Vad händer när ett område klassas som utsatt?

I höstas klassade polisen Granängsringen i Tyresö kommun sydost om Stockholm som ett utsatt område. Höghuskomplexet från miljonprogrammet hamnade därmed på samma lista som 64 andra liknande bostadsområden i Sverige. Enligt definitionen innebär ”utsatt” en stadsdel eller ett bostadsområde med ”låg socioekonomisk status där kriminella har en inverkan på lokalsamhället.”

Det är också vanligt med ”hot och utpressning men även våld på gator och torg med öppen narkotikahandel.” För dem som bor i Granängsringen – och för Tyresöborna i allmänhet – var nyheten från polisens Nationella Operativa Avdelning knappast särskilt förvånande.

Boende som Fokus talat med i området säger att det pågår narkotikaförsäljning dagligen och helt öppet i trappuppgångar, källare och tvättstugor. Värre väntas det bli framåt sommaren då vädret blir varmare och langarna kan bedriva sin affärsverksamhet utomhus. Och det är droghandeln som är motorn i gängens kamp om marknadsandelar och som driver på uppgörelserna och våldsdåden.

Samtidigt har Granängsringen dragits med sociala problem och utanförskap i över 50 år, även om det accelererat det senaste decenniet. Bilden av att läget är hopplöst och att invånarna vantrivs och bara vill därifrån stämmer inte riktigt heller. För även om det tidvis är otryggt är det många som gillar sitt Granängsringen. Även om den senaste skjutningen, ombord på en buss i slutet av mars där en man i 18-årsåldern avled av skottskadorna, gjorde att många sov sämre, åtminstone tillfälligt.

Granängsringen byggdes åren 1967 till 1969 som ett led i det stora samhällsbyggnadsprojektet Miljonprogrammet. Det möjliggjordes av en lagändring i slutet av 50-talet, Lex Bollmora, som gav de allmännyttiga bostadsbolagen i Stockholms kommun tillstånd att bygga även utanför den egna kommungränsen. Tyresö var en av de första av huvudstadens kranskommuner som fick höghus i betong i och med att området Sikvägen började byggas 1961.

Fokus reporter är själv uppvuxen i betongen på Sikvägen i en barndom präglad av den tidens sociala problem. Tyresö växte snabbt på 1960-talet och femdubblade antalet invånare, från 5000 invånare till 27 000, under årtiondet. I dag bor det närmare 50 000 i kommunen. En märklig omständighet under byggboomen var att ingen verkar ha tänkt så mycket på de sociala effekterna. Länge fanns ingen barnomsorg och det var allt för få skolor, trots att en tredjedel av de nyinflyttade var barn. Följden blev en social dumping, långt innan uttrycket myntades.

Alkoholiserade föräldrar, ekonomiska problem, vilsna invandrarbarn och tuffa grabbar som slogs och vandaliserade. Trappuppgångarna var sönderslagna och luktade kiss. Stora grupper av barn drog runt och hittade på dumheter i en atmosfär som för tankarna till boken Flugornas herre där en grupp strandsatta pojkar på en öde ö skapar en hierarkisk diktatur där de starka förtrycker de svaga.

På 1970-talet tog Granängsringen över rollen som ”Tyresös värsta område” från Sikvägen. En plats man helst undvek om man inte var tvungen att gå dit för att exempelvis dela ut direktreklam eller gratistidningar. Undertecknad har själv starka minnen av att springa i trappuppgångarna och dela ut Tyresö nyheter, medan schäferhundarna skällde i bakhasorna. Tanken med området var förstås i grunden god. Här byggdes fem bananformade höghus i en stor ring och i mitten sparades ett stort grönområde där barnen skulle kunna leka bilfritt, bland tallar och klipphällar. Här finns odlingslådor, uteplatser, ett utomhusgym och till och med en tennisbana.

Men stämpeln problemområde, som sattes nästan omedelbart, försvann aldrig – och nu har den alltså ersatts av den ännu värre polisiära beteckningen utsatt område. Hur är det då att bo här i dag? Ahmad från Irak hade hört mycket dåligt om Granängsringen innan han flyttade hit. Han kontaktade polisen för att höra sig för om det var okej att flytta in.

– De lugnade mig och sa att det var stökigt för några år sedan, men att det lugnat ned sig på sistone.

Det är också Ahmeds bild: att det har blivit bättre tack vare polisens ökade närvaro. I en av affärerna i det lilla centrumet strax utanför Ringen står Bereket och undersöker tomater. Han kommer från Etiopien och håller på att lära sig svenska.

– Förut var det jobbigt. Det var ungdomsgäng som härjade här, men nu ser man poliserna åka förbi, så det har blivit lite bättre.

Helsvenske fritidsledaren Mattias har bott i Granängsringen i tolv år. Han är också den som har mörkast bild av tillvaron i höghusområdet och beskriver det som att leva “mitt i smeten av portar som man helst undviker”. Samtidigt känner han området utan och innan, och även många av ungdomarna vid namn, genom sitt jobb.

– Jag kan säga till dem om de står i min port. Det funkar, för jag har en relation till dem, säger han och menar att bilden av området skiftar.

Just nu är det relativt lugnt, men det går i vågor. Och under ytan finns problemen kvar.

– Det ligger i dvala. De som varit stökiga är borta just nu, men det kan snabbt förändras.

Särskilt sommaren är en orolig period. När skolorna stänger och semestrarna börjar förändras stämningen, säger fritidsledaren.

– Då blir det ett “rökarnas paradis”. Cannabis röks öppet och det dyker upp mer droger. Det kommer också folk från andra delar av Tyresö och vill köpa knark här. Det är som att semestertiderna gör att fler håller på med knark, även vanliga människor. Det är väl när de har semester och slipper lämna kissprov. Då ska de röka på och kommer hit för att handla.

Flera av dem Fokus möter i Granängsringen vittnar om att det handlas med narkotika lite överallt: trappuppgångar, källare, tvättstugor. Även våldet finns ständigt nära.

– Man hör om skottlossningar direkt. Alla känner någon som känner någon, säger Mattias.

Själv känner han sig relativt säker, just för att han känner folket i området. Men han tror inte att det gäller alla.

– En äldre person hade nog inte vågat säga till gängen. Har du ingen relation till ungdomarna kan det kännas otryggt.

Han märker också hur barn och unga påverkas och att den utsatta miljön normaliseras för dem. Hans egen son reagerar knappt längre på polisinsatser eller gripanden. Hans dotter, som är 16, får inte gå hem själv på kvällen utan blir alltid skjutsad till och från aktiviteter.

– Det är det som är det tragiska – att det blir normalt.

Under vårt samtal hoppar dottern in i bilen och berättar om gängen som brukar hålla till utanför affären.

– Det känns lite läskigt om de stirrar. Det är som att de försöker skrämma bort en. Så att man inte ska komma i närheten. Det blir obehagligt. Sedan är det ju jätteläskigt om de skulle vara utanför porten och stå där och hänga. Då måste man gå förbi dem. Det känns inte tryggt alls, säger hon.

Granängsringen är inget område där man hälsar på varandra. Här sköter folk sin egen business och tittar ned när de passerar. En detalj som ändå vittnar om bristande samhällsanda – och att man inte bryr sig om sitt område – är drivorna av hundbajs som kantar talldungen vid klipphällarna, som är tänkt som lekplats för barnen. Kommunens skyltar med uppmaningar att plocka upp efter hunden verkar inte göra någon större nytta.

– Människor ser inte på området som sitt hem, utan som något tillfälligt, säger kommunalrådet Peter Freij (M) med ansvar för socialpolitiken i Tyresö, som styrs gemensamt av Socialdemokraterna och Moderaterna.

– Så fort man har en möjlighet så köper man ett radhus och flyttar ifrån Granängsringen, man mellanlandar här som flyttfåglar innan man studsar vidare till något annat.

Freij berättar hur han kastades rakt in i problemen i Granängsringen när han blev kommunalråd 2024.

– Det första jag fick ta hand om var när fyra ungdomar satt i en bil utanför Granängsringen och hade bakluckan lastad med automatvapen. Polisen kom och berättade att det fanns 50 barn och unga där som är kriminella eller på väg in i kriminalitet.

Enligt kommunstyrelsens vice ordförande Fredrik Bergkuist (M) beror den negativa utvecklingen på att de unga har tappat tron på samhället.

– Det var en ungdom som sa att ”varför ska jag ta jobb som hantverkare? Jag kan tjäna 30 000 kronor på två dagar på att sälja knark, men jobbar jag en hel månad kan jag tjäna 20 000”.

Kommunen har de senaste åren satsat stora pengar på att få kriminella ungdomar att rent fysiskt lämna kommunen och i stället bo på SiS-hem på andra orter.

– Vi sa det från början att vi måste få bort de här som står i begrepp att skjuta. Den gruppen måste bort från Tyresö, det kan vara till Norrland eller Värmland. Det har kostat ofantliga summor, säger Peter Freij.

Kommunen arbetar också för att stärka det förebyggande samarbetet mellan skola, socialtjänst, polis och fritidsverksamhet. Och man har utfärdat ett särskilt ägardirektiv till det kommunala bostadsföretaget Tybo, att aktivt arbeta med sociala tryggetsfrågor i Granängsringen. Ett lokalt Tybo-kontor i centrum erbjuder läxhjälp, exit-projekt för anhöriga till barn som har gått med i radikala rörelser och andra sociala aktiviteter. Och som ett led i detta har kommunen också startat projektet Tryggare Granängsringen och anställt flera nya uppsökande fritidsledare.

– Jag och min kollega går runt i centrum och rör oss där ungdomarna är. Man morsar, kollar läget och frågar ”vad gör ni i kväll?”. Sedan försöker vi få in dem i verksamheterna, berätta vad som händer. Det handlar om att bygga relationer, berättar en av dem, Marcus Wålm.

Projektledaren Tomas Olausson fyller i:

– Vi arbetar med både förebyggande, främjande arbete och trygghetsskapande insatser. Det gäller att fånga upp de unga i ett tidigt skede genom samverkan mellan aktörer som kan ge stöd för dem att lämna en kriminell livsstil, och erbjuda en avhopparverksamhet.

Hur upplevde då Tyresöborna att plötsligt få Granängsringen uppsatt på listan över utsatta områden?

– Jag tror inte det spelar någon roll faktiskt, säger fritidsledaren Mattias. Alltså det här är min värld och det förändrar inte hur det är att bo här.

Hans dotter tycker dock att stämpeln är negativ.

– Det känns synd att det liksom listas. Att det måste vara på en sådan lista. Och att man vet att man bor där. Det är läskigt.

Inte heller kommunstyret var glada åt listningen.

– Då kändes det tungt att vi fick den här klassningen. De lokala poliserna tyckte inte att det här var rimligt. De rekommenderade det inte. Det här var inte vad vi behövde, säger Peter Freij.

– Det är klart att det inte är positivt, det är det ju inte. Jag tror att folk kan tycka det är bra att det leder till att polisen har ökat sin närvaro och att det blir ett helt annat fokus på frågorna, säger Fredrik Bergkuist, vad vi vill göra nu är att bli av med den här stämpeln. Vi vill vara den kommun som snabbast blir av med ett utsatt område.

Kritikerna menar att klassningen är baserad på en bedömning av utvecklingen som den såg ut för två år sedan – och som inte längre är aktuell – och att klassningen förbiser de insatser som gjorts.

Både S och M, som alltså styr kommunen gemensamt, är inne på att problemen i Granängsringen är strukturella och att radikala grepp måste till för att lösa dem. Därför vill kommunledningen blanda bebyggelsen i syfte att bryta segregationen. Det kan ju låta som ett socialdemokratisk recept – vilket det också är på riksplanet – men i Tyresö är det alltså även Moderaternas linje.

– Vi måste få upp en blandad bebyggelse där. Det går inte att bara ha Granängsringen med 100 procent hyresrätter, så vi har fokuserat på att bygga lite småhus, bostadsrätter men även hyresrätter intill. Det handlar om en omvandling av hela Granängsringen med omnejd som område. Man ska kunna äga sitt boende även i Granängsringen, säger Fredrik Bergkuist.

Tanken är att bryta tendensen att invånarna uppfattar Granängsringen som en genomfartsled och i stället bli en plats där man kan stanna. Ett närliggande exempel – både bildligt och bokstavligt – är det ovan nämnda området Sikvägen. Det ligger blott en dryg kilometer bort, men har haft en helt annan utveckling och är i dag ett tryggt område med få sociala problem, fjärran från 70-talets stökiga och otrivsamma miljö.

Enligt både de boende själva och många andra Tyresöbor beror det till stor del på att man i slutet av 90-talet började omvandla hyresrätter till bostadsrätter. Fast att en likartad process skulle kunna bli lösningen för Granängsringen vänder sig Hyresgästföreningens förbundsordförande Marie Linder, som själv bor i Tyresö, emot.

– Nej, jag tror inte att det är lösningen. Det är inte så enkelt som att bara säga att om hyresrätten försvinner så kommer vi inte ha några sociala problem.

Marie Linder började sin politiska bana i SSU i Tyresö och har följt Granängsringens utveckling länge. Hon menar att områdets problem och klasssningen som utsatt i hög grad på bostadssegregation och ekonomiska klyftor. Förra året publicerade Hyresgästföreningen skriften Sveriges bästa villaområden där de lyfte behovet av mer blandad bebyggelse för att bryta segregation och utanförskap. Högersidan i politiken har gått till attack mot detta och angett det som ett bevis på att Socialdemokraterna vill “tvångsblanda” befolkningen i Sverige. Men enligt Marie Linder är tanken en annan.

– Jag tror att det handlar väldigt mycket om hur vi formar våra samhällen. Hur vi bygger, och vilka som får plats där.

För henne är det inte en fråga om att ersätta villor med höghus, utan att komplettera befintliga områden med annan sorts bebyggelse. Hon betonar vikten av variation – olika hustyper, upplåtelseformer och livssituationer – inom samma område.

– Jag tror att man behöver både villor, radhus och flerfamiljshus, oavsett om det är hyresrätter eller bostadsrätter.

Linder menar att de sociala problemen i Sverige i dag i grunden beror på den växande ekonomiska ojämlikheten. När vissa områden domineras av dyra enfamiljsbostäder och andra av hyresrätter skapas tydliga gränser. Men lösningen handlar inte bara om ekonomi. Det handlar också om möten mellan människor.

– När barn möts i skolan tänker de inte på om någon bor i villa eller hyresrätt. De leker med varandra.

Därför, menar Linder, kan fler hyresrätter i villaområden vara en del av lösningen – inte som tvång, utan som en del av en långsiktig utveckling.

– Där det finns mark behöver vi bygga bostäder. Frågan är hur vi gör det så att det passar in i den miljö som redan finns.

Samtidigt håller hon med om att fler bostäder i sig inte löser allt.

– Det som skapar stabilitet är att människor bryr sig om sitt område och bor kvar längre.

För Marie Linder är slutsatsen tydlig: segregationen bryts inte av en enskild åtgärd.

– Det krävs ett samhälle för att skapa en god by.

Men även om Moderaterna i Tyresö är med på att en blandad bebyggelse är en väg att bryta segregationen, så vill de inte gå så långt som till att bygga hyresrätter i existerande och fungerande villaområden. Det finns exempel på planer för hyreshusbyggnation i villaområden i kommunen som har skapat politisk strid.

– Den sortens social ingenjörskonst, har ju skapat dagens situation. Har du valt att bo i ett villaområde ska det inte plötsligt byggas hyreshus mitt i kvarteret, säger Peter Freij.

– Vi tror på blandad bebyggelse, men vi tror inte på att bygga in flerfamiljshus i befintliga villaområden. I våra villaområden ska det vara småhus. Vi kommer aldrig vara med och bygga in flerfamiljshus där. Karaktären skulle förstöras, säger partikamraten Fredrik Bergkuist.

Fritidsledaren Mattias är å sin sida tveksam till om byggande eller ens upprustning av Granängsringen skulle innebära en förändring som går på djupet. Gängkriminaliteten och drogförsäljning beror på annat än att blanda byggnader eller att rusta upp, tror han.

– Man vill ju bo fint, visst. Men att bygga bort problemet – nej. Det blir ju fortfarande samma problem. Det flyttar bara till en annan plats.

I stället pekar han på att ungdomskulturen, där gänglivet och kriminaliteten har blivit en förebild, måste förändras. Han menar att musik och sociala uttryck bidrar till att normalisera och till och med glorifiera våldet och brotten.

– När man börjar skjuta och skryter om det i sina sångtexter… då blir det som att man eggar på problemen. Man säger liksom att det är okej, säger Mattias.

– Tänk om en våldtäktsman skulle skiva en låttext om hur han våldtog någon, det skulle ju vara helt oacceptabelt. Varför accepteras det här när det gäller skjutningar, det kan jag inte förstå.

Granängsringen ser han, trots allt, som ett område med potential – natur, bilfria gårdar och nära till service och kommunikationer. Men problemen handlar inte om fasader eller miljö, menar han, utan om något djupare. Lösningen långsiktigt ligger i att förändra värderingar.

– Man måste ta tag i kulturen. Det är en kulturfråga.

Så en avslutande fråga till Mattias medan han lämnar dottern på fotbollsträningen blir den här: skulle du egentligen vilja flytta ifrån Granängsringen?

– I stort är Tyresö tryggt. Men just här… jag tycker inte att det är den bästa platsen att uppfostra barn på. Men för att kunna köpa något i dag krävs väldigt höga inkomster. När man inte har råd blir man kvar. Det är inte så enkelt att bara flytta. Så man blir kvar här. Man vänjer sig.

***

Läs även: Carina Rydberg: Det var en gång i Vårberg

Läs även: Danmark river getton – bör Sverige ta efter?