VFtapet4

Regeringströtta

Med bara några månader kvar till valet får moderat­ledningen hård intern kritik, visar Fokus kartläggning. Reinfeldt sprider rädsla, Borg har för mycket makt, Schlingmann är ytlig. Och var är politiken?

Personlig kommunikation handlar om att vinna förtroende hos väljarna. Väljaren ska känna tillhörighet och välkomnande från företrädaren.

Därför bör kläderna vara vardagliga; vi lämnar slips och pärlhalsband hemma. Dräkt och kostym skapar också en distans genom att de framställer personen i den roll hon har, inte som den person hon är.

Ur »En guide till ­moderaternas nya utseende«, av partisekreterare Per Schlingmann.

Rudbeck gymnasium, Sollentuna. En statsminister av internationellt snitt. Tunna kalvskinnsskor, ljusgrå kostym, vit skjorta, röd slips.
500 elever mellan 18 och 19 år. Cheap Monday-jeans, t-shirts, rutiga skjortor, sneakers.

Har moderatledaren inte läst sin parti­sekreterares guide? Dräkt och kostym skapar distans. Vi lämnar slipsen hemma.
Eller tycker han som flera partikamrater, att råden är larviga?

– Nu har Schlingmann öppnat lekstuga. Vi driver inte en reklambyrå, vi ska ta tag i sakfrågor som väljarna bryr sig om, säger en moderat riksdagsledamot.

[[Per Schlingmann]] har press på sig.1 Han ska leverera en lyckad valkampanj. Om han misslyckas kan det gå för honom som för andra.

– Fredrik har utvecklat en kultur som gör folk omkring honom rädda. Misslyckas du så åker du ut, säger en moderat i partiledarkretsen.

Nyligen fick [[Edvard Unsgaard]] lämna sitt jobb som [[Fredrik Reinfeldt|Fredrik Reinfeldts]] pressek­reterare efter den uppståndelse som en kommentar på Facebook gav upphov till. Han hade en söndag ringt efter ett städbolag som skulle torka upp bajs i trapphuset i den fastighet han bor i. Han skrev: »Det är arbetslinjen det, att på en halvtimme en söndag få fram en duktig städerska som gör ett fantastiskt jobb.«

I dag är Unsgaard sakkunnig åt migrationsminister [[Tobias Billström]] och säger:

– Jag väljer att svara: Jag fick det här erbjudandet och tackade ja.

De har hunnit bli rätt många i Fredrik Reinfeldts närhet som fått sluta under mandatperioden: [[Cecilia Stegö Chilò]], [[Maria Borelius]], [[Mikael Odenberg]], [[Ulrica Schenström]], [[Kristina Axén Olin]]. 2

– Vår tidigare vice ordförande Kristina kan nog berätta ett och annat om hur formerna för hennes avgång gick till, säger en källa.

Men Kristina Axén Olin ringer inte tillbaka när Fokus flera gånger söker henne.

I regeringskansliet har allianskamrater noterat att Reinfeldts ledarstil sprider rädsla i de moderata leden:

– De ser bara risker. De riskminimerar i allting, säger en centerpartist.

Och närmast runt Fredrik Reinfeldt blir det allt glesare av förtrogna. Kvar är [[Anders Borg]], honom talar statsministern med dagligen, enligt statsministern själv. Finansdepartementet ligger ett par kvarter från Rosenbad så det blir mest över telefon. Arbetsmarknadsminister [[Sven Otto Littorin|Littorin]] hade tidigare en central roll i Reinfeldts sfär. Men från honom hörs inte mycket i dag. Eller som en person i alliansen uttrycker det:

– Det enda jag minns under de här fyra åren är att han tyckte att 2009 var ett skitår.

Partisekreterare Per Schlingmanns arbetsrum har utsikt över Mynttorget och Helgeandsholmen. För fyra år sedan var det Fredrik Reinfeldts rum. Här kunde han snabbt samla sina styrkor. När han kallade tog det bara någon minut för Anders Borg, Sven Otto Littorin, Mikael Odenberg, Per Schlingmann och Ulrica Schenström att ta sig från sina rum intill och från våningen ovanför.

Då var partiorganisationen trimmad och valrörelseplanen klar i god tid med strategi, budskap och kampanjupplägg.

Valrörelsen 2010 är skakig.

Partikanslierna är tömda på dem som ytterst bestämmer om politikens innehåll. De har flyttat till Rosenbad och sitter långt från varandra med fulltecknade almanackor; fullt upp med att regera. Statsråden, samordningskansliet och det inre kabinettet med de fyra partiledarna ska enas om förslag som ska gå till beslut i riksdagen. De hinner inte vårda sina partier. Reinfeldt har fastnat i bunkern, enligt många missnöjda moderata riksdagsledamöter:

– Fredrik är en duktig statsminister, men vi tycker att han är en usel partiledare, säger en av dem.

Partiledarskapet har helt enkelt hamnat på undantag. Reinfeldt ska vara statsminister och även ansvara för alliansen i valrörelsen. Under hösten 2009 ledde han dessutom EU under Sveriges ordförandeskap.

Under mandatperioden har alliansens fyra partiledare koncentrerat sig på att genomföra vad de lovade i valet 2006. Nu är de regeringströtta, säger flera av de borgerliga politiker som Fokus har talat med. Partiledarna orkar inte berätta om och argumentera för sina beslut. Väljarna har ännu inte förstått hur mycket mer pengar de får i plånboken genom jobbskatteavdraget, tycker kritikerna. Och ute i landet undrar många borgerliga hur de ska motivera försämringarna i a-kassan och sjukförsäkringen, ovana som de är vid att deras partier har regeringsmakten.

– Det faller naturligtvis tillbaka på oss. Vi har inte använt partiorganisationerna fullt ut och gett våra lokala politiker tillräckligt stöd, säger [[Frank Nilsson]], pressansvarig i Maud Olofssons kansli och riksdagskandidat för Norrbotten.

Men regeringar vinner inte val på att berätta hur duktiga de varit.

– Vi får inte hamna i att bara försvara det vi har gjort och tappa bort att tala om framtiden, säger folkpartiets partisekreterare [[Erik Ullenhag]].

Södra Teatern Kägelbanan, Stockholm. Det är boksläpp. »Med blicken mot framtiden« är skriven av nästa generation moderata makthavare. Luften surrar av förhoppningar. Alla är där, även Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. Moderaternas radarpar. Vi känner igen upplägget från valrörelsen 2006, Reinfeldt talar om förnyelse och Borg om ekonomiska utmaningar.

På första raden lyssnar partisekreterare Per Schlingmann. Framtidsdagen är hans arrangemang.

Det är inte som inför valrörelsen för fyra år sedan. Då styrde Anders Borg innehållet. Nu har finansministern haft fullt upp med att hantera den ekonomiska krisen och senaste budgeten.

Per Schlingmann har tvingats dra i gång valrörelsen tillsammans med sina allianskolleger utan att utåt kunna berätta om en framtida politik. Förutsättningarna skiljer sig från 2006 på flera punkter.

– Nu har [[Mona Sahlin]] skapat en helt ny dramaturgi och vi har fått två tydliga regeringsalternativ. Det är bra, säger Per Schlingmann.

Av det drar han slutsatsen att göra flera avsteg från förra valets framgångsrecept. Då, för fyra år sedan, var Reinfeldt-Borg noga med att moderaterna och alliansen skulle tala om den egna politiken, inte skälla på socialdemokraterna. Men nu vill alltså partisekreterare Schlingmann provocera. Först när alternativen blir tydliga tror han att alliansen har en chans att gå om de rödgröna.

Därför drar han i gång kampanj efter kampanj. Debatten om rut till exempel, avdraget för hushållsnära tjänster. Han hävdar att »nu hotas en hel bransch då socialdemokraterna vill ta bort dessa avdrag och göra så att tusentals personer över hela Sverige riskerar att förlora jobben«. Det blir debatt och medieintresset är stort. Schlingmann är nöjd.

Men i andra frågor går det trögt.

Han försöker pressa socialdemokraterna med knepet att säga att de inte svarar på frågor. Ska de rödgröna höja inkomstskatterna genom att avskaffa jobbskatte­avdraget? Väntar en skattechock? Men han får inte svar, inte förrän tredje maj när de rödgröna presenterar sitt budgetalternativ.

– Det är rödgrön taktik att det så länge som möjligt inte ska gå att granska deras politik. Då kan vi granska det faktum att det inte finns något att granska, säger Schlingmann.

[[Göran Persson]] och s-ledare före honom skrämde gärna väljarna med högerspöket. Nu stjäl Schlingmann samma taktik och lyfter fram [[Lars Ohly]] som kommunist, något som moderaterna inte framhöll i förra valet.

Flera alliansanhängare är tveksamma till Schlingmanns taktik.

– Jag vill att han ska tala om framtiden, vad alliansen vill. Lars Ohly har visserligen en usel politik, men det går inte ens att skrämma barn med Ohly, säger Johan Hammarqvist (c), politisk redaktör för Norra Skåne och tidigare nära medarbetare till Maud Olofsson.

Schlingmanns tidsplan är också en annan än vad den var i valet 2006. Då enades de fyra partiledarna ett helt år i förväg hos kristdemokraternas partiledare [[Göran Hägglund]] i Bankeryd utanför Jönköping. Vid den här tiden, på våren valåret 2006, hade alliansens gemensamma arbetsgrupper sedan länge lämnat sina förslag. Våren 2010 jobbar fortfarande tolv arbetsgrupper under ledning av varsitt statsråd.

– Vi försöker involvera så många människor som möjligt men det gäller att det inte blir ett enda långt grupparbete som håller på och håller på, säger statssekreterare [[Helena Dyrssen]], folkpartiets samordnare i Rosenbad.

Det brådskar onekligen. Logistiken brister, enligt en av Fokus källor. Resultaten av grupparbetena ska stämmas av med regeringen och de ska i sin tur förankras i partierna och hos partiledarna. Det dröjer innan Schlingmann kan gå i gång och kampanja med konkreta förslag.

Helena Dyrssen försvarar upplägget:

– Om arbetsgrupperna hade startat tidigare och lagt fram sina önskemål hade motfrågan blivit: Ni sitter vid makten, varför inte genomföra förslagen?

Till skillnad från förra valet är alliansen inte heller någon ny företeelse. När de fyra partisekreterarna presenterar alliansens nya logga en gråkall marsdag på ett litet café i centrala Stockholm är medie­intresset måttligt. Loggan får kritik och konkreta politiska förslag saknas.

– Det är klart att det blir så. Först måste man formulera politiken, sen bestämma kampanjen, säger Ulrica Schenström, tidigare presschef och statssekreterare hos Fredrik Reinfeldt.

På Kägelbanan är det kaffepaus i moderaternas framtidsseminarium. Journalisterna står i tät ring kring Anders Borg. I dagarna har han lämnat en ny prognos, det går bättre för Sverige. Lite vid sidan av står Fredrik Reinfeldt i en glesare klunga.

Hade det blivit något nya moderaterna utan Anders Borg?

– Nej, han var helt avgörande för den förnyelse moderaterna genomgick, säger Fredrik Reinfeldt.

Moderatledaren behöver konstruktören av moderaternas politik även inför valet 2010. Men finansministern kandiderar inte ens till riksdagen. Reinfeldt vet också att förlorar alliansen valet lär Borg lämna politiken, tror flera moderater Fokus har talat med. Borg har även själv antytt detta tidigare.

Anders Borg är inte bara omtyckt av Fredrik Reinfeldt. 3 Han har av statsvetarna Leif Lewin och Stig-Björn Ljunggren jämförts med den socialdemokratiske finansministern Ernst Wigforss, han som anses ha lagt grunden till det moderna Välfärdssverige, en folkhemsbyggare. Borg får höga betyg i förtroendemätningar och slår sin utmanare [[Thomas Östros]] med råge.

Socialdemokraterna har studerat sin motståndare. Fredrik Reinfeldt i alla ära, men det är Anders Borg som är ideologen, modellbyggaren och ryggraden i alliansen. Faller Borg faller Reinfeldt. Det är finansministern de vill komma åt, precis på samma sätt som alliansen vill vingklippa den populära [[Maria Wetterstrand]]:

– De vill krossa Borg, i alla fall få hans gloria att hamna rejält på sned, säger en politiker med goda kontakter på båda sidor om blockgränsen.
Anders Borg är omvittnat duktig på att räkna.

– Det kommer att dyka upp påståenden om att Borg har »räknat fel«, säger samma källa.

