Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Veckans Fokus

Kinas år: Med rätt att döda

Regimen filar på sin image, men avrättar fortfarande fler fångar än något annat land.

Deras bleka ansikten ser ut att vara gjorda av papper, naglarna bär sorgkanter och ögonen är ledsna. Men de pratar utan avbrott, ivriga och lättade över att äntligen få berätta vad myndigheterna vägrar lyssna till. Fu Yuru och Yang Shuxia slåss för sina söner. Två unga män som dömts till döden för brott de nekar till att ha begått.

Deras historia tar sin början 1994, i byn Zhuang i Hebeiprovinsen. Två chaufförer hittades mördade med ett 20-tal knivhugg. Polisutredningen var ett hafsverk, tortyr användes som förhörsmetod och fyra bönder utsågs till syndabockar. De bägge kvinnornas söner var bland dem. I dag är de i 35-årsåldern och har genomgått en farsartad rättsprocess. Provinsens högsta domstol har annullerat deras dödsdomar två gånger och skjutit upp avrättningarna.

Sedan har ingenting hänt. De fyra männen har nu suttit fängslade i 13 år.

Trots de dystra utsikterna har Fu Yuru och Yang Shuxia återfått hoppet. Sedan januari 2007 har Kinas högsta domstol i Beijing prövat alla dödsdomar som utfärdats i de lokala domstolarna och därmed finns möjlighet att annullera dem. Xiao Yang, den mäktige före detta justitie­ministern som sedan 1998 är chefsdomare i högsta domstolen, har själv satt tonen när han uttalat sig i pressen:

– I de fall där domaren tvekar mellan att utdöma dödsstraff eller inte bör han välja det senare.

Uttalandet har fått hoppet att tändas hos många dödsdömda och deras anhöriga.

– Vi åker till Beijing en eller två gånger i månaden, berättar de bägge mödrarna, som precis återvänt från huvudstaden.

Där fick de träffa en tjänsteman som antecknade deras historia på en bit papper. Samma dag fick de ett svar på sin plädering.

– De säger att de inte kan göra något om inte den lokala domstolen beslutar sig för att öppna fallet på nytt, berättar Fu Yuru och Yang Shuxia.

De tror att staten vill tysta ner hela affären och är besvikna över att inget händer. Men det finns andra som haft större tur och för vilka den nya politiken faktiskt gjort skillnad. Visserligen är Kina fortfarande det land som avrättar flest människor per år (se faktaruta), men kurvan börjar plana ut. Det finns gott om tveksamma dödsdomar för högsta domstolen att upphäva, de juridiska felsluten är många och allvarliga.

– I två fall av tre använder sig polisen av tortyr för att kunna avsluta fallet snabbast möjligt, säger advokaten Li Heping.

Men också på den punkten har den kinesiska regeringen lovat bot och bättring. Första steget kom i höstas då en ny lag som reglerar advokaternas befogenheter röstades igenom.

– Det går åt rätt håll. Nu kan vi åtminstone träffa våra klienter öga mot öga före rättegången och leta efter bevis som kan styrka deras sak. Under förutsättning att den lokala polisen visar sig samarbetsvillig, förstås, säger advokaten Li Ying som arbetar på ett center för utsatta kvinnor.

Fu Yuru och Yang Shuxia tänker fortsätta att åka till Beijing minst en gång i månaden och plädera för sina söners oskuld. Däremellan besöker de fängelset där de bägge dödsdömda männen arbetar mellan 6.00 och 22.30 varje dag med att tillverka skor och fotbollar.

– De har åldrats så snabbt och säger att de hellre dör än fortsätter leva i fängelset, säger mödrarna.


Dödsstraff i världen

• 64 länder har kvar dödsstraffet, men allt färre använder sig av det: merparten av alla avrättningar sker i ett litet antal länder.
• Under 2006 avrättades minst 1 591* personer i 25 länder och 3 861 dödsdomar utfärdades i 55 länder.
• Kina, Iran, Pakistan, Irak, Sudan och USA stod tillsammans för minst 91 procent av alla avrättningar.

* Av Amnesty bekräftade avrättningar. Många länder publicerar inte statistik och det verkliga antalet beräknas vara mycket större.

Harry Potter får konkurrens
Industrin bygger egna varumärken
Växande armé på offensiven
Global människohandel
Tid för upprättelse
Martin Ådahl: Råttans år

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera