Tio frågor

Bengt Svenson ny rikspolischef

Rikspolisstyrelsen har beskyllts för ineffektivitet och dålig förankring i poliskåren. Anställda talar om att projekt förhalas och utbildningar dras in på grund av bristande resurser.

Hur står det till med Rikspolisstyrelsens ekonomi egentligen?

– Att Rikspolisstyrelsen skulle vara någon svulstig organisation är direkt felaktigt. Sedan januari har jag satsat mycket av våra resurser på att införa ett nytt avrapporterings- och utredningsstöd som ska underlätta avrapportering och informationsutbyte. Detta ska prioriteras vilket innebär att andra saker får stå tillbaka.

Varför vill du ha det här jobbet?

– Jag vill påverka utvecklingen av svensk polis, förbättra verksamheten och delta i förändringen av vår organisation.

Hur då?

– Samverkan mellan myndigheterna och Rikspolisstyrelsen, RPS, bör öka. På sikt lär det bli förändringar i den nuvarande organisationen, för den är inte optimal – vi behöver se över både antalet myndigheter och den funktion som Rikspolisstyrelsen har i dag.

Vilka är polisens allvarligaste problem i dag?

– Den största prövningen är att ta emot, utbilda och skapa de bästa förutsättningarna för det stora antal nya poliser som nu strömmar in i organisationen. Jag kan inte tänka mig att någon annan organisation eller något företag genomgått en sådan radikal föryngring av de anställda. Vi behöver trygga poliser för att skapa trygghet, och erfarenhet har betydelse, så det är verkligen en utmaning.

När kommer polisen att ha en gemensam databas över myndighetsgränserna?

– Polisens register är inte bra i alla delar, vilket beror både på dålig systemutveckling och bristande lagstiftning. Samtidigt är det en balansgång mellan integritet och effektivitet. Jag vågar i alla fall utgå ifrån att förslaget till ny polisdatalag antas snart och det kommer innebära att myndigheterna kan ta del av varandras information.

Hur effektivt är RPS som strategisk styrande organisation?

– Vi är oerhört kompetenta på många områden. Styrningen av polismyndigheterna är komplicerad eftersom de i hög grad är självständiga och det kräver att RPS har hög legitimitet ute i landet.

Synlighet har blivit ert honnörsord – varför är det så viktigt?

– Det har varit ett krav från både medborgare och politiker, och jag tycker att allmänheten har rätt att kräva synliga poliser.

Det låter nästan opportunt – ska inte polisen vara där den gör bäst nytta?

– Synliga poliser är kanske inte något botemedel i sig men det finns ingen motsättning mellan synlighet och effektivitet. Planlöst patrullerande har förstås ingen brottsförhindrande verkan men när verksamheten förenas med operativ nytta är det bra om den också är synlig. Ta en lägenhet där vi misstänker narkotikahandel – i stället för traditionell spaning kan vi ha trafikkontroller på gatan utanför och på så vis både hålla uppsikt över verksamheten i lägenheten, kolla vilka personer och bilar som passerar och övervaka trafiken.

Varför finns det inte någon nationell handlingsplan mot ungdomsbrottslighet?

– Misshandel utomhus är den enskilda brottskategori som vi borde ägna mest uppmärksamhet åt och den problematiken blir desto större när vi talar om ungdomar. På många håll finns det bra metoder för att arbeta gentemot ungdomar och det behöver vi plocka upp, utvärdera och föra ut i alla myndigheter. Men någon närmare tidpunkt för när vi har ett mer strategiskt arbete kan jag inte ge – det kommer successivt.

Det sägs att du är populär inom poliskåren – hur kommer det att påverka dina möjligheter att genomföra obekväma förändringar?

– Jag är hellre populär än impopulär men det är inte någon drivkraft i sig. Jag tycker mycket illa om att myndigheterna har så olika resultat och har inga problem att ta tag i sådana brister. Jag jamsar inte med men är nog mer inriktad på att få med mig hela skocken i mina beslut än att peka med hela handen.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera