bergmanmfl

Bergman gör musikaldebut

Av den allvarsamme Ingmar Bergmans liv ska det bli skruvad musikal. Skriven av kultrockarna Sparks.

Det är mycket Bergman just nu.

Ett av de något mer skruvade projekten är en nyskriven musikal om regissörens liv – ett samarbete mellan Radioteatern och det amerikanska popbandet Sparks.

Sparks som består av de två bröderna Ron och Russell Mael slog igenom som glamrockband under 70-talet, men har sedan dess utvecklats vidare till att göra disco med Ennio Morricone [rättelse] Giorgio Moroder, inspirera Pet Shop Boys och göra symfoniska konceptskivor som »Lil’ Beethoven«.

Och nu tar de sig an svensk films absolut störste.

»The Seduction of Ingmar Bergman« är en fantasi om hur regissören kommer till Hollywood efter genombrottet på Cannesfestivalen med »Sommarnattens leende«.

– Där träffar han en mogul, spelad av Russell Mael, som försöker övertyga honom om att göra storfilmer i stället. Och det utvecklas till en klaustrofobisk mardröm, säger Marie Wennersten, regissör och producent på Radioteatern.

Det var hon som »något överoptimistiskt« tog kontakt med Sparks, strax efter att Jasenko Selimovic, chef för SR Radioteatern, bestämt sig för att de skulle producera ett antal nya musikaler under året.

Marie Wennersten är själv ett Sparks-fan sedan en hyllad spelning på Södra teatern 2004. Hon är fullt medveten om att de närmast är att betrakta som kultband och knappast särskilt välkända av gemene man, men menar att de ändå var perfekta för just det här projektet.

– De är lite överdådiga, de ger en larger than life-känsla och framför allt gör de musik som är tillräckligt färgsprakande för att det inte ska kännas som att man missar något visuellt, säger hon.

Ron Mael berättar att bröderna blev något tagna på sängen av det udda erbjudandet att skriva en musikal för svensk radio. Särskilt som de inte är några större fans av just musikaler och definitivt inte behärskar svenska språket.

– Därför tvekade vi ganska länge. Dessutom hade vi ingen särskilt lång lista på idéer som skulle funka ur ett svenskt perspektiv – det var typ Volvo, Ikea och Bergman. Det var allt. Men eftersom vi älskar hans filmer var valet ändå inte så svårt.

Efter Alexander Ahndorils omdebatterade roman »Regissören«, blir »The Seduction of Ingmar Bergman« det andra fiktiva projektet om Bergman på bara några år. Ron Mael tycker att fascinationen är helt naturlig.

– Ingmar Bergman representerar mer än någon annan samtida konstnären som tar itu med de stora frågorna i livet. Andra mindre framgångrika kollegor till honom – vi nämner inte Woody Allen vid namn – har försökt att göra något liknande men inte lyckats och snarare åstadkommit parodier på hans verk, säger Mael.

Han menar också att man, genom att placera Bergman i en fiktion, kan sudda ut linjen mellan honom och hans verk.

– För vår del kunde vi ta Bergmans sökande efter finansiering och försök att göra film i Hollywood och förvandla det till något som närmast är en fars. Men även om det finns komiska element ligger tyngdpunkten på det tragiska när en konstnär utsätts för ekonomiskt tryck som hotar hans uttryck, säger han.

Marie Wennersten tror också att det handlar om regissörens ovanliga utstrålning.

– Bergman har ju dels mytologiserats till någon sorts halvgud, men han hade ett sätt som fick folk att känna att de varit med om något speciellt alldeles oavsett vad det var. Han fick ju till och med feminister som mig att niga.

Hon minns själv hur hon träffade honom i en hiss på radiohuset för några år sedan. Hon hade precis varit nere och köpt en glass och stod mest och stirrade i golvet.

– Då ställde han sig över mig och frågade vad det var för glass. »En Magnum«, sa jag. »Jaja, men vilken sort?«, frågade han. »En Magnum Double.« »Ja men vilken smak?« Det var någon med kola. »Den ska jag säga till min hushållerska att köpa«, sa han. Det kändes väldigt konstigt att prata glass med Ingmar Bergman, säger Marie Wennersten.

Samarbetet mellan henne och Sparks har till största delen skötts med hjälp av mejl och ftp-servrar. När den första skissmusiken och texterna började bli klara fick skådespelarna Jonas Malmsjö och Elin Klinga som spelar Ingmar Bergman respektive Greta Garbo börja repetera rollerna.

– Tekniken har funkat hur bra som helst. Det svåraste är regiarbetet – att tillsammans med Jonas Malmsjö få fram en trovärdig Bergman. En person snarare än en imitation, säger Marie Wennersten.

Ron Mael berättar att det har varit oväntat lätt för Sparks att skriva musiken. Redan de första försöken gav resultat. Bergmans stora kärlek till Bach tar de dock ingen hänsyn till.

– Det sägs ju att han tänkt ta en längre paus från filmandet bara för att fördjupa sig i Bachs musik, men det nämns inte ens i vår musikal. Det var fullt tillräckligt att bekymra sig över att skildra Bergman på ett respektfullt sätt, säger Ron Mael.

Ambitionsnivån för projektet har höjts ju längre arbetet fortgått. Radiouppsättningen är bara början på vad som eventuellt kan bli en hel turné framöver. Redan i september kan det bli en konsertvariant på Södra teatern. Klart är att »The Seduction of Ingmar Bergman« kommer att släppas på skiva. Dels av Sparks själva – i en dubbelvariant med både svensk och engelskspråkig version, dels av SR som enbart ger ut den förra. Men för Sparks själva stannar det inte där.

– Vi skulle verkligen vilja presentera »The Seduction of Ingmar Bergman« som ett riktigt teaterstycke och eventuellt blir det också Sparks nästa scenshow. Det vore kul även med en filmproduktion. Lukas Moodysson, är du där ute?

Den 14 augusti är det radiopremiär för musikalen »The Seduction of Ingmar Bergman«.

Prenumerera på Fokus!

41 nummer av Fokus för bara 1015 kronor!

4 comments

  • Klas Ekman skriver:

    Ber så mycket om ursäkt för sammanblandningen! Jag får skylla på totalt hjärnsläpp och influensa i en extra olycklig kombination.

  • P. E. Falk skriver:

    Definitivt Moroder som avses.

  • Magnus skriver:

    Hej alla glada! Jag tror det menas Giorgio Moroder istället för Ennio Morricone. …fast ett samarbete med Morricone hade säkert varit top notch ändå!

  • P. E. Falk skriver:

    Fullständigt osannolikt – men samtidigt är det ju just det osannolika och närmast omöjliga som kan göra detta projekt till något extraordinärt. Det här får man ju bara inte missa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*