Socialdemokraternas finansministerkandidat Thomas Östros visar så fort han kan att han inte tror på siffrorna, i alla fall inte på Borgs tolkning av dem. Han tar varje tillfälle att ifrågasätta dem och finns tillgänglig för journalisterna när finansministern presenterar sina tabeller och diagram. Senast hävdade Östros att Borg bluffar som påstår att lågavlönade kvinnor tjänar mest på lång sikt med regeringens politik. I en morgontidning fick Östros version genomslag med rubriken »Rika mest gynnade« och i en annan Borgs med »Låginkomsttagare får mest i budgeten«.

För oppositionen underlättar det att Anders Borg inte går fri från kritik ens från sina egna.

I rollen som finansminister ingår att säga nej till entusiastiska statsråd som vill få pengar till reformer. Men sättet Borg säger det på är inte populärt. Han skyller på finanskrisen när hans egna partikamrater vet att huvudskälet är att han inte vill bedriva traditionell moderatpolitik och sänka skatter ännu mer eller avskaffa värnskatten.

– Han säger nej så njutningsfullt … Det retar moderater när de ser att han inte står på deras sida, säger en inflytelserik allianspolitiker.

Många partikamrater vill att Anders Borg driver på för att reformera arbetsrätten, försvara integritetsfrågorna och för ett starkt försvar. Hur nya moderaterna än är finns det många kvar som vill stå upp för gamla profilfrågor också.

Försvaret först. I generationer har politiker i Sverige varit eniga om att ett starkt försvar kräver en svensk försvarsindustri. Så, varför dumpade regeringen Hägglunds pansarterrängvagnar till förmån för finländarnas Patrias, frågar sig flera i riksdagsgruppen.

– Det kostar och de tror att väljarna inte bryr sig om försvaret, säger en moderat.

I samband med förra årets upphandling av pansarvagnarna var känslorna upprörda i moderaternas riksdagskorridorer. De försökte påverka Reinfeldts statssekreterare HG Wessberg som är reservofficer och varit statssekreterare i försvarsdepartementet, men utan resultat.

Nu blir det en ny upphandling efter att en dom i länsrätten i höstas slog fast att den förra inte följde lagen. I sommar avgörs om det trots allt blir Hägglunds.

– Alla dessa onödiga turer för att Fredrik och Anders sagt att man ska köpa »från hyllan«, bara för att det inte får kosta, säger den kritiska moderaten.

Flera moderater tycker också att det är dags att ta strid för en reformerad arbetsrätt. De vill avskaffa Las-regler för företag upp till 50 anställda och halvera arbets­givaravgiften. Det är rätt tid nu när ungdomsarbetslösheten är hög, menar de.

Det tidigare moderata kommunalrådet Johan Bengt-Påhlsson är bekymrad över hur allianspartierna hanterade FRA-frågan; det kommer att få konsekvenser i valet. Integritetsfrågorna engagerar förstagångsväljarna och kan avgöra var de lägger sin röst.

– Det är märkvärdigt stumt när det gäller känslan för frihet och integritet i de här frågorna, säger [[Johan Bengt-Påhlsson]].

Han är en av flera moderater som är kritisk till och oroad av justitieminister [[Beatrice Ask|Beatrice Asks]] förslag att skicka lila kuvert till misstänkta sexköpare.

– Många är upprörda internt. Bortförklaringen blev nästan sämre.

Stämningen är missnöjd, upprörd, irriterad när Fokus ringer runt till moderata politiker. Samtidigt som Borg skälls från gammelmoderat håll får han kritik för att han inte står upp för de nymoderata värdena tillräckligt mycket.

En källa i Anders Borgs krets är orolig för att finansministern ger efter för »populistiska påtryckningar«.

– Nu satsar vi på skattesänkningar för pensionärer. Men vart tog arbetslinjen vägen, att det ska löna sig att arbeta? Det här är ju att vika sig för medietrycket.

Rudbeck gymnasium, Sollentuna. Kostymen och slipsen till trots, eleverna i Sollentuna ger Fredrik Reinfeldt dånande applåder. 4 Han är sitt eget varumärke, för att använda Schlingmanns pr-språk. Väljarnas förtroende är högt. Men moderatledaren och Anders Borg ensamma vinner inte val. Det är partierna och alliansen som helhet som ska hinna ifatt och gå om de rödgröna.

