Jag är förbudsivrare. Jag har förbud att tacka för en hel del: att staten inte får tvångssterilisera mig eller lägga sig i vad jag skriver, att mina medmänniskor inte får slå ihjäl mig eller våldta mig och att Per Gahrton inte får köra rattfull. Listan kunde göras ändlös. »Förbudssverige« låter i mina öron som ett utmärkt land. Det är det också.
Sverige är nämligen ett fritt land, tack vare alla lagar och förbud. Det liberala samhället bygger på – byggdes med – det ena förbudet efter det andra. Förbud för staten och för enskilda att plåga, utnyttja och begränsa. Varje hyllad »rättighet« är beväpnad, tack och lov, med ett förbud som vid sin tillkomst väckte våldsamma protester från privilegierat håll.
Från medeltidens kvinnofridslagar och avskaffandet av träldomen till dagens olika diskrimineringsförbud har vägen till frihet röjts med centralmaktens vinande piska. Ett fåtal starka aktörer har fått sin handlingsfrihet beskuren för att statsmakten i sina bästa stunder har försökt minska majoritetens maktlöshet. Langare får inte sälja knark, torskar får inte gå till prostituerade, arbetsgivare får inte sparka folk på grumliga grunder.
Det må vara hänt att allsköns nyliberaler gnyr och jämrar sig över det förtryck de läser in i detta; de är ändå bara anarkister med slappare läsvanor och gladare kläder. Och, bör tilläggas, rikare sponsorer.
Förbud kan alltså vara i allra högsta grad befriande. Och för att frigöra på riktigt krävs en stark och gärna hänsynslös centralmakt. Hänsynslös som Lincolns, Kennedybrödernas och Johnsons framfart mot det rasistiska pöbelväldet i amerikanska Södern. Överhuvudtaget måste man som förbudskramare slå ett slag för centralstyrningens välgörande kraft. Att eliterna i Washington och Bryssel gång på gång har kört över delstaternas och medlemsländernas särintressen har inneburit fantastiska framsteg för kvinnor, etniska minoriteter, arbetare, handikappade och homosexuella.
Allt detta verkar förvirrande för antroposofvänstern (mp) och gödselhögern (c). Och nog måste Ulf Ekman-högern (kd) ha gnuggat händerna ordentligt när miljöpartiet hjälpte till att slopa förbudet för religiösa samfund att driva dagis. Föräldrarnas rätt att hjärntvätta sina barn vägde plötsligt tyngre än barnens informationsfrihet. Småskalighet är bra, pep man stjärnögt. Fram med den biodynamiska glutenfria vegantårtan, här ska besluten minsann fattas »nära människorna«. Jodå tack. Välkommen till Sjöbo, som Sjöbo inte sa när det begav sig.
Så kan man alltså mycket väl underlätta förtryck och urholka rättigheter: genom att ta bort ett förbud. Det är så det brukar bli med avregleringar och decentralisering: grupper av människor – familjer, företag eller andra kollektiv – ges ökat utrymme på individers bekostnad. De amerikanska politiska etiketterna är egentligen inte så tokiga:
Konservativa är de som slåss för att skydda vissa gruppers traditionella »frihet« (läs maktställning), liberaler är de som tvångs- och förbudsvägen vill jämna ut spelplanen.
Det är lika bra att säga det rakt ut: folkvalda politiska eliter har en tendens att få rätt på lång sikt, tvång kan behövas och förbud kan vara nyttigt. Frihet är ett tillstånd, inte ett tillvägagångssätt. Frihet är största möjliga frånvaro av hinder och ondska och jävelskap i enskildas tillvaro. En frihet utan förbud är en frihet utan skydd, utan mening, utan syre. Den kallas tomhet.
Prenumerera på Fokus!
41 nummer av Fokus för bara 975 kronor!
2012-20
2012-19
2012-18
2012-17
2012-16
2012-15
2012-13
2012-12
2012-11
2012-10
Förbudet att frige slavar.
Förbudet att lämna statkyrkan.
Förbudet att idka näring utan att tillhöra rätt skrå.
Förbudet för kvinnor att bära manlig dräkt.
Förbudet för katoliker att arbeta i statlig tjänst.
Förbudet mot homosexualitet.
Förbudet mot kvinnliga statliga professorer.
Förbudet att arbeta under sabbaten.
Förbudet mot nya politiska partier.
Förbudet mot lördagsöppna butiker.
Jag förstår att Thomas känner sin frihet drastiskt beskuren i och med att ovanstående förbud tagits bort.
Orwell visste vad han skrev om: Frihet är slaveri, krig är fred och okunnighet är styrka.
Så talar en europeisk ”statist” som inte har en aning om vad riktig frihet är. Hu!! Tyvärr är det dock typiskt. Om Sverige istället för denna tysk.ryska riktning valt att utvecklas i anglosaxisk riktning och antagit en riktig konstitution med garanterade rättigheter för personlig intergritet, äganderätt, etc hade vi inte behövt ha lagar om allt som egentligen är självklarheter i ett fritt samhälle. Regler som dessutom kan upphävas/ändras av politiker närhelst det passar dom!
Förbud är helt enkelt en verksam metod att med vår intellektuella förmåga reglera evolutionens helt fria krafter, naturlig och sexuell selektion.
Eftersom evolutionen saknar mål och mening så har vi möjligheten att med vår kognitiva förmågor reglera och bestämma vad som vi kollektivt anser vara livets mål och mening. Svårare är det egentligen inte.
Politik är kampen om våra representationer av verkligheten. I huvudsak bestäms våra skilda representationer av evolutionens skapade variation. Politik blir således nuets spegling av de evolutionära spänningsfält som finns inbyggda i vår art, Homo Sapiens.
Snacka om komplexa återkopplingsmekanismer.
Var det som PC Jersild menade med Verklighetens Våningar i Darwins Ofullbordade.
[...] 10, 2008 av Anders B Westin Författaren Thomas Engström skriver denna vecka en klok kolumn i tidningen Focus. Jag håller med honom på helt rationella grunder och skriver följande [...]
”Politik är kampen om våra representationer av verkligheten. ”
Det kan mycket väl vara korrekt, men jääävlars vad läskigt exempel. Har verkligen alla livsformer (från blågröna alger till neanderthalare) varit så tända på att reglera, förbjuda och detaljstyra sina samtida individers liv? Uschamej – tänk om de ej syreandande algerna kunnat rösta genom ett förbud mot syrebaserad metabolism för 2,1 miljarder år sedan …
Uppenbarligen har vi med uppfattningen ”sköt dig själv och skit i andra” inte gjort så stora avtryck evolutionärt sett. Det innebär kanske att vi måste byta strategi från icke-våld till mega-våld?
Svar till Gertkvist. Vad läser du in i min kommentar. Något läskigt. Vad menar du med läskigt. Jag beskrev ju bara hur verkligheten fungerar ur ett naturvetenskapligt perspektiv. Det är väl inget läskigt med det. Kan det inte vara bra och försöka förstå vad vi egentligen håller på med, istället att bara leva med i det virtuella spelet.
Kanske kunskapen om vår verklighet sett i ett snett uppifrånperspektiv kan få oss att bli lite snällare och mer ödmjuka. Vi sitter ju alla i samma båt.
Det evolutionära lotteriet !
Vad gäller algerna så har de säkert inte förmågan att skapa speciellt skickliga representationer. Inte heller kan dom som du och jag blogga och diskutera.
Vad gäller Neandertalare är jag helt säker. Dom hade säker många debatter kring eldstaden för sisådär 30 000 år sedan. Säkert en hel del regler också. Men bloggverktyget var ju inte uppfunnit.
MVH Anders B Westin
vilken naiv jeppe
inte gjorde Kennedybröderna speciellt mycket mer är hoppa i säng med MARILYN – Lyndon gjorde något för att ta bort rasistlagarna men försst efter många års medborgararbete
dvs staten har alltid gjort minsta möjlig för utsatta grupper om det inte funnits tryck så att säga underifrån
Alla nyliberaler jag har träffat har varit mer kunniga i litteratur och filosofi än de anarkister jag mött. Däremot tror jag att författaren av den här artikeln inte fattat vad en nyliberal är.
Och snacka om nonsensargument kring förbud = frihet = förbud… Problemet är att argumentet kan göras om till att passa alla ideologier. Bara gör om förbuden. Varför kan itne fokus bjuda in lite kvalitativa skribenter istället för det här rödbruna bottenskrapet?
”Föräldrarnas rätt att hjärntvätta sina barn vägde plötsligt tyngre än barnens informationsfrihet.”
Vilket fullkomligt skitsnack. Barnens informationsfrihet? Enligt den centralt fastställda lista över ”kunskaper” och åsikter som skall bankas in i deras huvuden i de statliga skolorna då eller? Det hela är ett inbördeskrig om vem som ska få forma framtidens generationer. Författaren till denn artikel föredrar en fascistisk framtid med ein fuhrer, ein volk och vill därför ha en central styrning. Andra föredrar polycentri och intellektuell maktfördelning.
Va arg och tvärsäker du är Mats.
Har du någonsin levt i en miljö där det inte finns antingen formella eller informella förbud.
Vad är det för tillstånd ifall det nu någonsin skulle kunna finnas.
Vi begränsas i alla fall av våra kroppar.
Tänk vad trevligt det skulle vara och kunna flyga som fåglarna.
Att ta sig friheter, är nu inte detsamma som frihet. Här har såväl kolumnisten Engstöm såväl som insändarskribenten Gertkvist snubblat. De båda ägnar sig åt frihet från som är förkastligt. Den frihet de båda beskriver är despotens frihet att medelst fruktan tygla folket. Frihet till däremot är positiv, något eftersträvansvärt och rättrådigt; demokratiens frihet.
Frihet är ett deskriptivt ord med starka känslo- och värdeladdningar och utsätts för värdedefinitioner. Sålunda höll sig de ideologiska parallellerna Stalin och Hitler med en frihet, frihet från ansvar; folket skulle inte tyngas av ansvar – ”ledare befall, vi följer”!
Positiv frihet är oupplösligen förknippad med ”ansvar”. Ingen kan ges frihet utan att avkrävas ansvar – och vice versa.
Mot bakgrund av positiv värdegrund av frihet blir Engströms och Gertkvists inlägg symptomatiskt med Engströms slutord – tomhet.
Lars Blomqvist
Nyköping
Det finns ingen ”frihet till” – eftersom någon då måste tvingas att erbjuda detta.
Frihet till utbildning eller sjukvård innebär att någon måste betala för detta, antingen genom skatt eller tvångsarbete. Det finns inga gratisluncher!
Jag anser det lika förklastligt att tvinga någon vara med i statskyrka som att tvinga dem betala skatt, göra värnplikt eller spionera på grannarna. Oavsett vilka fina motiv den tvingande har.
De friheter jag omfamnar är de som kan existera utan tvång. Yttrandefrihet tvingar inte någon att tillhandahålla en TV-kanal eller att lyssna på yttrandena. Religionsfrihet innebär inte att jag har rätt till en egen kyrkobyggnad eller tolv lärljungar. Rörelsefrihet innebär inte att Lars Blomqvist behöver bära mig på sin rygg till de ställen jag vill nå.
Om någon anser att detta är ”despotens frihet att medelst fruktan tygla folket” är ni välkomna att ha denna åsikt. Men argumentera helst för den.
Kära Gertkvist,
det finns en frihetens värld utanför din materialiserade, konkretiserade och kvantifierade sfär. I despotens värld finns helt riktigt, som du påpekar, inga friheter till, blott tvingande från och denna din åsikt formulerar du så elegant.
Jag har ingalunda för avsikt att bära dig på min rygg; du får själv röra dig på frihetens fält men glöm inte ansvaret – det kravet blev dig visst lite för tungt att bära.
Lars Blomqvist
Nyköping