Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Redaktionsbloggen

Ingen vågar tala

De pengar som gått till att bekosta den nordkoreanska satellituppskjutningen kunde ha bekämpat svälten i landet istället, kritiserar omvärlden. Men Nordkoreas diktator Kim Jong-Il menar att folket står bakom med sitt jubel. Den största debatten har handlat om Nordkoreas väg mot kärnvapen och hotet mot omvärlden. Men om det faktum att koncentrationsläger används av den totalitära regimen finns inte lika mycket information. I så fall hörs oftare argument för eller mot om foton på Kim Jong-Il är äkta eller inte. Om han är död eller inte...

I helgen såg jag dokumentärfilmen »Yodok Stories« av den polska regissören Andzej Fidyk. Den handlar om koncentrationslägret »Yodok« i Nordkorea, dit alla som på något sätt upprört regimen, skickas. Eftersom det är omöjligt att filma i landet övertalade Fidyk en regissör som flytt från lägret till Sydkorea att sätta upp en musikal för att skildra och berätta om förtrycket.

Till sin hjälp får de fler flyktingars berättelse om allt från cellernas storlek, soldaternas marscherande och de nationalistiska sångerna till Kim Jong Il:s ära. En av de överlevande säger: »Hela landet är ett koncentrationsläger.« Till och med en tidigare lägervakt ställer upp och berättar om den omfattande hjärntvätten och hur han själv torterade fångar.

Att folket står bakom att ungefär fyra miljarder kronor spenderas på ett satellitprogram medan de själva svälter kanske inte är så förvånande.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera