Vetenskapssjuka bakom Augusthaveri

Text:

Nyheten att Henrik Berggrens mästerliga biografi om Olof Palme inte fanns med bland de sex böcker som förra veckan nominerades till Augustpriset gick som en chockvåg genom kultur- och mediesverige.

Till och med Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund kände sig föranledd att skriva ett blogginlägg.

”Jag var dock tvungen att läsa om listan över den facklitterära klassen. Bara för att konstatera faktum: Henrik Berggrens ”Underbara dagar framför oss” finns inte med. Förvånande. Hur har juryn tänkt?”

Om Peter Englund hade granskat juryns sammansättning och tidigare nominerade borde han däremot inte ha blivit särskilt överraskad.

Fokus har gått igenom samtliga nominerade i fackboksklassen sedan 1992. Under de nitton åren har 114 böcker nominerats. Av dem finns endast två som, såvitt vi kan bedöma, handlar om politik, dels första delen i Kjell Östbergs Palmebiografi som var nominerad år 2008. Dels Maria-Pia Boëthius i dag bortglömda ”Makt och ärlighet” som nominerades 1994. Ingen av dem vann.

Fackböcker som på något sätt berör ekonomi och näringsliv saknas helt.

Vilka blir då nominerade till Augustprisets fackbok? Jo, de kategorier som stadigt dyker upp är historia, naturvetenskap, olika former av kulturvetenskap. Samtidsskildringar handlar nästan uteslutande om utlandet.

Man frågar sig om det under de 19 åren inte utkommit några bra svenska fackböcker om ekonomi och politik. Men så är inte fallet. Under perioden har åtskilliga politiska fackböcker av mycket hög klass utkommit. Bara de senaste åren måste kan vi nämna Björn Elmbrants bok om Hjalmar Mehr och Eva Franchells ”Väninnan” om Anna Lindh. Flera bra böcker har utkommit om Fredrik Reinfeldt, för att inte tala om de åtskilliga tunga och viktiga böcker om Sverigedemokraterna som har publicerats de senaste åren.

Även i ekonomiklassen finns ett antal lysande exempel. Ingen av Gunnar Lindstedts enastående böcker om Trustorskandalen, om oljan eller om jordbruket har nominerats. Inte heller någon av Sophie Nachemson-Ekwalls och Bengt Carlssons utmärkta reportage om ABB respektive Skandia. Eller nu senast, Jonas Fröbergs rappa och viktiga bok om Saab. För att nämna några få.

Det är som om ekonomi, politik och makthavare i allmänhet inte finns i Augustprisets värld. Mönstret är så tydligt att det inte kan vara slumpmässigt

Nomineringarna går till så att juryn på fem personer väljer ut sex kandidater. Vinnaren utses sedan av en elektorsförsamling med 21 personer – ” bokhandlare, bibliotekarier, litteraturkritiker och/eller personer som bedöms ha för uppdraget relevant kompetens” som det står i statuterna.

Där får man dock inte veta något om juryns urvalskriterier. Det heter bara ”de bästa nyutkomna böckerna”.

Juryns ordförande, chefredaktören för Vi, Anneli Rogeman, svarade faktiskt på Peter Englunds inlägg på Akademiens sajt härom veckan och gav där lite mer kött på kriteriebenen. Där skriver hon bland annat att: ”I våra diskussioner har vi haft hjälp av ett flertal kriterier som bland annat att boken bör vara välskriven och intressant. Den bör också fylla ett tomrum; bidra med något nytt, vara sakligt/vetenskaplig ok.”

Att hon använder just ordet ”vetenskaplig” är intressant. Detta då de hittills nominerade böckerna har en stark vetenskapsprofil.

Det går igen även hos jurymedlemmarna. Vid sidan av Rogeman är de fyra övriga medlemmarna i fackboksjuryn verksamma antingen direkt inom vetenskapen eller inom vetenskapsjournalistik.

Ulf Danielsson är professor i fysik och författare till ett antal populärvetenskapliga böcker. Emil Nilsson har doktorerat i växtekologi vid Uppsala universitet och jobbar i dag som ”naturpedagog” på Biotopia i Uppsala. Jenny Björkman är doktor i historia knuten till Södertörns universitet och jobbar också på Riksbankens jubileumsfond.

Den siste är Björn Fjæstad som var ordförande i juryn före Rogeman. Han var från 1979 till tidigare i år chefredaktör för tidningen Forskning & Framsteg. Han har dock också forskat, om bioteknik på Mittuniversitetet.

Just Forskning & Framsteg verkar vara en merit för att vara jurymedlem i fackboksklassen. Jenny Björkman har till exempel varit redaktionschef på samma tidning. Emil Nilsson är en stadig medarbetare i dag på Forskning & Framsteg.

Med en sådan vetenskapsprofil är det inte konstigt att böcker om ekonomi och politik inte har en chans. Juryns automatiska motargument – att de som har publicerat inte har varit tillräckligt bra – stämmer helt enkelt inte.

Naturligtvis får Svenska Förläggareföreningen, som ger ut Augustpriset, göra vad det vill med sitt pris och dela ut till vem de nu vill. Men om fackboksklassen i någon mån ska åtnjuta respekt i hela samhället och uppfattas som någorlunda heltäckande måste vyerna vidgas, ekonomin och politiken släppas in från kylan.

Man kan börja med att byta ut en eller ett par av vetenskaparna i juryn.