En sak som består hos Göran Hägglund är humorn. Ni minns den där killen som skojade om att han skulle bli alliansens statsminister. Han finns kvar, bakom masken av sur farbror som klagar på kulturklimatet.

Nu upprör sig herr Hägglund över bokgallringarna i Malmö. Över att ”böcker som kan te sig fullkomligt aparta och kryptiska” kastas ut till förmån för topplistepärmar med Liza Marklunds porträtt på. Det är kanske rimligt, att strimla skrifter till pappersmassa kan ju framstå som historielöst.

Men lägg detta inlägg bredvid hans tidigare kulturartiklar och skåda hur han slår knut på sig själv. Nyss: gillade inte smala, provocerande, kulturradikala uttryck. Nu: älskar just dessa uttryck, bara de doftar damm, men gillar inte Liza Marklund.

Man kan tänka sig att Hägglund borde läsa arkitektur. Att han skulle spana in lite i dessa villor som ”verklighetens folk” enligt dikten bor i. Då skulle han se att där inte bara står ett köksbord, utan också ett nattduksbord. Och att det på det ganska ofta ligger en bok signerad Marklund.

Han är rätt skoj, herr Hägglund.