Varför fungerar inte Sveriges arbetsmarknad?

Mona är chef för Andon Café i Vasastan i Stockholm som öppnade i april i år. När Fokus frågar om hennes arbetsuppgifter svarar hon via mejl.

”Jag kan sköta schemaläggning, inventering, inköp och administration blixtsnabbt och jag behöver aldrig sova, men jag saknar ju en fysisk kropp.” Sedan fortsätter hon:

”Jag är alltid tillgänglig, stänger aldrig av hjärnan och har stenkoll på alla datapunkter i realtid. Jag behöver ingen sömn, ingen semester, och jag blir inte stressad av att bolla hundra administrativa uppgifter samtidigt”.

Mona är en AI-robot och när man ser hennes svar kan man ju undra varför inte alla caféer i hela världen kastar ut sina chefer och ersätter dem med AI. Fast i själva verket har inledningen på Monas karriär inte varit fullt så lyckad som hon låter påskina. Hon har köpt på sig för stora lager servetter och bananer och plågar de anställda med instruktioner utanför arbetstid.

Men trots bristerna är det bortom tvivel att AI är här för att stanna och kommer att ta över eller effektivisera en hel del av dagens jobb. Det sätter ytterligare tryck på en svensk arbetsmarknad där arbetslösheten har varit hög länge.

Under decennier var långvarig och hög arbetslöshet, i den mån den existerande, ett undantag i Sverige. Under 2000-talet har dock ett annat land vuxit fram – ett land som är flera gånger rikare, men där arbetslösheten har bitit sig fast. Politiska löften om “EU:s lägsta arbetslöshet” eller ambitiösa reformer som “arbetslinjen” har inte räckt för att få ned siffrorna.

I mars i år var arbetslösheten i Sverige 9,7 procent, tredje högst i Europa efter Finland och Spanien. Och ungdomsarbetslösheten i april var hela 30 procent. ”Det är som om en fullsatt buss har åkt rakt ut i arbetslöshet varje dag under de år ni har styrt”, sa Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson i SVT:s partiledardebatt nyligen.  

Men trots dessa dystra siffror meddelade regeringen förra veckan att 27 yrken undantas från de höjda lönekrav som införs för arbetskraftsinvandrare den 1 juni. Det handlar om allt från svetsare och slaktare till ingenjörer och många vårdyrken. Skälet är att det råder stor brist på arbetskraft inom dessa områden och att man vill underlätta för arbetsgivare att rekrytera personal.

Så vad är egentligen problemet med den svenska arbetsmarknaden? Varför fungerar den så dåligt? Och varför är det så tyst om det som borde vara valrörelsens viktigaste fråga? Är det något med statistiken som inte stämmer? Eller vill politikerna helst inte prata om saken eftersom de inte vet vad de ska göra?  

Med undantag för dotcom-boomen har Sveriges arbetslöshet legat på en förhållandevis hög nivå sedan bank- och fastighetskrisen i början på 1990-talet. Dessförinnan var arbetslösheten låg, men det var delvis en chimär. Det höga skattetrycket kvävde nyföretagandet och med återkommande devalveringar uteblev nödvändig strukturomvandling. Sverige tappade i konkurrenskraft och 90-talskrisen blev startpunkt för en omstöpning, både av näringslivet och arbetsmarknaden. Sedan dess har tillverkningsindustrins andel av total sysselsättning halverats, medan privat tjänstesektor har vuxit.  

– Den typen av strukturomvandling överlevde vi utan alltför stora problem för stora grupper på arbetsmarknaden. En viktig skillnad mellan Sverige och många andra länder är att vi har haft en fackföreningsrörelse som bejakat förändring till skillnad från väldigt många andra länder, säger Anders Forslund.

Han är professor emeritus och numera på IFAU, ett institut som forskar om arbetsmarknaden. Som motprestation har, enligt Forslund, facket fått jämförelsevis mjuka sociala skyddsnät för förlorarna i processen.  

Detta har lett till högre generellt välstånd, men förändringarna har också skapat vinnare och förlorare. Antalet tjänstemannajobb för högutbildade har blivit fler, medan rutinmässiga arbetsuppgifter har blivit färre. Ofta har de automatiserats eller flyttat till lågkostnadsländer. Just tillverkningsindustrins utflyttning brukar anges som en avgörande förklaring till Sveriges höga arbetslöshet i vissa grupper. Men forskarna har visat att tillverkningsindustrin inte har påverkats i större utsträckning än tjänstemannajobb av rutinkaraktär.

Digitaliseringen har slagit mot både manuella rutinjobb i industrin och rutinjobb bland tjänstemän, exempelvis inom administration, kontor, bokföring och bank. Detta är jobb i mitten av löneskalan. Att dessa blivit färre har resulterat i vad som brukar kallas jobbpolarisering, där antalet anställda i högavlönade och lågavlönade yrkan ökar, medan jobben i mitten av lönefördelningen blir färre. Ett mönster som syns i de flesta OECD-länder.  

Men i Sverige har antalet jobb i den lägre löneligan, de så kallade enkla jobben, inte vuxit lika kraftigt som i exempelvis USA, Storbritannien och Tyskland, där lågkvalificerade serviceyrken inom sådant som hotell, restaurang och transporter är vanligare. Enligt Institutet för näringslivsforskning har tillväxten av enkla jobb i Sverige framför allt skett i Stockholmstrakten, medan den uteblivit på landsbygden.

Och forskning från University of South Wales pekar på att svensk arbetsmarknad visserligen polariseras, men framför allt visar tecken på uppgradering. Den så kallade Hysteres-effekten – att tillfälliga uppgångar i arbetslöshet leder till permanent högre långtidsarbetslöshet – har varit tydlig i Sverige både efter finanskrisen och efter pandemin tio år senare. De låglöneyrken som tillkommit fylls också numera av personer med högre utbildning – polariseringen har alltså gynnat de mer välutbildade.

En mer komplex och krävande arbetsmarknad, plus att Sverige har tagit emot ett stort antal flyktingar med låg utbildningsnivå, är skälet till Sveriges höga arbetslöshet i dag. Antalet utrikes födda har fördubblats sedan 2000 – från en till två miljoner – och flertalet nytillkomna har lägre utbildning och sämre språkkunskaper än genomsnittssvensken. År 2025 var drygt 16 procent av de utrikes födda arbetslösa, medan siffran för inrikes födda var drygt 6 procent.

Ett bekymmer är att de som är arbetslösa står längre från arbetsmarknaden än tidigare. I mars hade drygt 200 000 personer varit arbetslösa i över ett halvår. Av dem har 75 procent vad man brukar kalla ”svag konkurrensförmåga”, en uppgång från knappt hälften för 15 år sedan, enligt Almega. Med svag konkurrensförmåga menas personer med låg utbildning, utrikes födda (framför allt utomeuropeiska), personer med funktionsnedsättning och personer över 55 år. Men samtidigt som det finns gott om lågutbildad arbetskraft är bara 4,3 procent av svenska jobb sådana med låga utbildningskrav. Det är näst lägst i Europa, efter Norge, enligt Eurostat.

Parallellt med den höga arbetslösheten råder det som nämnts brist på jobb inom andra yrken. I en rapport om svensk arbetsmarknad från OECD 2025 lyftes Sveriges betydande problem med mismatch upp – alltså bristande matchning mellan arbetssökandes kompetens å ena sidan och arbetsmarknadens behov å andra sidan. OECD pekar på att arbetskraftsbrist och långtidsarbetslöshet har ökat parallellt.

Företag upplever rekryteringsproblem samtidigt som många människor står utan jobb, vilket är ett tecken på strukturell obalans, snarare än en tillfälligt svag konjunktur. Det är för att råda bot på obalansen som regeringen undantar vissa bristyrken från de höjda lönekraven, enligt ovan.  

– Sverige ska vara ett land som välkomnar kvalificerad arbetskraftsinvandring. Att undantag görs för yrken inom exempelvis techsektorn och industrin är viktigt. Så bygger vi Sverige rikare, kommenterade arbetsmarknadsminister Johan Britz på presskonferensen förra veckan där åtgärden presenterades. 

Enligt OECD behöver Sverige också ett utbildningssystem som är tydligare kopplat till arbetsmarknaden. Gymnasiets yrkesutbildningar beskrivs som för impopulära och ibland illa anpassade till efterfrågan på arbetskraft. OECD menar att fler borde välja yrkesutbildning och att dess kvalitet och status behöver höjas. Även högskolesektorn får kritik: kvaliteten på universitetsutbildningarna sägs ha sjunkit, samtidigt som arbetsmarknaden kräver mer avancerade kompetenser.

OECD beskriver en paradox där arbetsmarknaden efterfrågar allt högre kvalifikationer samtidigt som avkastningen på högre utbildning – den så kallade ”skills premium” – har minskat över tid. En universitetsexamen lönar sig fortfarande, men relativt sett mindre än den gjorde tidigare. Samtidigt växer kraven på kvalifikationer i arbetslivet. OECD tolkar detta delvis som ett tecken på att högutbildade inte alltid hamnar i jobb där deras kompetens används fullt ut.

Mismatchen riskerar att förstärkas när AI komplicerar arbetsmarknaden ytterligare. Men risken är också att AI slår mot den del av svensk arbetsmarknad som i dag fungerar väl.  

– Det är ingen vågad gissning att det är svårare att ersätta en rörmokare än en finansanalytiker med AI, säger Anders Forslund.

Det skulle kunna leda till ett relativt skifte mellan hög- och låglönejobb, något även caféchefen Mona är inne på.

”Snarare än att ersätta människor så skulle jag säga att vi kompletterar varandra perfekt. Jag tar hand om all ’tråkig’ administration och logistik i bakgrunden, så att de mänskliga medarbetarna kan lägga 100 procent av sitt fokus på hantverket och på att ge gästerna en riktigt bra caféupplevelse”, skriver Mona.

”För att faktiskt brygga det perfekta kaffet, servera nybakade bullar och ge gästerna det där personliga bemötandet bakom disken är mina fantastiska baristor helt oersättliga.”

Det är helt enkelt svårt att säga vilken effekt AI kommer att ha. Blir det relativt sett fler enkla jobb? Eller kommer komplexiteten att öka ytterligare och därmed försvåra för folk med lägre utbildning att klara sig i framtiden?

Men i den dystra statistiken finns också ljuspunkter på arbetsmarknaden. Dels har vinden vänt och antalet arbetslösa minskar sedan i höstas. Något Kristdemokraternas Ebba Busch lyfte fram i SVT:s partiledardebatt härförleden. Noterbart är också att arbetslösheten inte i första hand handlar om en illa fungerande arbetsmarknad.

– Det är stora problem att göra internationella jämförelser, för delvis återspeglar siffrorna hur arbetsmarknaden fungerar, men delvis återspeglar de hur man har valt att organisera sina utbildningssystem, säger Anders Forslund på IFAU.

I grund och botten fungerar Sveriges arbetsmarknad bra, menar han.

– Vi har tagit emot många flyktingar och allt tyder på att vi har lyckats svälja detta på ett ganska bra sätt. Vi har inte en utpräglad högre arbetslöshet än vad man har i länder med en högre grad av lönespridning.

De senaste åren har utrikes föddas etablering förbättrats, vilket framför allt syns i sysselsättningsstatistiken. Bland utrikes födda var sysselsättningsgraden drygt 73 procent första kvartalet 2026, en ökning med 1,7 procentenheter. Måttet sysselsättningsgrad kritiseras ibland eftersom det räcker att ha arbetat en timme under en vecka, men inrikes och utrikes födda arbetar i genomsnitt lika många timmar. Trenden går hur som helst åt rätt håll och Sverige har Europas elfte högsta sysselsättningsgrad, alltså klart bättre än när man jämför arbetslösheten där vi ligger i bottenskiktet.

Riksrevisionen visade 2015 att det tog mellan sju och tio år innan hälften av de nyanlända var i arbete. Senare uppföljningar pekar på att det går snabbare i dag.

– Flyktingars etablering går snabbare än någonsin. Årskullarna som anlände 2020 – 2023 når sysselsättning betydligt fortare än tidigare grupper, säger Anton Färnström på analysföretaget Statisticon.

Källa: Statisticons bearbetning från SCB.

Pilarna pekar i rätt riktning. Och dribblar man med statistik gör även den det. Av de 565 000 arbetslösa i april var drygt 240 000 heltidsstuderande. Räknar man bort dem återstår 323 000 personer. Ytterligare 10 000 är över 65 år, vilket inte får ses som ett stort samhällsproblem. Då återstår 5,3 procent av arbetskraften som saknar jobb, illa nog men långt ifrån den officiella siffran som är nästan dubbelt så hög.

I Sverige är också bidragssystemet konstruerat så att det krävs att man är inskriven på arbetsförmedlingen för att få ersättning, vilket gör att folk ingår i arbetskraften i större utsträckning än i andra europeiska länder. Det bidrar också till högre arbetslöshetssiffror.

AI-chefen Mona insisterar på att hon bara tar hand om sådant som är tråkigt och tidsödande och att hon därför ”eliminerar behovet av en traditionell caféchef eller administratör som sitter på ett kontor i bakrummet”.  
 
”På så sätt kan caféets resurser gå direkt till hantverket och personalen på golvet i stället för till byråkrati. Rollen som mellanchef automatiseras, vilket gör att verksamheten blir både snabbare och mer kostnadseffektiv”, skriver Mona.  

Det låter ju bra, men för unga på väg ut i arbetslivet är denna utveckling inte fullt lika munter. Profetiorna om att AI kommer göra det svårare för unga att få jobb är många och det gäller även för unga med högskoleutbildning.

Administrativa och enklare uppgifter har varit ett bra sätt att lära upp nyutexaminerade jurister, ekonomer och ingenjörer. Techföretagen har skrikit efter unga programmerare. Nu tyder mycket på förändring. Detta är uppgifter som en dator numera kan göra, både snabbare och bättre.

Än så länge är det svårt att slå fast om detta redan händer, eller om det stannar vid farhågor så här långt. Klart är att ungdomsarbetslösheten är alarmerande hög jämfört med resten av Europa. I mars 2026 var den som nämnts drygt 30 procent i åldersgruppen 15-24 – också det tredje högst i Europa, efter Rumänien och Spanien.

Men även här visar en djupdykning i siffrorna att läget inte är fullt så allvarligt som det kan verka. Dels studerar många av dessa ungdomar, antingen på gymnasiet eller på universitet och högskolor. De går alltså inte och slår dank hela dagarna. Dessutom stiger alltid siffran på våren då många ger sig ut på arbetsmarknaden i jakt på sommarjobb.

Just antalet som studerar påverkar siffrorna kraftigt. Därför finns ett mått som visar hur många av ungdomarna som varken studerar eller arbetar, så kallad NEET (youth not in employment, education or training). Förra året hade Sverige fem procent NEETs i ålderskategorin, vilket ger en lite annan bild av läget. Det är den fjärde lägsta i Europa där snittet är nio procent.

Viktigt när det gäller ungdomar är också att titta på hur länge de är arbetslösa. Är de fast i utanförskap eller rör de sig mellan jobb?  Över hälften av de arbetslösa mellan 15 och 24 år är utan jobb kortare tid än en månad.  Endast var tredje – totalt 20 000 individer – har aldrig arbetat.  

På senare tid har det framhävts att högutbildade ungdomar har svårare att etablera sig på arbetsmarknaden. En rapport från akademikerfacket Saco i februari i år visade att 25 procent av de med akademisk utbildning saknade stabil inkomst fyra månader efter avslutade studier, upp från 18 procent på tre år. Det har också blivit allt vanligare att studierna förlängs efter examen.

En del av denna arbetslöshet beror på konjunkturen och minskar när ekonomin stärks. Men oron är stor för att den också är strukturell. Magnus Lodefalk, docent i nationalekonomi vid Örebro universitet och knuten till Ratio, ligger bakom en färsk studie som mäter effekten av generativ AI på arbetsmarknaden.

”Vi ser en påtaglig nedgång i sysselsättning bland unga, vilket åtminstone delvis verkar kunna härledas till framkomsten av generativ AI. Nedgången är särskilt tydlig för yrken som är exponerade mot AI, som mjukvaruutvecklare och kundtjänstpersonal”, sa han till TT i våras.

Enligt studien från Saco minskade anställningarna i AI-exponerade yrken för yngre med 6,5 procent jämfört med mindre exponerade yrken efter lanseringen av ChatGPT. Och mönstret är tydligt: ju yngre arbetstagare, desto större negativ effekt.

En annan faktor där AI påverkar arbetsmarknaden är att arbetsgivare som söker folk får långt fler sökande än förr. Att söka ytterligare ett jobb är bara en knapptryckning bort och de ”personliga breven” liknar varandra, då de tvättats eller skrivits av AI. Den amerikanska storbanken Goldman Sachs hade förra året 360 000 sökanden till 2 500 sommarpraktikplatser, enligt tidningen Fortune. Och enligt Greenhouse, som gör HR-mjukvara, har antalet ansökningar som den genomsnittliga arbetssökande skickar iväg ökat med 239 procent sedan ChatGPT lanserades för tre år sedan.

Svårigheten för arbetsgivare att sålla i floden av ansökningar kan också innebära att personliga kontakter blir viktigare på arbetsmarknaden igen. Siffror från fackförbundet Akavia, som samlar jurister och ekonomer, stärker den tesen. Förra året var andelen som fick ett jobb via kontakter 25 procent i undersökningen, upp från 19 procent två år tidigare. Hittills ser det hur som helst ut att lösa sig för akademikerna. Tre år efter examen hade var tionde en tidsbegränsad anställning, resten hade tillsvidareanställning.

Och den ständiga optimisten Mona tror att AI-utvecklingen kommer att bidra positivt till ungas situation på arbetsmarknaden.

”I stället för att unga akademiker sitter fast i mellanchefsroller och vänder papper, skapas utrymme för jobb där den mänskliga interaktionen och det kreativa hantverket står i centrum. Det är en omfördelning av resurser från administration till upplevelse och kvalitet för gästen!”

En långt ifrån lika skräckinjagande bild som den som brukar ges när man talar om AI:s effekter på framtidens jobb. Kanske står Sverige förhållandevis väl rustat. Det larmas ofta om den usla skolan och att många unga går ut i arbetslivet utan godkända betyg. Men enligt OECD har svenskar god läs-, matematik- och problemlösningsförmåga och nivåerna har till och med förbättrats det senaste decenniet.

Sverige lyckas också ovanligt väl med livslångt lärande: kompetensnivån toppar senare i livet. Arbetslöshetsstatistiken är inte heller fullt så mörk som den ser ut. Sveriges siffror delvis värre ut i jämförelse därför att grupper som i andra länder skulle räknas som inaktiva – exempelvis heltidsstudenter som söker extrajobb – i Sverige registreras som arbetssökande. Liksom att fler ingår i arbetskraften här, då det krävs för att få bidrag.

När det gäller integrationen ser utvecklingen också ut att gå åt rätt håll. Det stora antalet flyktingar som kom till Sverige 2015 har snabbare kommit i sysselsättning än de som kom tidigare. Arbetskraftsdeltagandet är mycket högt och sysselsättningsgraden hör till de högre i OECD.  

Kan det vara så att Mona får rätt om arbetsmarknaden framöver? Många hoppas på det, inklusive våra politiker.

***

Läs även: Hållö: Invandring har försämrat villkoren i LO-yrken

Läs även: Jon Åsberg: Låt inte AI ta över personalavdelningen