Åtta av tio unga återfaller i brott

Text: Snaedis Masdottir

Foto: Scanpix

Som gammaldags internatskolor, fast med avdelningar omgärdade av höga stängsel. Så ser de institutioner ut som tar emot ungdomar dömda till sluten ungdomsvård. De är ofta belägna en bit ut på landet. Rummen är låsbara och vissa allmänna utrymmen försedda med kameror. Så gott det går strävar man efter att skapa en så hemtrevlig miljö som säkerheten tillåter, med allrum, tv-rum, köksdel och olika aktivitetsrum.

Det är snart tio år sedan fängelsestraff ersattes med sluten ungdomsvård för unga mellan 15 och 17 år. Tanken var att frihetsberövandet skulle kopplas till behandling och därmed öka chanserna till ett liv utan kriminalitet. Men de senaste siffrorna från Brottsförebyggande rådet visar att man misslyckats. 75 procent av ungdomar som dömts återfaller i brott.

Det är framför allt eftervården som inte fungerar. I dag har socialtjänsten det övergripande ansvaret, men det finns ingen lagstadgad eftervård.

– Institutionsdelen kan inte ses som en enskild del i behandlingen. Det är viktigt att redan från början fokusera på tiden efteråt. Att tillsammans med socialtjänsten arbeta med familjen och sociala kontakter, bygga upp den typen av relationer och bryta gamla mönster, säger Tove Pettersson, forskningsledare på Statens institutionsstyrelse, SiS.

SiS fick ansvaret för den slutna ungdomsvården eftersom de redan hade behandlingshem med låsbara avdelningar. De har hög personaltäthet och dessutom särskilda befogenheter, som att utföra regelbunden drogkontroll. Vården inleds på en låst avdelning. En utredningsgrupp kartlägger behoven av vård och behandling och tar fram en individuell plan.

Tillvaron är mycket strukturerad, med schemalagda dagar. Vården fortsätter sedan gradvis på ett allt öppnare sätt.

– Forskning har visat att ju tidigare ungdomarna kommer ut i öppnare former, desto bättre. Skulle det finnas en lagstadgad eftervård med tydligare direktiv, så skulle den kanske sätta mer press på alla inblandade. Det är också viktigt att eftervården anpassas efter individen, säger Tove Pettersson.

Gunilla Olofsson, utredare i ungdomsfrågor på Stockholms stads socialtjänst, tror att det är en rad faktorer som bidrar till att återfallen är många.

– Det är en kombination av hur social-tjänsten introduceras från början, hur samverkan ser ut och vad det finns för behandlingsplan. Det är ju svåra fall vi har att göra med och ofta har ungdomarna hunnit fylla 18 år när de släpps, och vill inte ha med oss att göra. En lagstadgad eftervård skulle underlätta på så sätt att individen inte kan välja bort den.

Nils Åkesson, som är utvecklingsdirektör på SiS, säger att bristen med sluten ungdomsvård är övergången mellan institutionsvistelsen och ett normalt liv efter den.

– Påföljden borde utformas så att eftervård ingår. Vi är positiva till att ta över hela ansvaret, men gärna i samverkan med socialtjänsten, säger han.

Fakta: SiS

Statens institutionsstyrelse, SiS är en statlig myndighet som bildades 1993 och bedriver bland annat vård och behandling av ungdomar. Det är SiS som ansvarar för den slutna ungdomsvården i Sverige.

Lag om verkställighet av sluten ungdomsvård, LSU finns sedan 1999 och är en frihetsberövande påföljd. Det innebär att tingsrätten kan döma ungdomar mellan 15 och 17 år som begår brott, till sluten ungdomsvård i stället för fängelse.

Antal platser: SiS har totalt 31 ungdomshem, varav sju har särskilda avdelningar för sluten ungdomsvård där 68 platser är avsedda för dessa ungdomar.

Antal intagna år 2007 var 81 ungdomar, varav fem flickor. Medelåldern var 17,7 år och medelstrafftiden 10,3 månader.

Källa: SiS

Ny lag i höst

Ett förslag om en lagstadgad eftervård, och vem som ska ansvara för den, bereds på justitiedepartementet. Regeringen väntas ta ställning till ett lagförslag under hösten 2008.

Förslaget är dels att de som döms till sluten ungdomsvård ska få de två sista månaderna av sina straff, samt ytterligare fyra månader, utformade som eftervård. Marie Axelsson, som är handläggare av ärendet, är osäker på om den lösningen blir verklighet eftersom flera instanser är kritiska till att strafftiden kortas av.

En annan viktig del i lagförslaget är att samma huvudman ska ansvara för både påföljd och eftervård. Enligt Marie Axelsson är det mest troliga att Statens institutionsstyrelse får ansvaret för hela kedjan om lagförslaget går igenom.