Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Inrikes

Exportstopp förvärrar matbrist

Ökad efterfrågan har dubblerat matpriserna. Förlorare är fattiga i storstäder, som hotas av massvält.

Hungriga och uppretade folkmassor väller fram över gatorna i Haitis huvudstad Port-au-Prince. Bilar gungas fram och tillbaka tills de slutligen välts upp och ner. Människorna fortsätter mot bensinmackarna, pumpar vräks omkull och brinnande soptunnor rullas fram längs trottoarerna. Påkar och slangbellor krossar fönsterrutor på brödbutiker och mataffärer längs hela vägen fram till presidentpalatset. Svart rök stiger över den haitiska staden och polisen skjuter tårgas rakt in bland demonstranterna, som gång på gång försöker storma palatset.

Lika dramatiska bilder har den senaste tiden kablats ut från så spridda länder som Pakistan, Senegal, Thailand och Egypten.

Orsak: På bara två år har världsmarknadspriserna på basvaror som vete, majs, matolja och mjölkprodukter mer än fördubblats. Värst var det i mitten av mars, då steg priset på ris med trettio procent - på en enda dag.

På många håll råder dessutom akut matbrist, men även där det finns mat på butikshyllorna är det färre som har råd att handla. Dessutom gör det rekordhöga oljepriset att all livsmedelsproduktion och distribution blir kännbart dyrare.

Som i så många andra sammanhang är det de allra fattigaste som drabbas värst, konstaterar Anita Ingevall, rådgivare i hållbart jordbruk på SIDA.

- Särskilt de fattiga i städerna, de är beroende av importvaror för att överleva till skillnad från de på landsbygden som ofta har tillgång till egna odlingar, säger hon.

Situationen är nu så illa att FN:s matprogram (WFP) varnar för att anslaget på tre miljarder dollar inte räcker i år. De behöver 500 miljoner dollar extra – bara för att världspriserna stiger. Hittills har endast hälften samlats in. Kommer inte resten in före första maj måste WFP börja minska på matransonerna till de 73 miljoner människor i 80 länder som organisationen hjälper.

En bekymrad Världsbankschef, Robert Zoellick, sa efter helgens toppmöte med Internationella valutafonden att vi till och med bör oroa oss mer för konsekvenserna av prisstegringen på mat än för den pågående finansiella krisen.

- Hundra miljoner människor kan tvingas in i misär om inte världens regeringar ingriper mot inflationen på matvaror, säger Zoellick.

En av de främsta orsakerna till den skenande prisutvecklingen är västvärldens behov av att minska sitt oljeberoende. Det har lett till en dramatisk efterfrågan på biobränsle. Energigrödor subventioneras och bönder säljer inte längre sin majs och sitt vete till livsmedelshandlarna utan till drivmedelsindustrin.

Råvarorna mättar helt enkelt västerlandets bilar i stället för lokalbefolkningens magar. Och det krävs stora ytor vid framställningen av biobränsle: det spannmål som går åt för att fylla en enda SUV-tank med etanol skulle kunna mätta en person i ett helt år.

I Amazonas huggs därför väldiga arealer regnskog just nu ner för att bereda plats för mer sockerrör och soyabönor till biobränsletillverkningen.

Anita Ingevall på SIDA vill varna för att användningen av land är på väg åt samma håll även i Afrika. Den odlingsbara marken brukas till annat än matgrödor.

- Det händer snabbt i Afrika nu, bland annat i Tanzania där Sverige har intressen via etanolproducenten SEKAB, säger hon.

Förutom att avverkningen orsakar gigantiska utsläpp av koldioxid ställer alltså utvecklingen till det rejält för lokalbefolkningen. Maten blir dyrare.

Egypten, Indien, Vietnam och flera andra länder har därför infört kraftiga exportrestriktioner eller till och med totalt exportstopp på ris för att få den eftertraktade varan att stanna kvar i landet, berättar Richard Friberg, docent i nationalekonomi på Handelshögskolan i Stockholm.

Exportstoppen utgör en stor del av den här drastiska prisökningen eftersom utbudet på världsmarknaden minskar och gör riset dyrare.

En annan starkt bidragande orsak till matpriserna är att medelklassen i såväl Kina som Indien har vuxit rejält. De kan numera unna sig bättre mat på tallriken, framför allt mer kött. Men för att framställa ett kilo nötkött går det åt åtta kilo spannmål. Den stora efterfrågan på kött gör därför att konkurrensen om spannmålen blir ännu större.

Peter Svedberg, professor i utvecklingsekonomi på Stockholms universitet, menar att hur priskrisen utvecklas avgörs mycket av vad som händer i Kina. Dagens kinesiska jordbruk klassas som ett av de ineffektivaste i världen.

- Ingenstans finns det så få traktorer i jordbruket som i Kina, säger han, som rest mycket i landet.

Kinesiska bönder äger inte sin mark utan hyr den av provinsmyndigheterna. Folk sitter fast med sina 0,6 hektar små tegar och får inte driva jordbruket storskaligare, även om det skulle öka effektiviteten och därmed produktionen.

- Det är helt klart det största problemet i Kina i dag, säger Peter Svedberg.

Vinnarna när priserna skjuter i höjden är bönderna. Odlarnas varor blir allt mer eftertraktade och de kan ta mer betalt, vilket borde gynna fattiga jordbrukarländer. Men på kort sikt är det ändå de rikare länderna som drar mest nytta av höga priser.

USA står ensamt för 30 procent av världens spannmålsexport. FN framhöll i en rapport nyligen att åtskilliga asiatiska regeringar försummat sin jordbrukspolitik i årtionden och därför tvingat kvar 220 miljoner människor i extrem fattigdom.

Gynnas gör även råvaruspekulanterna. Eftersom den finansiella krisen rört om på den vanliga aktiebörsen har handlare fått upp ögonen för den stigande råvarubörsen i Chicago. Även regeringars köpbeteende kan driva upp priserna, säger Richard Friberg.

- Mycket av råvarorna är lagringsvaror som ris, och regeringar i utsatta länder som tror att priset kommer stiga ännu mer har anledning att köpa och hamstra stora mängder för ännu sämre tider och utbudet minskar ännu mer. Förväntningsbilden spelar därför också en roll i att driva upp priserna.

Han menar att det bästa som kan göras nu vore att häva exportstoppen.

-Ett exportstopp pressar ner priserna inom landet men minskar samtidigt drivkraften att producera mer, säger han.

Peter Svedberg på Stockholms universitet tror att vad som än görs kommer det ändå tar flera år innan priserna sjunker igen.

- Det tar minst tre-fyra år innan vi har rättat till det här. Utbudet måste öka, och det tar tid inom jordbrukssektorn.

Men, säger han, vi ska komma ihåg att livsmedelspriserna egentligen har halverats det senaste seklet. Det vi ser nu är endast en kortsiktig uppgång.

Hur påverkas Sverige av den här globala ökningen?

- Mycket marginellt. Råvarorna som andel av konsumentvarupriset här är en bråkdel, jag har sett uppgifter på att det bara utgör sex till tio procent när det gäller bröd, säger Peter Svedberg.

Därför blir maten dyrare

• Växande medelklass i tillväxtländerna. I Kina och Indien har alltfler nu råd med mer och bättre mat.

• Subventioner till etanolproduktion. Allt fler bönder odlar majs till etanolframställning – på bekostnad av vete och andra matgrödor.

• Exportstopp. Flera länder har infört exportstopp för att hålla kvar maten inom landet. Det gör att råvarupriset för resten av världen stiger.

• Mindre skördar. På grund av väder och klimatförändringar. I Australien var förra årets torka den värsta på århundraden, och i Kina orsakade översvämningar kaos.

• Stigande oljepris. Såväl drift som transporter blir dyrare. Spannmål transporteras allt längre och dyrare drivmedel påverkar därför slutpriser i allt högre utsträckning.

• Spekulation. I en tid av inflationshot är det ofta tryggare att handla med vete och majs än aktier och obligationer.

• Ökande befolkning. Fler ska dela på resurserna. 1950 var vi 2,5 miljarder, nu drygt 6 och 2050 beräknas vi vara 9 miljarder.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera