Inrikes

Drömmen om Danskdödaren

Dagens derby-yra är inget mot förr. Men Lagerbäcks öde, klassisk manlighet och Zlatan får tempen att stiga.

Fredagen den 9 oktober återstår en dag till Matchen. På Sportbladets förstasida har danska fotbollsstjärnor synts koppla av med kaffe och tårta. Nedanför, ett fotomontage: Zlatan Ibrahimovic tuggar taggtråd. Budskapet är lika tydligt som klassiskt maskulint: På lördag smäller det. Hårdast vinner. Taggtråd slår tårta, hvergang.

– Herrfotbollen är en av de sista manliga utposterna, konstaterar Kutte Jönsson, lektor i idrottsvetenskap vid Malmö högskola.

– Vi gillar när det smäller i närkamper även om det innebär risk för skador. För då är det allvar, man signalerar att »nu är det krig!«

Kanal 5 tvingades ta fram den stora plånboken för att köpa loss rättigheterna till VM-kvalet Danmark–Sverige. Såväl SVT som TV4 och Viasat tyckte att det var för dyrt, men Femman räknar kallt med att hela Sverige håller andan på lördag kväll.

Inte ens de som köpt biljetter till Bob Hunds konsert på Strand i Stockholm kommer undan. Publikvärmare: VM-kvalfotboll på storbildsskärm.

Ändå är detta ingenting mot hur det var förr. För hundra år sedan kunde en vanlig simpel vänskapsmatch mellan Sverige och Danmark vara prestigeladdad som en VM-final. På den tiden var danskarna våra läromästare, med 24–0 i målskillnad på de fem första kamperna länderna emellan.

Danmark, där sporten främst utövades av medelklassen, stod för teknisk briljans och vackra kombinationer. Först när svenskarna bestämde sig för att satsa på det som i dag räknas som blågula kännetecken – kondition, hårt arbete, laganda – kom första segern.

Ända fram till 60-talet var en seger mot Danmark bland det finaste en svensk fotbollsspelare kunde vara med om. Och allra finast var att göra ett avgörande mål. Då blev man – likt Jan Malmsjös gamle fotbollsspelare i 70-talsserien »N.P. Möller – fastighetsskötare« – för evigt en »Danskdödare«.

En match mot Danmark har något som en VM-åttondel mot Senegal i Japan aldrig kan matcha, påpekar Expressens sportkrönikör Mats Olsson. Nämligen derbystämningen, att samtliga i publiken håller på antingen det ena eller det andra laget.

– Dessutom spelas matchen på Parken, där ölen är billig och god. Det blir så kallad »bra stämning«. Och Parken är en tajt arena, så det blir ett satans drag.

Att just lördagens match är så intressant har en mängd orsaker, menar Mats Olsson, som följt det svenska landslaget sedan VM 1990.

För det första att det är en ödesmättad kvalmatch. Förlust innebär inte bara att Sverige kan glömma VM i Sydafrika utan med största sannolikhet även att epoken Lars Lagerbäck är över.

För det andra att det är just Sverige och Danmark som möts. På senare år har rivaliteten mellan länderna fått nytt bränsle, med den omdiskuterade 2–2-matchen i EM 2004 och den avbrutna skandalmatchen på Parken 2007.

För det tredje: Zlatan.

– Ingen svensk fotbollsspelare har nånsin varit större, säger Mats Olsson. Det märker man på intresset hos vanligt folk.

Kutte Jönsson håller med, men lägger till att »Slaget om Norden« på Parken i Köpenhamn innehåller mycket av det som manliga supportrar söker i en tid då kvinnorna tar allt större plats i fotbollen – både på läkaren och på planen.

– Där är som när allt fler kvinnor utbildade sig till läkare – då valde männen att bli kirurger, väldigt macho. Ju mer uppmärksamhet damfotbollen fått, desto mer slår den manliga idrottskulturen vakt om sina intressen.

Därav möjligen taggtråden i Zlatans mungipa och suget efter öl, smällar och krigsmetaforer. Som etnologen Jesper Fundberg uttryckte det under EM förra sommaren:

– Ju starkare kvinnor blir, desto mer älskar män fotboll.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera