anledningen till att pappor i så hög utsträckning förlorar vårdnadstvister ligger mycket hos familjerätten där de flesta som arbetar är kvinnor. Och kvinnor förstår bäst andra kvinnor.

– Pappor blir diskriminerade för att utredarna har ett kvinnligt perspektiv. Naturligtvis påverkar det utfallet. De flesta utredningarna är undermåliga på den punkten, säger hon.

Beatrice Ask säger att det inte finns planer på några större förändringar i lagstiftningen med tanke på att 2006 års lag är såpass färsk.

– Jag är rätt säker på att våra myndigheter utför det uppdrag man har på bästa sätt. Ord står mot ord och jag har väldigt svårt att se att man ställer sig på någons sida i en konflikt, säger hon

– Båda föräldrarna kan inte vinna i vårdnadstvist. Och ska man välja så är det oftast mamman som tagit hand om barnet mest, säger Chris Börgesson, enhetschef på familjerätten i Göteborg.

Hon påpekar att barnen ofta är väldigt små när föräldrarna separerar och då oftast har en närmare relation till modern. Vårdnaden hamnar oftare hos mamman än hos pappan också därför att män inte tar ut föräldraledighet i samma utsträckning som kvinnor.

Efter ett par möten med Joakim Ramstedt gav familjerätten sitt utlåtande att domstolen borde besluta om ensam vårdnad till mamman. Det innebär att domen, som kommer nu i början av året, också med största sannolikhet tilldömer mamman vårdnaden.

– Min dotter har ju en hel släkt på min sida också. Farmor, farfar, en bror och kusiner. Hon får inte träffa dem. Hon får aldrig chans att lära känna dem ordentligt, säger han.

30 år av tvister

1977 införs gemensam vårdnad utanför äktenskapet. Det blir möjligt för samboende och skilda par att utöva vårdnad.

1998 förändras föräldrabalken så att gemensam vårdnad blir utgångspunkten i bedömningar av vårdnadsfrågan. En bieffekt av detta blir att en del högst olämpliga föräldrar får behålla vårdnaden om barnet.

2006 sker en ändring i föräldrabalken som innebär att mer fokus ska ligga på barnet i vårdnadstvister. Samarbetssvårigheter förs upp som en större anledning att bryta den gemensamma vårdnaden och om ett barn misstänks fara illa ska domstolen i större utsträckning besluta utifrån dessa misstankar. Sommaren

2007 dömer HD i ett fall till ensam vårdnad för mamman enbart grundat på föräldrarnas samarbetssvårigheter. Domen blir prejudicerande och därmed vägledande för andra liknande fall.

– Vi gungade lite i dag. Men det var så kallt så vi var tvungna att gå in. Det är en ganska stor lägenhet, och så finns det en låda med gamla leksaker, säger han. Nu är det två veckor kvar till nästa möte.

I vårdnadstvister ska lagen utgå från barnens bästa. Därför har man i Sverige som mål att så ofta som möjligt döma till gemensam vårdnad. Men ungefär 160 000 av Sveriges två miljoner barn växer upp utan sin pappa som vårdnadshavare. Om föräldrarna inte är gifta när ett barn föds får mamman automatiskt vårdnaden om barnet. Ifall det döms till enskild vårdnad i domstol är det i åtta fall av nio mamman som får den. Sedan en lagändring 2006, då samarbetssvårigheter blev ett starkare skäl till att upplösa vårdnaden, har antalet fall där man dömer till gemensam vårdnad minskat drastiskt. Från hälften ner till en tredjedel. En förälder som inte har vårdnadsansvar för sitt barn har ingenting att säga till om när det gäller uppväxt, var barnet ska bo eller frågor som rör skolgång eller besök hos sjukvården.

Lena Celander-Jörgensen är barnrättsjurist och arbetar med att företräda både mammor och pappor i vårdnadstvister. Hon menar att mamman har en stor fördel i tvisterna.

– Hon kan slänga anklagelser på pappan och han måste då lägga all sin energi på att försvara sig och förklara att han är en bra pappa. Hon behöver inte visa att hon är en bra mamma. Pappan hamnar alltid i en försvarssituation och det blir en slags omvänd bevisbörda, menar Lena Celander-Jörgensen.

Före förlossningen hade Joakims och mammans relation blivit allt sämre under en lång tid. En morgon när Joakim vaknade, en tid efter att dottern fötts, var plötsligt mamman borta och hade tagit deras dotter med sig. Under perioden som följde fick Joakim och dottern träffas mycket lite och mötena skedde alltid under mammans övervakning och på hennes villkor. Till slut kontaktade Joakim en advokat och lämnade in en stämning till tingsrätten. Han ville ha ett normalt umgänge med sin dotter.

– Skulle jag fortsätta så här, eller skulle jag gå till domstol? Det var antingen det eller att ge upp. Och ge upp tänker jag aldrig göra.

Joakim har en son från ett tidigare förhållande som han träffar varannan helg och deras kontakt fungerar bra.

Kerstin Sjöbratt arbetar på Bris. De får in många samtal från barn med ingen eller liten kontakt med sin pappa.

– Om ett barn inte får träffa sin pappa saknar de honom självklart. De bär på en sorg som präglar deras liv. De lägger också lätt skuld på sig själva för att pappan inte är närvarande. Det kan påverka barnets självbild och trygghet med sig själv, säger hon.

Joakim Ramstedt missbrukade alkohol under några veckor efter separationen. Sedan dess har han inte druckit. Mamman anklagar honom också för att ha adhd. Inget av det här ska räcka för att förlora vårdnaden. Enligt lagstiftningen ska domstolen döma till enskild vårdnad om det finns risk för att det förekommit incest, svårt missbruk, misshandel eller om föräldrarna har väldigt stora samarbetsvårigheter.

I en vårdnadstvist försöker domstolen under det första mötet få föräldrarna att komma till ett gemensamt beslut. Om det inte går får socialtjänstens familjerätt göra en utredning om vem som är bäst lämpad som förälder. 2006 gick föräldrarna till 7 300 barn igenom en utredning om umgänge, boende och vårdnad. Utredningen brukar ta mellan tre månader och ett år och baseras enligt en undersökning vid Lunds universitet i genomsnitt på drygt två och en halv timme möte per förälder.

Domstolen fattar före utredningen ett beslut om hur umgänget mellan barnet och de båda föräldrarna ska se ut under perioden. Den som gynnas av det här tillfälliga beslutet får också i de allra flesta fall domen med sig. I Joakims fall blev det tillfälliga beslutet att han och dottern får träffas två gånger i månaden tillsammans med en kontaktperson som bestäms av familjerätten. Men under de två år tvisten pågått har de träffats högst femton gånger därför att familjerätten inte kunnat tillhandahålla en kontaktperson.

Annika Rejmer, rättssociolog på Lunds universitet, har utrett systemet kring vårdnadstvister tillsammans med Anna Singer på Uppsala universitet. De anser att en förklaring till att enskild vårdnad oftast döms ut till mamman är en förlegad syn på mamman som den bästa föräldern.

– Det är ett system från det gamla hemmafru- och arbetarsamhället som lever kvar än i dag. Och sådant tvättar man inte bort så lätt, säger Annika Rejmer.

När det svenska bondesamhället övergick till industrisamhälle omkring år 1900 ändrades också familjeförhållandena drastiskt. Tidigare var bondehemmet som ett eget litet företag som livet kretsade kring, båda föräldrarna tog del i barnens uppfostran. När pappan sedan började förvärvsarbeta vistades han hemifrån under de långa arbetsdagarna och mamman tog över hela ansvaret för hemmet. Pappan hamnade ofta utanför familjelivet och barnuppfostran. Det blev ett samhälle där mannen tjänade pengar till familjen och kvinnan tog hand om hem och barn.

Det skulle dröja fram till sextiotalet innan kvinnor på allvar började komma ut i arbetslivet och dagis blev ett riktigt alternativ till att mamman var hemma.

– Det var en dubbel frigörelse. Samtidigt som man skulle ge mamman ett jobb försökte man också göra mannen med barn, säger Lars Plantin på Malmö högskola som skrivit en doktorsavhandling om mäns föräldraskap.

Enligt justitieminister Beatrice Ask är det barnens behov man utgår från i lagstiftningen. Det viktiga är inte ifall mamman eller pappan får vårdnaden.

– Hur det ser ut präglas ju av allas våra värderingar och könsroller. Jag utgår från att båda är lika bra föräldrar. Men det finns ingen matematisk jämställdhet, säger hon.

Barnombudsmannen Lena Nyberg håller med om att fokus ligger på barnen. Och hon tycker att det är naturligt att vårdnadsansvaret oftare hamnar hos mamman.

– Våld, missbruk och sexuella övergrepp är mer förekommande bland män. Men i normalfallet är det viktigt att barnet växer upp med båda sina föräldrar och min bild är att man utgår från vad som är bäst för barnet när man dömer, säger hon.

Barnrättsjuristen Lena Celander-Jörgensen tror att anledningen till att pappor i så hög utsträckning förlorar vårdnadstvister ligger mycket hos familjerätten där de flesta som arbetar är kvinnor. Och kvinnor förstår bäst andra kvinnor.

– Pappor blir diskriminerade för att utredarna har ett kvinnligt perspektiv. Naturligtvis påverkar det utfallet. De flesta utredningarna är undermåliga på den punkten, säger hon.

Beatrice Ask säger att det inte finns planer på några större förändringar i lagstiftningen med tanke på att 2006 års lag är såpass färsk.

– Jag är rätt säker på att våra myndigheter utför det uppdrag man har på bästa sätt. Ord står mot ord och jag har väldigt svårt att se att man ställer sig på någons sida i en konflikt, säger hon

– Båda föräldrarna kan inte vinna i vårdnadstvist. Och ska man välja så är det oftast mamman som tagit hand om barnet mest, säger Chris Börgesson, enhetschef på familjerätten i Göteborg.

Hon påpekar att barnen ofta är väldigt små när föräldrarna separerar och då oftast har en närmare relation till modern. Vårdnaden hamnar oftare hos mamman än hos pappan också därför att män inte tar ut föräldraledighet i samma utsträckning som kvinnor.

Efter ett par möten med Joakim Ramstedt gav familjerätten sitt utlåtande att domstolen borde besluta om ensam vårdnad till mamman. Det innebär att domen, som kommer nu i början av året, också med största sannolikhet tilldömer mamman vårdnaden.

– Min dotter har ju en hel släkt på min sida också. Farmor, farfar, en bror och kusiner. Hon får inte träffa dem. Hon får aldrig chans att lära känna dem ordentligt, säger han.

30 år av tvister

1977 införs gemensam vårdnad utanför äktenskapet. Det blir möjligt för samboende och skilda par att utöva vårdnad.

1998 förändras föräldrabalken så att gemensam vårdnad blir utgångspunkten i bedömningar av vårdnadsfrågan. En bieffekt av detta blir att en del högst olämpliga föräldrar får behålla vårdnaden om barnet.

2006 sker en ändring i föräldrabalken som innebär att mer fokus ska ligga på barnet i vårdnadstvister. Samarbetssvårigheter förs upp som en större anledning att bryta den gemensamma vårdnaden och om ett barn misstänks fara illa ska domstolen i större utsträckning besluta utifrån dessa misstankar. Sommaren

2007 dömer HD i ett fall till ensam vårdnad för mamman enbart grundat på föräldrarnas samarbetssvårigheter. Domen blir prejudicerande och därmed vägledande för andra liknande fall.

//-->

Prenumerera på Fokus!

41 nummer av Fokus för bara 1095 kronor!

30 comments

  • Olof Hülphers skriver:

    Det finns en intressant utredning med rubriken ”Beslutanderätt vid gemensam vårdnad m.m.(SOU 2007:52), som innehåller ett intressant nytänkande som, om det antas av riksdagen, avser att främja föräldrars ansvarstagande och engagemang för sina barn eftersom hela förslaget har barnets bästa för ögonen. Om förslaget antas kommer det enligt min mening att innebära att fler män får del i – eller får behålla – vårdnaden om sina barn. Remisstiden går ut den sista januari.

  • Child Dept. skriver:

    Den utredningen vill ge mammor rätt att ta ett barn och flytta från Ystad till Kiruna utan att pappan har något att säga till om. Inte ens barnet som med en sådan flytt förlorar helt kontakten med sin pappa.
    Den utredningen som Olof refererar till innehåller väldigt många brister med vissa ljuspunkter finns där dock.

  • [...] på Omniguide.se Artikeln “Därför får mammorna vårdnaden” på Fokus, från 2008/01/11 Posted In: Blogg This entry was posted on Wednesday, January 16th, 2008 at 11:12 pm and is [...]

  • Roger K skriver:

    Är detta något för JO att ta upp? Jag undrar varför jag som pappa ej automatiskt får 50% av barnbidragen eftersom barnen bor 50% av tiden hos mig? Som det är nu så kan ju mamman förfoga över barnbidraget som hon vill och då får vi fäder hoppas att vi får vår del av bidraget eftersom vi också har utgifter. Detta är otroligt orättvist och könsdiskriminerande!

  • Anders skriver:

    Ojämlika Sverige!

    Som ensampappa måste allt framstå som ”perfekt”, inga sprickor i fasaden. Det räcker med att mamman
    påstår ”vi har problem” för att pappan skall vara i underläge.

    Man börjar rättsmatchen med 8-0 baken, måste jobba hårt med att visa hur himla perfekt allt är för att nå upp till jämvikt med mamman.
    Krävs knark, sprit, våld och liknande för att mamman
    ska anses vara ”mindre lämplig”.
    I pappans fall räcker det med att nästan ingenting (ett påstående från mamman!) för att han ska förlora.

    Hon behöver inte bevisa något,
    utan pappan måste bevisa hur fantastiskt lämplig han är.
    Omvänt så gäller det omvända
    - hon behöver inte försvara sig,
    hon är ju vinnare ändå.

    Svea rikes lag år 2008…
    - kunde lika gärna varit 1892
    eller stenåldern.

    Självfallet behöver detta ändras!
    Det är en skam för Sveriges rättsväsende att det får fungera så, liksom en skam för landets högt prisade jämställdhet.

    Vissa är mer jämställda än andra…

    /Anders

  • Namn ackeman skriver:

    OM bo tycker äatt det är naturligt att leva med ett gammlat ”statarsamhällestänkande” med att kvinnan ska ha vårdanden och att det är mer naturligt så kanske Bo ska vara hemma fru inte ha en egen karriär och få en smäll på käften då&då.. För det var vanligt i statarsamhället… Och då måste det var rätt eller? ;)

  • rigmor skriver:

    FRUKTANSVÄRT att detta får fortgå i dessa tider!!!
    Barnen behöver både mamma o pappa om de ska bli Hela MÄNNISKOR, jag har hört o upplevt att så många mammor hittar på elaka saker, ljuger, är stora EGOISTER som inte borde få ha vårdnanden själva- Om dessa mammor beter sig på det viset så borde de få en uppläxning i moraliska frågor- de är på så låg nivå så de är inte lämpliga att vara ensamma vårdnadshavare- de behöver verkligen en PAPPA till sitt barn- TA inte bort pappan för barnets skull, vid dessa situationer- SE bakom fasaden!!!Jag har själv skiljt mig för länge sedan och jag anser att barnen ska inte förlora någon förälder för att vi inte kan leva ihop- det är vår skyldighet att se till att de får träffa varandra ofta, och som i vårt fall behövde vi inga papper på när o hur, Vi var generösa mot varandra o barnen och då uppstår ingen konkurrens och konflikt- allt har fungerat med det tänkesättet- Gå utanför din egen lilla värld!Du som är berörd.
    Nelson Mndela sa något jättebra som fastnade hos mig- ”En bild av hur långt man kan nå med försoning och möten i stället för med hat och konflikter, Han slutade hata när han insåg att han aldrig skulle bli fri så länge hans plågoandar ägde hans hjärta!! översätt det till dig själv o din situation- ÄGER DIN f.d. PARTNER fortfarande ditt hjärta- se till att bli FRI i ditt hjärta, så du kan slippa bråk och få harmoni istället-
    Sluta aldrig kämpa,
    skriver jag som är en sorgsen farmor som inte får träffa mitt barnbarn

  • BG skriver:

    Jo, men du rigmor dom flesta kvinnor fattar ju inte vikten av att ha med pappan hela vägen. Från A till Ö. Inte från D-F och kanske T-Z. Kvinnor tror det fixar sig på deras vilkor, tills det är försent, ”jahapp inte mitt fel”.

    Om sanningen ska fram så finns där ett systemfel i huvudet på lagstiftarna, en grav defekt. Ungefär som psykiskt sjuka apor. Beatrice Ask borde avsättas med omedelbar verkan, till förmån för någon som är djupt rotad i problematiken. Hon är själv frånskild och jag undrar vad hon tyckt om hon förlorat vårdnaden, hur pass glad hon hade varit. Och hur snabbt hennes ”politiska” karriär raserats. Jag önskar mig se hur hon mått.

  • Mamma till fyra änglar! skriver:

    ”God och värdig mor” är den kvinna som förmår älska sitt/sina barn, inte straffa dem och påstå att barnen ”fått det bättre”.

  • -LinnR skriver:

    ***

    Jag vet vad du talar om och jag vill hämskt gärna höra i från dig. Jag kämpar fortfarande för mitt barn och har snart inte något hopp kvar.

    Hur kan jag kontakta dig?

  • smärtan skriver:

    jag har också adhd och gamla papper och de håller på och kör sitt race stå på er

  • Dr Phil skriver:

    Ser att Joakims mamma säger att ADHD skulle vara psykisk ohälsa. ADHD är en relativt statisk neurologisk funktionsnedsättning som t ex dyslexi och inte psykisk sjukdom som t ex depression. Det är befängt att diagnostiserad och utredd ADHD eller ADD skulle vägas in som juridiskt argument i en vårdnadstvist enligt dagens lagtext. Praxis genom bristande kunskap bland dömande i rättsväsendet kan ju vara en annan.

  • Joakim skriver:

    Så har modern till min dotter stuckit upp huvudet i debatten. Intressant beskrivning hon ger. Den dokumenterade psykiska ohälsan hon talar om skulle vara min ADHD. Däremot skulle jag gärna se vad en utredning om henne skulle komma fram till, men jag tvivlar på att hon någonsin gör en. Det finns en diagnos som , utan att nämna namnet på den, som jag efter att ha levt med dig i 5 år skulle sätta, (och jag är tydligen inte ensam om bedömningen)
    Kriterier:
    Gör att man ser allt i svart och vitt,

    Uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering,

    Uppvisar påtaglig osäkerhet och instabilitet i självbild och identitetskänsla,

    Visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (till exempel slösaktighet, sexuell äventyrlighet, alkohol-, medicin- eller drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning, kaotisk livsstil),

    Vissa kan uppvisa suicidala gester, suicidhot och ibland upprepat suicidalt beteende, eller självstympande handlingar,

    Är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (till exempel intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar),

    Uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (till exempel ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)

    Har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller dissociativa symptom.

    Detta är du från början till slut. Och den person som har hand om vårt barn idag.

    Det som står i tingsrättens dom är i klarspråk: *** och hennes mor har orsakat konflikten, Rätten förstår min frustration, Att rätten inte fäster någon tilltro till *** påståenden om min person, dvs att hon talat osanning, att hon gjort ogrundade polisanmälningar mot mig i syfte att skaffa sig skyddade personuppgifter, att jag bedöms vara den person som bäst skulle ta dotterns behov av bägge föräldrarna på allvar.

    Att jag ändå förlorade vårdnaden är konsekvensen av den idiotlag vi har sedan 2006 där det räcker för en mamma att skapa konflikt för att vinna enskild vårdnad.

    Skapa konflikt kan du ju Cissi. Det är du lika bra på som att ljuga, spela offer och manipulera din omgivning.
    Sanningen kommer dock att till slut segra även i det här fallet.

  • Susanne skriver:

    Jag har känt Joakim i 16 år och vi en 10-årig son.
    Man ska vara försiktig med vad man skriver. Att påstå en sak och att faktiskt ha belägg att bevisa den är helt skilda saker. Som tex ditt inlägg där du beskriver Joakim som om att han skulle vara våldsam? Antar att du är rädd för flugor också! Dessutom är domar offentliga handligar, vilket betyder att vem som helst kan läsa dem. Och där kan man se att tingsrätten INTE bedömde Joakim som en olämplig förälder. Men eftersom ni inte kunde komma överens fick du vårdnaden.??
    En ska till: Om han nu var så olämlig som förälder som du påstår! HUR kan det komma sig att du INTE en enda gång under den tid ni levde ihop nämde något om det då ni hade min son hos er varannan helg. Om han nu var så förfärlig så blir ju du då inte mycket bättre.
    Här ett berömt citat
    ”The truth shall set you free”

  • NamnÅskådaren skriver:

    Vill gärna kommentera det Cissi skriver om Joakim eftersom jag hade möjlighet att följa deras tre-åriga förhållande på ganska nära håll.Joakims ”brott” var att älska en trasig kvinna med svåra missbruksproblem och naivt tro att hans kärlek skulle göra henne frisk. Han är inte den förste som har trott att det går. När barnet kom isolerade sig Cissi med barnet och Joakim uteslöts helt förutom att se till att mor och barn hade det materiella de behövde, d.v.s. ställa upp med pengar. Han hade inte ens tillträde till sin egen säng, där bodde Cissi med sin dotter som hon inte släppte många meter ifrån sig. Envar kunde se att detta var ett osunt beteende. Naturligtvis ligger förklaringen till det i Cissis egen bakgrund och uppväxt. Hon visste och kunde inte bättre. Vi som var omkring kunde se hur Joakim sakta men säkert drevs mot den kris som kulminerade en mörk natt när Cissi tog barnet och försvann. Cissi borde sätta sig in i hur hon själv skulle känna sig om detsamma hade hänt henne.Om Joakim tagit barnet och sedan vägrat Cissi att träffa sin älskade dotter. En far älskar sina barn precis lika mycket som en mor och smärtan det innebär att bli utsatt för det Cissi gjorde är obeskrivlig. Att han bröt ihop är inte det minsta konstigt, konstigare hade varit om han inte hade gjort det.Men med familj och goda vänners hjälp arbetade han sig ur krisen och sedan dess har han kämpat för att få träffa sin dotter, vilket Cissi hela tiden har motarbetat med lögner och falska påhopp. Tyvärr har hon fått god hjälp av familjerättens handläggare att föra sitt onda spel. Cissi, för din dotters skull hoppas jag att du snart förstår att detta inte är en framkomlig väg. Du skadar din dotter och du skadar ohjälpligt din egen relation till henne. En vacker dag förstår hon vad du gjort och hur lite du haft hennes bästa för ögonen och då kanske du förlorar hennes tillit och kärlek.

  • Jämnställd mamma skriver:

    Detta är givetvis ett systemfel men inte när man dömer om vårdnad, utan när barnet kommer till världen. det är fokus på mor och barn där pappa från förlossning blir ett bihang.

    Pappor måste sluta acceptera detta.

    Dela på föräldrarledigheten 50/50. förutom ammningen finns INGET som säger att mamman är bättre än pappan och det går att pumpa bröstmjölk.

    Att VABBA måste också delas på. Att någon tjänar mer eller mindre pengar är faktiskt oväsäntligt, för att dela på föräldrarledighet, vabb och vara med i beslut om allt från mössor, mat till dagis och skola gör att ansvaret delas upp och det fungerar som en vaccination mot skilsmässa.

    Fram för äkta jämnställdhet från början.

  • Musse skriver:

    Borderline är en riktigt läskig psykisk störning. De som lider av den är ofta extremt manipulativa (inte av illvilja, utan som en kamp för överlevnad) och kan få vem som helst att tvivla på sådant som är uppenbart sant. Många terapeuter drar sig för att arbeta med dem, eftersom de är så svåra att hjälpa.
    Att en person med borderlinestörning lyckas manipulera utredare och domstolar är därför tyvärr varken konstigt eller ovanligt.
    Den som får barn med en person med borderline har bekymmer för resten av livet. Jag rekommenderar anhöriga att läsa boken ”Stop Walking on Eggshells” (sök den på nätet). Den ger många insikter och goda råd.

  • Namn Björn Ohlson skriver:

    Kommentar till NamnÅskådaren.

    Jag har varit med om exakt samma historia. det du tar upp om familjerätten är skrämmande och sant. Två personer på familjerätten i Upplands-Väsby motarbeade mig och hjälpte mamman hela tiden. Handläggaren ringde till mitt jobb flera gånger och påstod bl.a. att det var farligt för barnen att åka bil med mig för ”jag kunde ju dricka alkohol när jag körde”. Mamman hade inget körkort tidigare, jag hade kört barnen i över 5 år och det hade gått hur bra som helst. Orden var tagna ut tomma luften men handläggaren skrev om detta till tingsrätten. Jag ringde upp handledaren och berättade att jag skulle ta upp ärendet för länstyrelsen och att jag ville ha en skriftlig förklaring och motivering. Två veckor senare kom ett brev där det stod att han hade sagt upp sig.

  • Agamemnon skriver:

    Ett samhälle i förfall, mångt och mycket tack vare den nya familjepolitiken. Tack politiker för ett förvärrat samhälle.

    För att det ska råda ett jämställt föräldraskap måste det finnas alternativ. Det fungerar inte att ”mamman” dikterar när hennes föräldraledighet ska tas ut och när ”pappans” föräldraledighet ska tas ut. Så som det fungerar i många separerade pars hem idag. Det fungerar inte i längden.

    Det fungerar heller inte att mamman bestämmer om pappa ska vara vårdnadshavare eller inte för deras högst likvärdiga föräldraskap.

    Samma sak gäller boendet. Det måste finnas en avgränsning hur barnets boende delas upp jämlikt väldigt tidigt i barnets liv redan efter någon månad, så att anknytningen till föräldrarna blir likvärdig.

  • Namn Nettan skriver:

    Att det finns en massa orättvisor i vårdnadstvister håller jag med om, men inte att det skulle bero på kön! Jag och många andra mammor har också blivit illa behandlade av domare. Jag är en mamma som förlorat vårdnaden om mina små barn, 4 och 3 år gamla, får bara träffa dem 5h/v och inte ens det har pappan gått med på. Detta trots att jag är den som tagit ut all föräldraledighet för att pappan inte velat, inte ens när jag blev sjukskriven utmattad av att ta hand om barnen dygnet runt, ville han ta ut 2 dgr i veckan ens för att avlasta mig. Han har satsat på karriär jag varit hemma med barnen. Är inte olämplig på något sätt, älskar mina barn, de betyder ALLT för mig, jag är skötsam, psykisk stabil osv. Aldrig misskött mina barn och tycker det är självklart med en rättvis fördelning, 50% boende och delad vårdnad. Ändå förlorade barnen sin mamma! Så visst är det orättvist och hemskt att barn förlorar en förälder sådär, men det drabbar mammor i hög utsträckning också!Behöver en advokat, kan någon rekommendera någon som är bra?

  • Namn Mia skriver:

    SKRÄMMANDE EGOISM.
    Både i huvudinlägget och i kommentarerna pratas det bara om föräldrarnas rätt. Barn perspektivet saknas helt.

    Självklart ska inte barns uppväxt förstöras genom att det bollas som pingpong bollar mellan föräldrar som inte kan samarbeta. Oavsett om ingen av föräldrarna är en ”dålig förälder” så behöver barn en fast punkt i livet, trygg uppväxt utan slitningar och bråk, på heltid få bygga upp och utveckla sitt eget nätverk av sociala kontakter.

    Det är hemskt att så många barn tvingas att byta vänkrets varannan vecka bara för att tillfredställa vuxnas behov av rättvisa. Det borde vara självklart att växelvis boende innebär att föräldrarna fick bo växelvis i två olika boenden. Vuxna klarar att pendla och ha två boenden mycket bättre än barn … men Nej Inte då. Vuxna är alldeles för bekväma för att själva leva det liv som de tvingar sina barn till.

    Det är hemskt att så många barns uppväxt blir helt förstörd av en evig konflikt SKIT SAMMA vem som är bäst eller lika bra. Hela vitsen med att tillåta skilsmässor är ju att barn ska slippa leva år efter år i en ständig konflikt. Det är bättre och tydligare att förbjuda separationer än att tvinga alla till gemensam vårdnad.

    Idag luras föräldrar att de ska kunna separera utan att behöva avstå från något. Det har blivit en livsstil att kräva att få ha barn men ändå vara avstå från sitt singelliv. De som betalar ett högt pris för vuxnas val av denna livsstil är barnen men OCSKÅ vi skattebetalare. Jag betalar massor i skatt. Jag gör det med glädje när skatten går till vård skola omsorg men jag har verkligen INGEN lust att betala en massa skatt för den här typen av pajkastning. Separationer kräver en massa bidrag hit och dit. Domstolar får fullt upp med denna typ av pajkastning istället för att jaga brottslingar.

    Joakim, hur många sjuksköterskor tycker du vi ska avskeda för att alla i din situation ska kunna få kontaktpersoner?

    Joakim, jag vill förtydliga en sak: Jag skiter fullständigt i vad *** skriver om dig. Det räcker så bra med att googla på ditt namn och läsa det du själv skriver för att skaffa sig en bild av dig. Du skriver massor och jämför Feminismen med nazism, kallar rapporter om mäns våld för Feministpropaganda, anklagar Socialdemokraterna för allt ”Feminismen hotar hela vårt samhälle” osv. Det är enbart pga vad du själv skriver som gör att jag blir glad över att *** har fått Ensam vårdan. Det är djupt tragiskt att rättshaverister som du ändå lyckas få så stort medieutrymme. (Mammor har ofta fullt upp med sina barn så de har inte samma möjlighet att försvara sig.) Men du Joakim, utan Feminismen hade du aldrig ens ifrågasatt att det är kvinnans roll att ta hand om barn.

    Till Susanne här ovan Jag tvekar inte en sekund över att du njuter av avlastning varannan helg men förstår du inte skillnaden mellan en 10årings behov och ett spädbarns så ifrågasätter jag verkligen din kompetens som mamma.

    Till farmor Rigmor, hade du uppfostrat din son annorlunda och behandlat din svärdotter bättre hade du inte hamnat i den här situationen. ”Som man bäddar får man ligga”

    Till Musse: Sluta sätta diagnoser på oliktänkande om du inte vill ha det som i forna Sovjet förstås.

    Till Jämställd mamma, BG och Agamemnon: Föräldraledigheten är redan sedan länge kvoterad 50/50… för gifta. Pappan måste aktivt överlåta sin föräldraledighet till mamman om han vill avstå den. En mamma kan inte förbjuda pappan att ta ut sina dagar… om de är gift. Jag tycker det är jätte bra och viktigt att samhället markerar att ska man skaffa barn bör man tänka efter och ingå en typ av överenskommelse INNAN man gör det. Äktenskap har ingenting med kyrkan eller familjefest att göra utan det går på 15 min att gifta sig borgerligt. Sambolagen är det värsta trams som någonsin har införts.

    Extra till Agamemnon… Statens ska dela barnets boende jämlikt efter någon månad? Snälla säg att du skämtar?

    Till Roger, ta hellre bort barnbidraget helt. Jag betalar tillräckligt I skatt till barnfamiljet.

    Till Olof Hülphers Tack för tipset om SOU 2007:52 HoppfulltJ

  • Susanne skriver:

    Namn Mia

    Skulle jag njuta av avlastning, det var det dummaste jag har hör på länge och då har jag hört mycket dumt. Det har du ingen som helst kunskap om. Jag skulle helst ha min son hemma hela tiden, men som förälder får man se till vad barnet vill och han vill umgås med sin pappa, så den kommentaren kan du stoppa upp. Förresten vilket spädbarn menar du, hon var inte längre något spädbarn när *** flyttade. Om du inte vet skillnaden, vet du inte mycket om barn.

    För att klargöra: Jag håller inte med Joakim i allt han skriver i sin blogg och på newsmill osv. Han är faktiskt rätt irriterande ibland. Men är han en dålig pappa för det? Nej, min son tycker inte det.

  • Thomas Tvivlaren skriver:

    @Mia: Jag noterar att du fått stå emotsagd och i nätvärlden brukar det i allmänhet bero på två anledningar:

    1) Det sagda är oklanderligt och komplett och tillägg är överflödiga.

    2) Det sagda är så fullt av faktafel, utsvävningar, falsarier, rationella kullerbyttor och märkliga påståenden att det mer än väl kan lämnas åt sitt öde.

    Jag tänker nu trots detta göra en kommentar.

    ”SKRÄMMANDE EGOISM.”

    Med tanke på att det i det aktuella fallet är mamman som trotsat överenskommelser så antar jag att det är henne du avser?

    ”Det är hemskt att så många barn tvingas att byta vänkrets varannan vecka bara för att tillfredställa vuxnas behov av rättvisa. Det borde vara självklart att växelvis boende innebär att föräldrarna fick bo växelvis i två olika boenden.”

    Tja, i en ideal värld kanske? Men nu är ju världen långt ifrån ideal så varför vägra inse att lösningar även måste vara praktiska? För övrigt undrar jag vad du baserar din antydan på om att det är skadligt för barnen att ha växelvis boende?

    ”Hela vitsen med att tillåta skilsmässor är ju att barn ska slippa leva år efter år i en ständig konflikt. Det är bättre och tydligare att förbjuda separationer än att tvinga alla till gemensam vårdnad.”

    Med tanke på att du längre fram i ditt inlägg gör en mycket märklig referens till Sovjet så tycker jag ovanstående ger en antydan både om din demokratiska insikt och om din opartiskhet…eller med ditt eget ordval, egoism.

    ”Hela vitsen med att tillåta skilsmässor är ju att barn ska slippa leva år efter år i en ständig konflikt.”

    Jag lever i villfarelsen att skilsmässor kommer till stånd för att parterna inte längre mår bra tillsammans. Intressant ordval av ”tillåta” för övrigt.

    ”Det är bättre och tydligare att förbjuda separationer än att tvinga alla till gemensam vårdnad.”

    Jisses…ditt åberopande av att vi lever i ett fritt demokratiskt samhälle (”Sovjet”) blir här än mer märkligare. Din brist på insikt om sakfrågan likaså. Gemensam vårdnad är inget tvång utan något som anses vara bäst för barnen så länge föräldrarna kommer överens. Det är ju just att umgängesrätten åsidosatts medelst tvångsåtgärder från modern som är kärnan i inlägget.

    ”Jag betalar massor i skatt. Jag gör det med glädje när skatten går till vård skola omsorg men jag har verkligen INGEN lust att betala en massa skatt för den här typen av pajkastning.”

    Du är nog inte ensam om att betala (massor i) skatt. Precis som du tycker jag det är ett nödvändigt ont i ett jämlikt och rättvist samhälle. Det finns mycket som jag önskar vi slapp betala skatt för men min verklighetsanknytning är för stark för att inte inse att det bara är möjligt i en utopi. För övrigt så är det horribelt att reducera ned en rättsstats fundamenta till ”pajkastning”. Att sedan rättsstaten inte verkar fungera så väl i dessa fall är för övrigt fruktansvärt!

    ”Separationer kräver en massa bidrag hit och dit.”

    Separationer definieras av att parter skiljs åt och vanligtvis ändrar sitt boende och har inget med bidrag att göra.

    ”Domstolar får fullt upp med denna typ av pajkastning istället för att jaga brottslingar.”

    Domstolar är en nödvändighet i det du kallar ”pajkastning” och som jag kallar rättssystem. Domstolar jagar för övrigt inte brottslingar. Domstolar friar eller fäller. Med tanke på sakfrågan så rekommenderar jag dig för övrigt att göra ett besök på närmaste kriminalvårdsanstalt. Jag garanterar dig att de flesta av klientelet kan vittna om en frånvaro av en fadersfigur i sitt tidigare liv.

    ”Det räcker så bra med att googla på ditt namn och läsa det du själv skriver för att skaffa sig en bild av dig.”

    Gör det? Jag har inte en susning om vad Joakim egentligen är för en person. Jag har heller inte en susning om vad mamman är för en person. Däremot så måste jag ju erkänna att mot bakgrund av vad jag läst, vad de stridande parterna skrivit och vad offentliga dokument tyder på så ljuger jag om jag säger att jag inte upplever att här har skett ett rejält övergrepp mot allmän rättsuppfattning, mot Joakim och framförallt mot huvudpersonerna i detta, dvs barnen. Därmed inte sagt att hela sanningen är blottlagd men baserat på vad som finns att tillgå och som jag hunnit läsa på så är det ditåt tankarna leder.

    ”Joakim, hur många sjuksköterskor tycker du vi ska avskeda för att alla i din situation ska kunna få kontaktpersoner?”

    Hur många sjuksköterskor tycker du vi ska avskeda för att brottsoffer skall behandlas som sig bör av ett rättssystem? Din argumentation är falsk och ohederlig när du sätter två accepterade intressen mot varandra.

    ”Du skriver massor och jämför Feminismen med nazism, kallar rapporter om mäns våld för Feministpropaganda, anklagar Socialdemokraterna för allt ”Feminismen hotar hela vårt samhälle” osv.”

    Men snälla Mia, nu blir jag mörkrädd. Vad har politisk åsikt att göra med förmåga att vara en god förälder att göra? För övrigt, är det så konstigt att Joakim upplever feminismen som ett problem mot bakgrund av hur han behandlats? Jag finner det inte helt otänkbart att Joakim är för jämlikhet mellan könen precis som vilkan annan medelsvensson som helst men nu är det ju faktiskt så att begreppet feminism kapats av neofeministerna i det här landet. Feminism har tyvärr omdefinierats till att inte längre betyda könsjämlikhet utan att kvinnors rätt har företräde. Om något så är ju det här fallet ett tecken på detta. Just för att jag själv betraktar mig som feminist ur den tidigare definitionen så kan jag omöjligen betrakta mig själv som feminist under den nuvarande definitionen. Gör det kanske mig också till en sämre pappa?

    ”Det är enbart pga vad du själv skriver som gör att jag blir glad över att *** har fått Ensam vårdan.”

    Vad hände med din vurm för barnens väl och ve? Tror du barnen håller med dig om att deras pappas politiska åsikt gör honom till olämplig? Med vänner som dig behöver mamman inga fiender…

    ”Mammor har ofta fullt upp med sina barn så de har inte samma möjlighet att försvara sig.”

    Pappor har inte fullt upp med varken barn eller något annat? Du tror inte att det tar tid, ork och energi att försöka göra det omöjliga, dvs bevisa sin oskuld à la häxornas tid och dessutom göra det i ett rättssystem som delvis verkar både lomhört och partiskt?

    Dina på gränsen till personangrepp riktade mot Musse, Rigmor och Susanne väljer jag att inte kommentera då de mer än väl talar för sig själva (vilket egentligen hela din kommentar gör).

    ”Föräldraledigheten är redan sedan länge kvoterad 50/50… för gifta.”

    Inte bara för gifta.

    ”Sambolagen är det värsta trams som någonsin har införts.”

    Det hade jag inte förväntat mig från en feminist men inte helt oväntat så är detta något du använder som ett slagträ och inget annat. Kort och gott, neofeminism.

    ”Till Roger, ta hellre bort barnbidraget helt. Jag betalar tillräckligt I skatt till barnfamiljet.”

    Jisses Amalia. Inse att (neo)feminismen redan har problem så det räcker. De behöver inte infiltratörer som söndrar från insidan dessutom.

    God Jul!

  • Pappa skriver:

    Jag har två barn 4 och 5 år gamla och har äntligen fått vårdnaden om dem efter fyra års kämpande för att få myndigheter att förstå att mamma pga sin psykiska sjukdom inte är lämplig att ta hand om dem. Hon har ändå under den här perioden var inlagd på psyk ett flertal gånger med tvång. Kan säga att som pappa är det inte lätt att få vårdnaden om sina barn. Misstänker att om det var tvärt om, dvs att jag var sjuk, så skulle mamman fått vårdnaden för säkert tre år sedan…

  • [...] en av dess främsta proponenter Joakim Ramstedt som driver ”Daddys blogg”  i artikeln ”Därför får mammorna vårdnaden” i tidningen Fokus [...]

  • [...] oerhört inkompetent Helsingborgs Dagblad ”Jurist driver pappors talan FOKUS Joakim Ramstedt Därför får mammorna vårdnaden  Dagens Juridik Misshandelsdömd pappa får ensam vårdnad Aftonbladet Barnpsykologerna – [...]

  • [...] oerhört inkompetent Helsingborgs Dagblad ”Jurist driver pappors talan FOKUS Joakim Ramstedt Därför får mammorna vårdnaden  Dagens Juridik Misshandelsdömd pappa får ensam vårdnad Aftonbladet Barnpsykologerna [...]

  • [...] jag skall skilja från min fru, som leder till att staten tar mina barn, eftersom jag är en man [länk]. Så att jag kan istället börja strula med ny flickvän och få några bonusbarn när vi blir [...]

  • Tony skriver:

    å så vart man pippad!mamman fick vårdnaden,trots massor bevis och vittnen….på misshandel av barnen!!!!!grattis!

  • [...] faller dock på sin egen orimlighet att om man dissar männen så dissar man barnen automatiskt. Sekelgamla könsmönster styr i vårdnadstvister. Allt är som vanligt patriarkatets fel [...]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*