Nu trappas piratjakten upp

Lobbyisterna vann – Ipred-lagen träder i kraft nästa vecka. Men det betyder inte att striden är över.

Ingen av de runt 15 000 lobbyisterna i Bryssel behövde jobba särskilt hårt för att få EU-kommissionen att ta fram ett förslag till Ipred-direktivet. Underhållningsindustrin, som såg sina intressen hotade av illegal fildelning, fanns redan internt representerad på en central position: Ett utkast till Ipred-direktivet skrevs till stora delar av den franska EU-parlamentarikern Janelly Fourtou, gift med Jean-René Fourtou, då vd för Europas största mediebolag, Vivendi Universal.

Lobbyisterna i Bryssel anordnade hearingar, och både offentliga och informella möten hölls mellan branschföreträdarna och EU:s politiker och tjänstemän. Röstrekommendationer skickades till parlamentets ledamöter, och i synnerhet personer som arbetade med beslutsunderlaget till direktivet utsattes för ständiga påtryckningar.

– Musik- och filmindustrin har arbetat väldigt intensivt med Ipred, säger [[Carl Schlyter]], miljöpartiets parlamentariker i Bryssel.

Carl Schlyter tycker att informationen om direktivet varit ensidig och att det i grund och botten handlar om ojämlika resurser.

– Små aktörer som värnat den personliga integriteten och mänskliga rättigheter har inte haft samma möjligheter att bevaka utvecklingen som de multinationella företagen. Ofta måste parlamentarikern själv leta efter information som talar emot de stora företagens argument och intressen.

I april 2004 röstades Ipred igenom i Europaparlamentet och direktivet inkluderade nu även upphovsrätten på internet och bekämpandet av fildelning, en stor framgång för musik- och filmbranschen.

Ifpi, musikindustrins intresseorganisation med skivbolag och musikproducenter som medlemmar i 72 länder, har varit en av de mest inflytelserika aktörerna i frågan. När nu nästa steg var att implementera direktivet i de nationella lagstiftningarna fortsatte lobbyarbetet i de enskilda medlemsländerna.

– Precis som alla andra intresseorganisationer vill vi föra fram vår sak, säger Ludwig Werner, ordförande i svenska Ifpis styrelse.

Han berättar att det konkreta arbetet i Sverige kring Ipred har bestått i att träffa politiska företrädare och samarbeta med andra som har samma intressen. Man har också spridit informationsmaterial och gjort annonskampanjer.

Samtidigt säger han att Ifpi är medveten om sin impopularitet i media och har försökt hålla en låg profil.

– Därför har det varit viktigare att sprida information än att göra polisanmälningar mot fildelare, och ibland har det varit bättre att inte synas alls i media, säger han.

Det mesta verkade gå industrins väg och under 2007 presenterade justitiedepartementet planerna på en svensk variant av Ipred. Året därefter förbereddes en proposition av regeringen. Kritiken om att lagen var integritetskränkande och kunde kriminalisera en hel ungdomsgeneration, och att fildelning var en teknik som var här för att stanna, verkade rinna av beslutsfattarna. Inte ens det domslut i EG-domstolen som gjorde klart att det för varje medlemsland var frivilligt hur fildelningen skulle bekämpas förändrade något. Sveriges rykte som ett laglöst paradis för nätpirater skulle tvättas bort och den hårda linjen bestod.

Karl Sigfrid, riksdagsledamot för moderaterna och en av få inom alliansen som varit emot lagen, tror att branschlobbyn haft stor betydelse för lagens tillkomst.

– Representanterna för branschen har varit väldigt tongivande i frågan, vid såväl hearings i kultur- och näringsutskotten som vid offentliga utfrågningar i riksdagen. Till skillnad från motståndarsidan har man alltid sett till att ha folk på plats, säger han.

Riksdagsledamöterna har uppvaktats av både branschorganisationer och företag som arbetar med film, musik, dataspel och inom andra upphovsrättsskyddade områden.

– Det har skett officiella och slutna möten mellan politiker och svenska och multinationella företag, säger Karl Sigfrid som tycker att det funnits gott om utrymme för diskussion om frågan, men att debatten tidvis fått nästan religiösa drag.

– Ja-sidan har ibland fört fram argument om tidlösa värden som det ska kämpas för oavsett hur verkligheten ser ut, säger han.

Efter massiv kritik under hösten 2008 gjordes vissa mindre förändringar i regeringens proposition, lagen skulle exempelvis inte längre gälla retroaktivt, men huvuddragen var desamma.

När riksdagen samlades 26 februari 2009 antogs lagförslaget med bred majoritet. Bara vänsterpartiet och miljöpartiet röstade emot.

Hur det i praktiken ska gå till att hålla koll på de 1,4 miljoner svenskar som enligt World Internet Institute fildelar återstår att se, men musik- och filmindustrin verkar åtminstone än så länge nöjd.

– Direktivet är implementerat på ett sätt som vi tycker är tillfredsställande, säger Magnus Mårtensson, jurist med inriktning på nätfrågor på svenska Ifpi.

Frågan är dock om lagen överhuvudtaget får någon effekt. Öppna trådlösa nätverk med flera användare på samma IP-nummer gör det svårt att bevisa exakt vem som laddat ner, och tjänsterna för anonym fildelning och internetanvändning ökar.

Läs också: Storebror tappar kontrollen

Prenumerera på Fokus!

41 nummer av Fokus för bara 1325 kronor!

11 comments

  • […] Ipred-lagen att gälla. 1,4 miljoner fildelande svenskar riskerar nu på allvar att åka dit. Läs Anders Perssons reportage om hur skiv- och filmindustrin med massiv lobbyverksamhet fick igenom lage…. Läs också Anders Jonssons artikel om varför energidebatten inte alls borde handla om […]

  • […] Läs också: Nu trappas piratjakten upp […]

  • […] ETC Fokus Cool […]

  • […] och lagstiftare har under hela resan suttit i innehållsföretagens knä och kommer där förbli. Internets demos fortsätter ignoreras och politiker får bara […]

  • […] Så varför inte börja med att dela den här tanken med en vän?_ […]

  • Magnus skriver:

    Tyvärr saknas insikten om tekniksprånget där tre killar på sin fritid kan ersätta en hel bransch med fabriker, distribution och försäljningsställen mm, vilket i sig är en rationalisering utan like. Det betyder att det som kallats skivbolag i traditionell mening inte behövs alls. Därav den massiva lobbingen vilken uppenbarligen lyckats. Därmed inte sagt att upphovsrättsinnehavaren inte skall ha betalt. Jag väntar på den oberoende betalsite där artisterna själva kan laddau upp sina altster och sätta sina egna priser från 0 kr och uppåt.

  • NAnna skriver:

    En lösning hade varit att bredbandsbolagen, efter kontakt från rättighetshavare, hade påtalat intrånget för abonnenten och varnat och kanske t.o.m. stängt av abonnenten efter upprepade förseelser, utan att lämna ut uppgifter om abonnenten. Det ville dock inte operatörerna, till skillnad från vad de gör i barnporrfall. Vad ska då rättighetshavare göra när innehåll läggs ut utan rättighetshavarens tillstånd, vilket strider mot upphovsrättslagen? Jo, nu finns en möjlighet att få reda på vem det är som lagt ut material och därefter skicka varningsbrev till dem. I de allra flesta fall är det endast en fråga om att få bort innehållet från nätet, inte att stämma skiten ur en 16-åring som den s.k. bloggosfären/piratförespråkarna så skräckvisionärt målar ut framtiden. Att Lars Ilshammar, ledamot i ett av Sveriges största upphovsrättsskapande/nyttjande företag, påstår att det är en fråga om ett ”fritt och öppet internet” och ”informationsfrihet” är pinsamt. Information är fri, däremot är inte upphovsrättsskyddat material där upphovsmän och närstående rättighetshavare lagt ner tid, pengar och konstnärligt skapande fritt. Upphovsmannen har också rätt till lön, precis som Lars Ilshammar för sitt arbete.

  • […] snart träder hyrsnutlagen Ipred i kraft och i och med det har möjligheten för mig att finna musik jag […]

  • Emanuel Kumlien skriver:

    ”Frågan är dock om lagen överhuvudtaget får någon effekt. Öppna trådlösa nätverk med flera användare på samma IP-nummer gör det svårt att bevisa exakt vem som laddat ner, och tjänsterna för anonym fildelning och internetanvändning ökar.”

    Var inte så säker på det. Det är abonnenten som blir skyldig att betala, inte fildelaren. Alltså innebär detta en de facto-illegalisering av öppna trådlösa nätverk. Dessutom är det sällan (i andra länder med liknande lagstiftning) industrin som måste visa bakom varje rimligt tvivel att abonnenten är skyldig, utan i praktiken är det abonnenten som ska visa att hon är oskyldig.

  • Johan skriver:

    Kan ingen ta upp frågan om varför Sverige jämt är så extremt?
    Kan världens mesta nedladdning ha med världens högsta CD-priser, moms och skatter att göra?
    Ger mig katten på att vi trots det köper flest CD i världen ändå..

  • hund skriver:

    Nu börjar katt och råtta-leken igen.