”Döda Helmut Kohl” – under Wiens barocka yta bubblar avantgardet

Wien är inte bara Freud och vals. På MAK – Museum of Applied Arts visas just nu den första retrospektiva utställningen av österrikiska Christoph Schlingensiefs (1960–2010) politiska och aktivistiska konstnärskap.

Och lika kaotisk som hans konst kan uppfattas är utställningens dramaturgi. De omålade OSB-väggarna och avspärrningarna med kravallerstaket framför containerverket ger känslan av en tillfällig arbetsplats snarare än en utställning, som vore den uppbyggd i stunden.

På 90-talet gjorde Schlingensief sig ett namn som filmskapare i undergroundkretsar men övergick sedan allt mer till bild– och scenkonst där han jobbade gränsöverskridande med performance, aktioner och installationer, bland annat i nära samarbete med Nobelpristagaren Elfriede Jelinek. Alltid i en provokativ anda.

Med verket Mein Fett, mein Filz, mein Hase – 48 Stunden Überleben für Deutschland (Documenta, 1997) gick han så långt att han blev arresterad till följd av affischen ”Döda Helmut Kohl”.

I ett samarbete med pågående kulturfestivalen Wiener Festwochen visar MAK verk som den skandalomsusade containeraktionen Bitte liebt Österreich (2000), ett slags ”Big Brother”-installation med asylsökande (skådspelare) placerade inne i containern, och där förbipasserande kunde rösta på vilka som skulle få stanna eller lämna landet. 

Vidare Peter Kerns filmatisering av den lika skandalomsusade Hamletuppsättningen på Shauspielhaus i Zürich 2001. Här lät Schlingensief avhoppade nynazister och skinheads spela sig själva. Och liksom debattens vågor gick höga när Lars Noréns gjorde detsamma i ”7:3” 1999 väckte även denna uppsättning heta känslor, så till den grad att åskådare rusade upp på scenen och försökte stoppa den.

 Ett annat intressant konstprojekt som återfinns på monitorer är platsspecifika Ein Festspielhaus für Afrika, en performance där konstnären iscensatte den europeiska operan död, i Burkina Faso.

20 minuters promenad från MAK, i kulturbulimiska museumquartier, finns en uppsjö andra museer för mer  moderna smaker. Därtill flertalet opretentiösa matställen och barer. 

Förr inhyste de gamla pampiga stallbyggnaderna det habsburgska väldets hästar. Sedan 1979 finns här också Wiens motsvarighet till Gert Wingårdhs Liljevalchsbunker på Djurgården, MUMOK (Museum Moderner Kunst) som ligger nästgårds med Halle E och är hemvist för mer av konceptuell konst samt foto och video.

Eller varför inte besöka grannen Leopold Museum som fram till 21 juni ger en stor soloutställning om den franska 1800-talskonstnären Gustave Courbet (”Realist und rebell”), medan Kunsthalle Wien visar den nyss öppnade ”Lebt und arbeitet in Wien”, samtida konst från staden och som pågår till och med 26 oktober.

Ja, om du fått nog av de givna turistmagneterna, det vill säga Sisi-museet och så vidare i trakterna av det mer svulstigt barocka Hofburg.

Toppbild: Christop Schlingensiefs Bitte liebt Oesterreich! Erste europaeische Koalitionswoche.