Siffror som dessa är bra att ha i minnet när man läser artikeln i senaste Fokus, om den utdragna tvisten om målningen »Blumengarten« mellan arvingarna till den tysk-judiske affärsmannen Otto Nathan Deutsch och Moderna Museet i Stockholm.
För elva år sedan undertecknades de så kallade Washington-principerna, om hur konst som stals under nazitiden ska återbördas till sina ursprungliga ägare. Den gången var Sverige på plats, bland annat representerad av [[Pär Nuder]], då statssekreterare under [[Göran Persson]].
Inom ramarna för sitt EU-ordförandeskap arrangerar Tjeckien i sommar en andra konferens, där principernas effekt ska diskuteras. Häromdagen ringde jag en tjänsteman på UD som förklarade att frågan om det svenska deltagandet skickats uppåt i hierarkin, till den politiska ledningen. Nästa samtal gick till en pressekreterare i [[Carl Bildt|Carl Bildts]] närhet, som lovade att nysta i frågan om hur den svenska delegationen kommer att se ut och vem som har ansvar för den.
Sedan dess har det varit tyst. Och samma mönster i kontakterna med kulturdepartementet.
Anledningen till att de inte har ringt tillbaka är antagligen att det inte finns så mycket att berätta. Passiviteten är slående jämfört med USA:s utrikesdepartement som för någon vecka sedan arrangerade ett förberedande möte i Washington.
I ett brev till kulturminister [[Lena Adelsohn Liljeroth]] skriver advokaten David Rowland, som företräder »Blumengarten«-arvingarna, att nästa steg i tvisten med Moderna Museet kan bli att lyfta frågan i Prag. Att döma av den indignation som redan för många månader sedan hördes från kretsar som är engagerade i frågan om nazisternas konststölder, så tror jag inte att det kommer att behövas. »Blumengarten« blir helt säkert ett av de konkreta diskussionsämnena i sommar. Och den svenska regeringen tycks inte ha börjat fundera över vem som ska vara där och svara för Sveriges tolkning av Washington-principerna.