Tillbaka i medieflödet och politiksamtalet efter föräldraledigheten drabbas jag på allvar av det stora mysteriet: varför, varför, varför är sossarna så dystra? Här har man med den ekonomiska krisen jordens läge att ta initiativet i debatten. Man har trovärdigheten (”Vi har alltid sagt att marknadskrafterna inte ska få härja fritt”), man har erfarenheten (Perssons budgetsanering), man har alternativet (mer jämlikhet och rättvisa). Men vad gör man? Ägnar sig åt oändliga interna diskussioner om vad Mona Sahlin gör rätt och fel, ältar gamla oförrätter.
S är uppenbart inne i en uppslitande identitetskris, där man tvingas göra upp med bilden av partiet som Partiet, det statsbärande, där man måste jobba med v och mp som jämbördiga partners. Inte konstigt i sig, någon gång måste väl alla partier förändras. Men det är tajmningen som är så bisarr. Hade opinionssiffrorna varit nere under 35 procent, eller om man haft en färsk valförlust i bagaget hade det inte varit konstigt. Men nu! När ledningen i opinionen är stor och hela världen talar om socialdemokratiska lösningar på kapitalismens problem. Nu hänger man med huvudet. Det är obegripligt.
Prenumerera på Fokus!
41 nummer av Fokus för bara 975 kronor!
2012-20
2012-19
2012-18
2012-17
2012-16
2012-15
2012-13
2012-12
2012-11
2012-10
Jag började min prenumeration på Fokus eftersom jag saknade en svensk ”opolitisk” Newsweek. Detta tycker jag har infriats och jag är nöjd med tidningen.
Men nu när Karin kommit tillbaks från sin mammaledighet och skriver blogginlägg som hör hemma på SAP eller SSU:s debattforum så börjar jag bli orolig. Ska Karins återkomst förvandla Fokus till Tidningen Vi?
Ränderna går tydligen inte ur vare sig zebror eller gamla sossar verkar det som…
Andreas, roligt att du är nöjd med tidningen. Eftersom jag är politikintresserad kommer du få läsa om alla partier på bloggen, inklusive socialdemokraterna. Och jag tycker fortfarande att de gör ett oförklarligt uselt jobb just nu.
Det är endast obegripligt för någon med en socialdemokratisk världsbild, men som står utan partifunktioner.
För det första är den kapitalistiska krisen relaterad till investeringar och sparande. INTE relaterad till marknadsmekanismer och vem som ska driva själva produktionen, och huruvida något ska vara skattefinansierat eller inte.
Detta missförstås av en okunnig men stor fraktion av socialdemokraterna, som nu vädrar morgonluft och sätter press på den andra sidan, som när de försöker förklara missförståndet beskylls för att vara borgerliga.
För det andra, att man håller på med interna stridigheter, beror på att (s) inte vet var de står i många frågor. Har de gått höger eller vänster efter 2006? (s) är de facto ett mittenparti sedan några årtioenden, och just nu ligger partiledningen i (s), som ska leda hela oppositionen, inte vid den poltiska tyngdpunkten av sin koalition.
Detta råder dock i regeringen, där partitopparna ligger ungefär där både partigängare och väljabas ligger.
För det tredje sker förvisso statliga interventioner i många industriländer, men det tyder på att man inte har tillräckliga omställningssystem där.
Problemet för (s) är att de måste börja tala om skattehöjningar om de vill stärka socialförsäkringarna, och då riskerar de Stockholm och valseger.
För det fjärde har inte Sahlin samma trovärdighet som Persson vad gäller ekonomiska frågor.
För det femte utlovas ministerposter till mp och v för första gången i partiets historia.
För det.. nä, nu tycker jag snarare det är obegripligt att någon kan tycka det vara obegripligt att sossarna inte är på topphumör. Om man inte är socialdemokrat själv kanske, men då bör man vara öppen med det för att vara trovärdig.
Jag tror du har rätt Karin att s bör tala utifrån rättvisa och jämställdhet, det gör de inte nu. De bör också undvika borgerliga ramar; om utanförskap, skattelättnader och tillståndslösa invandrare. Ju mer de upprepar de ramarna desto svårare blir det att vinna en debatt, den utgår ju ifrån ett konservativt perspektiv.