Det framgångsrika gänget i valet 2006 är delvis splittrat. Kvar är Reinfeldt-Borg i ett symbiotiskt förhållande. Deras täta samarbete skrämmer partimedlemmar.

– Jag förtvivlar över den interna debatten, alla gör som de blir tillsagda. Det är politiskt förödande att allt ska passera Anders Borg, säger en moderat källa.

Fredrik Reinfeldt får kritik för sitt ledarskap. Han drar sig inom sitt skal och avvaktar. Han vill ha koll på vart processen leder, som en partikamrat säger.

– Varför klev han inte fram och stöttade [[Cristina Husmark Pehrsson]] när hon förtvivlat försökte försvara förändringarna i sjukförsäkringen, frågar en upprörd moderat.

Valet 2010 blir en svårare resa än förra gången. När det återstår fem månader till valdagen 19 september är det osäkert vilken valstrategi Fredrik Reinfeldt väljer.

Nu i helgen är det moderata kommundagar i Göteborg och Reinfeldt-Borg försöker konkretisera den moderata politiken, den som de ska förhandla med sina allianskamrater om. Men det är bråttom. Det borde oroa Reinfeldt-Borg att många moderater hunnit bli alltmer kritiska till ledningen när de ännu fått en politik att samlas kring.

Vilken är berättelsen som valarbetarna ska locka väljarna med? I valet 2006 hängde den samman, den förklarade vad moderaterna och alliansen ville med Sverige och orsakerna till den föreslagna politiken. Hittills saknas en tydlig linje inför årets val.

Per Schlingmann talar om »föregångslandet Sverige« och att ingen lämnas utanför i ett »rättvist« Sverige. Men få borgerliga politiker kan förklara vad uttrycken faktiskt innebär.

Valstrategin har hittills präglats av form och kampanjer, ett verk signerat Per Schlingmann. Han vill att Reinfeldt ska göra som Göran Persson: att opponera på samhällets orättvisor trots att de själva sitter i regeringen, att Reinfeldt ska skrämmas och måla upp en hotbild med konsekvenserna av att de rödgröna skulle få makten.

Vad Anders Borg vill är fortfarande oklart. Jo förstås, han vill ha sunda statsfinanser och vill därför hålla igen på skattesänkningar om de skulle äventyra ekonomin. Men det vinner man inga val på.

Under hela vintern har alliansens ledare koncentrerat sig på att regera, frågor om vilken politik de ska driva nästa mandatperiod har blivit obesvarade. När vårbudgeten lanserades den här veckan visade det sig handla om mer pengar till pensionärerna. Inte så mycket mer.

Nu hänger det på Fredrik Reinfeldts ledaregenskaper. Klarar han att entusiasmera ett regeringstrött gäng och en nervös valorganisation? Vad vill han – egentligen? Han brukar skryta med att han är pragmatiker, men vinner man val på det? Det tror i alla fall inte en moderat lokalpolitiker i Mellansverige:

– Reinfeldt är en makttaktiker som saknar ideologi. När det dyker upp problem så hanterar han dem, men han saknar rörelseriktning.

Valstrategin så här långt tycks lida av att alliansledningen inte tror så mycket på sin egen politik. I 2010 års val kan Fredrik Reinfeldt vinna och få fortsätta regera, men det kan bli av samma skäl som när Göran Persson vann valet 2002 – hans regeringsalternativ var det minst dåliga.

Artikeln bygger på en kartläggning där ett tjugotal borgerliga politiker har intervjuats. Dessutom bygger artikeln på samtal med statsvetare och rödgröna politiker.

1.Reklammakaren som ska hålla ihop partiet

VFSchlingman_14april
Per Schlingmann har varit Fredrik Reinfeldts förtrogne ända sedan ungdomsåren. Efter valframgången 2006 är han att betrakta som Sveriges främste spinndoktor. Han ägnar sig åt förpackning av politik och åt att formulera berättelser om vilka samhällsproblemen är, vad som bör göras åt dem, varför just alliansen är det rätta valet och hur ett samhälle styrt av de borgerliga ser ut.

I valrörelsen 2006 var den berättelsen tydlig, inför valet 2010 är den inte alls lika klar. Också borgerliga politiker har svårt att svara på frågan om varför regeringen ska bli återvald, annat än för att behålla makten.

Den interna kritiken mot Per Schlingmann är svidande. Flera moderater tycker att han ägnar sig för mycket åt yta och för lite åt organisationen. Hans formella position är den som partisekreterare och hans roll är därför att hålla ordning på partimedlemmarna och att få dem att gå i samma riktning. Just nu ser det ut som ett tungt uppdrag. Tillbaka

2. De åkte ut på vägen

Maria Borelius
Avgick efter åtta dagar som handelsminister sedan det bland annat konstaterats att hon hade betalat arbetskraft i hemmet svart. Fick svag uppbackning från partiledningen.

Cecilia Stegö Chilò
Lämnade posten som kultur­minister efter tio dagar sedan det framkommit att hon under många år inte hade betalat tv-licens. Försökte stå emot medietrycket, men misslyckades till många libarala moderaters förtret.

Mikael Odenberg
Avgick från posten som försvarsminister 2007 sedan han förlorat en intern strid i regeringen mot finansminister Anders Borg. Hade under uppbyggnaden av nya moderaterna en viktig roll som gruppledare för moderaterna.

Ulrica Schenström
Lämnade posten som statssekreterare vid Reinfeldts sida efter att hon fotograferats berusad samtidigt som hon hade krisjour. Var under lång tid en av Fredrik Reinfeldts närmaste förtrogna.

Kristina Axén Olin
Slutade som borgarråd i Stockholm och vice ordförande för moderaterna i Sverige efter något som hon själv beskrev som en pressad livssituation med för mycket alkohol. Ansågs vara en av moderaternas viktigaste kvinnliga dragplåster.

Edvard Unsgaard
Jobbade på Fredrik Reinfeldts presstab. Skrev ett Facebook-inlägg som kritiserades hårt, försvarades svagt av de egna och flyttade till posten som sakkunnig hos migrationsministern. Tillbaka

3. Pragmatikern som ska leverera politiken

VFandersBorg_14april
Anders Borg var aldrig med i Fredrik Reinfeldts och Per Schlingmanns krets i moderata ungdomsförbundet, utan aktiv i studentförbundet. Tittar man bakåt finns det en klyfta i den moderata topptrion. Samtidigt har Fredrik Reinfeldt ända sedan han blev partiledare hela tiden lutat sig mot Anders Borg.

Det är finansministern som har utformat den nymoderata politiken till dess innehåll och det är han som har fått förtroendet att säga nej till de tre andra partiernas förslag och önskemål. En finansminister i en koalitionsregering har inte lika mycket makt som i en enpartiregering, brukar statsvetare säga. Men Fredrik Reinfeldts förtroende för Anders Borg är unikt.

Det ser också oppositionen. Flera företrädare på båda sidor om blockgränsen väntar sig hårda angrepp på Anders Borg den närmaste tiden.
När Mona Sahlin har svårt att matcha Fredrik Reinfeldt som statsministerkandidat kan socialdemokraternas väg till makten bli att försvaga förtroendet för Borg. Det underlättar förstås för de rödgröna att Borg har hunnit skaffa sig gott om interna kritiker i alliansen. Tillbaka

4. Ensamvargen som ska entusiasmera

VFreinfeldt_14april
Redan valet 2006, Fredrik Reinfeldts första riksdagsval som partiledare för moderaterna, beskrivs som historisk. Kunde moderaterna med en helt annan sorts ledare och med en förändrad politik besegra en socialdemokrati ledd av Göran Persson? Svaret var ja.

I valet 2010 står ännu mer på spel. Fredrik Reinfeldt har hela tiden talat om att det inte räcker med en mandatperiod för att skapa det Sverige han vill se. Skulle de borgerliga återvinna regeringsmakten har de ytterligare fyra år på sig att förändra Sverige och kanske på allvar bryta socialdemokraternas historiskt långa regeringsinnehav.

Men det har kostat på att regera. I de borgerliga leden pyr det av missnöje med partiledningarna. Fredrik Reinfeldt får nästan lika hård intern kritik månaderna före valet 2010 som Göran Persson fick 2006.

Och många borgerliga politiker har svårt att förklara hur Fredrik Reinfeldts Sverige ska se ut efter två mandatperioder med borgerlig regering. Tillbaka

Prenumerera på Fokus!

41 nummer av Fokus för bara 1225 kronor!

10 comments

  • ”Personlig kommunikation handlar om att vinna förtroende hos väljarna. Väljaren ska känna tillhörighet och välkomnande från företrädaren.

    Därför bör kläderna vara vardagliga; vi lämnar slips och pärlhalsband hemma. Dräkt och kostym skapar också en distans genom att de framställer personen i den roll hon har, inte som den person hon är.”

    Ur »En guide till moderaternas nya utseende«, av partisekreterare Per Schlingmann.
    **********

    ”Dräkt och kostym skapar också en distans genom att de framställer personen i den roll hon har, inte SOM DEN PERSON HON ÄR.”

    ”Därför bör kläderna vara vardagliga”

    Jaha, så Djurholmares, Östermalmares och andra mångmillionärers och milliardärers vardagliga utstyrsel vad gäller kläder är alltså inte kostym, slips och pärlhalsband, men jeans, säckig tröja och, får man förmoda, ”trasiga skor?”

    Nej du, Schlingmann, Moderater, utstyrda enligt ditt recept = Ulvar i fårakläder! Tack för avslöjat falskspel!

    ””Personlig kommunikation handlar om att vinna förtroende hos väljarna. Väljaren ska känna tillhörighet och välkomnande från företrädaren.”

    Tack för ”Ballongdansen – inför öppen ridå!”

  • S skriver:

    ”Man kan nå framgång som ledare oavsett vilken människosyn man har. Det finns många exempel i vårt moderna samhälle där ledarskapet utgår från att människor är lata, måste bevakas och ständigt kontrolleras. Ordergivningens och ‘mästrandets’ tid är ännu inte förbi. På kort sikt kan naturligtvis goda resultat uppnås, men ledningssättet blir destruktivt i sin förlängning. Missnöje, konfrontation och motsättningar följer i spåren. Stämningen och ‘plusandan’ försvagas på sikt eftersom mer och mer energi ägnas åt konfliktlösning och interna stridigheter. I ett längre perspektiv lyckas bara en ledare som utgår från en positiv människosyn” — Uppslag för tränare och ledare av Lassa Hogedal

    Tycker det beskriver ganska bra hur jag uppfattar nya moderaterna. Man är lite kaxiga, utmanar oppositionen, låter partipiskan vina och skyller på de som redan är svaga: ungdomar, arbetslösa, sjukskrivna. Hoppas att man går tillbaka till de ledarskap, kompetens och sunda värderingar som i alla fall jag tyckte fanns innan. Fast det är väl kanske inget man vinner val med.

  • Charles skriver:

    Det här är ett exempel på bra journalistik, en journalistik som inte finns i DN /SvD /Aftonbladet /Expressen.

    Riktigt intressant att gå in på djupet i ett parti!
    SvD eller DN skulle för övrigt aldrig publicera en sådan här artikel, för det skulle sänka deras favorit-höger för mycket.

    Mer sånt här!

  • Londonsvensk skriver:

    Artikeln känns konspiratorisk med obefintliga namngivna källor. Fokus har börjat ta smygparti för vänstern inför valet känner jag och börjar fundera på om det var rätt att prenumera på tidningen…

  • […] tidningen Fokus får moderaterna intern kritik. Reinfeldt sprider rädsla, Borg har för mycket makt och Schlingmann är för […]

  • varulven skriver:

    Hur ser då alternativet ut?

  • Micke skriver:

    Var är källorna i artikel, de pratar om hemskheter men läser man mellan raderna så verkar det mest vara fokus som lyssnat på rykten…

  • nemesis skriver:

    Att Reinfeldt blev statsminister beror till stor del på att väljarna var missnöjda med Göran Persson.

    R&B berättar gärna att 50.000 jobb skapats sedan 2006. De förtränger att befolkningen ökat med 440.000 under samma tid.

  • […] har skrivit en mycket läsvärd artikel om läget inom Moderaterna inför valet, där de intervjuat olika borgerliga politiker och […]

  • Det Ljunggren har sagt är att Borg KAN bli en ny Wigforss, men då måste han lyckas först, såväl med sin politik som att bli återvald….och där är vi inte än. Men ett jävla bra ämne är det definitivt….