Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Inrikes

Sexmålet som skakar Säpo

En livvakt står åtalad för grova övergrepp. Fallet ställer frågor om vem som får skydda samhällets toppar.

Iförd handbojor förs en man i 50-års­åldern in i sal ett i Uppsala tingsrätt av två poliser – eller kollegor.

De sätter sig bakom honom, uniformerade, i var sin stol. Han är proper: svart kavaj, gråblå skjorta, men ingen slips. Bred om axlarna, snaggat hår. De tunnbågade glasögonen åker på i samma stund han sätter sig ner bredvid sin advokat och börjar bläddra i en av flera buntar med papper.

Buntarna beskriver förundersökningen och åtalet mot honom.

Han – polis och anställd livvakt på Säkerhetspolisen, en man som genom sitt jobb haft ansvar för Sveriges högst uppsatta personers säkerhet – är åtalad för grov våldtäkt och övergrepp i rättssak.

Vi kan kalla honom för Björn.

Rättegången sker innanför stängda dörrar och under sekretess. Den målsägande kvinnans identitet ska hållas hemlig, och förhören med henne hålls i ett annat rum på grund av hennes rädsla för Björn, som även har besöksförbud utfärdat mot sig.

Det var i slutet av september i fjol som det dåvarande paret åkte tillsammans till Björns pappas lantställe. En ensligt belägen sommarstuga omgiven av skogsdungar och en kohage. Lika varmt som en sommardag.

Men den tänkta kärlekshelgen utvecklade sig till någonting helt annat.

Förundersökningen beskriver tortyrliknande övergrepp. Upprepade våldtäkter under fem-sex timmar, från sen eftermiddag till mörkrets inbrott. Tjänste­pistolen låg synlig intill. »Skrik du, det är ändå ingen som hör dig«, sa han enligt kvinnan när han hade fängslat henne med sina tjänste­handbojor.

Han pausade för att dricka vatten och fortsatte igen.

När han var klar tvättade han av henne och klädde på henne kläder. Allt enligt kvinnans berättelse i förundersökningen.

Enligt Björn handlar det om ett femton minuter långt frivilligt samlag. Han säger dock att han har örfilat kvinnan ett par gånger som en del av akten.

Efter det som kvinnan beskriver som övergrepp ringde hon och larmade sin ex-man. Efter flera turer togs sedan kontakt med Säpo som i sin tur kontaktade Björns närmaste chef. Denne åtog sig att lokalisera var paret höll hus. Han fick tag på Björn på telefon och berättade att en polispatrull var på väg till sommarstugan. Kvinnan hävdar att Björn, med vetskapen om att polisen var på väg, hotade med att invalidisera hennes son om hon berättade något.

Björns chef pratade senare en stund med kvinnan för att undersöka om hon mådde bra. Det gjorde hon, fick han till svar. Enligt kvinnan var det på grund av de samtalen som Björn hade tid på sig att arrangera en mysig scen med te och ljus. Den scen som mötte polispatrullen.

Polisens hantering kantas av besynnerliga omständigheter.

En av poliserna som kom till platsen hade tidigare arbetat med Björn och pratade med honom ett flertal gånger på vägen dit för att få vägbeskrivning till den ensligt belägna stugan. Det var beckmörkt ute och inomhus var enda ljuskällan stearinljus. Polismännen pratade endast med paret och gjorde ingen närmare undersökning.

Kvinnan berättar att hon inte vågade säga något. Hon märkte att Björn och den ena polisen kände varandra. Samtidigt beskriver kvinnan hur hon kände hotet mot sonen hänga över henne. Hotet som är anledningen till den andra åtalspunkten – övergrepp i rättssak.

Kvinnans målsägandebiträde Elisabeth Massi Fritz beskriver Säpos agerande under brottsnatten som anmärkningsvärt.

– Säkerhetspolisen ska stå för säkerhet med stort s. Den åtalades chef borde ha frågat den målsägande om hon stod under hot. Det undersöktes inte heller om den åtalade hade sitt vapen i sitt skåp. Man diskuterade om han hade vapen eller inte, men gjorde ingen undersökning, säger hon.

Ord står mot ord i flera delar av den här historien. Oavsett juridiken står det klart att polismannen betett sig på ett sätt som ställer frågor om lämpligheten för honom att inneha ett sådant jobb. Ett yrke där han är utvald för att skydda viktiga personer och därför får tillgång till omfattande våldsmedel.

På ett högre plan ställer det frågan vem som egentligen väljs ut till livvakt, och hur det urvalet går till.

Säpos personskyddsavdelning har hand om säkerheten för Sveriges »toppskikt«. Det handlar om ungefär 400 personer som har rätt till den här sortens personskydd, bland andra kungahuset, stats­minister, regering och riksdagsledamöter. I dag arbetar 130 livvakter med uppgifterna, sedan mordet på Anna Lindh har antalet fördubblats. De har tystnadsplikt, både under och när de har avslutat sin tjänst på Säpo.
Historien om Björn är en god illustration om bakgrunden för en livvakt vid Säpo. Han gick ut polishögskolan i slutet på 1980-talet och började på ordningspolisen i en mellanstor stad. Därefter kom han till polismyndigheten i Stockholm och sökte till Säpo, där han i mitten på 1990-talet kom in på personskydd.

För att bli livvakt på Säkerhetspolisen måste man vara polis och ha minst fyra års arbetslivserfarenhet, inklusive studietiden. Anställningen är tidsbegränsad och man är under perioden som livvakt tjänstledig från den egna polismyndigheten.

– Kriterierna när vi söker livvakter är att personen ska vara ansvarsfull, ha social och fysisk förmåga, vara stabil och stresstålig. Den ska kunna föra sig i olika miljöer, säger Dag Levin, psykolog och rekryteringsansvarig på Säpo.

I samband med rekryteringen genomgår den sökande ett stort antal tester, bland annat begåvnings-, personlighets- och situationstest.
Det är ungefär ett 100-tal som söker till personskyddsavdelningen varje år. Säkerhetspolisen har ett starkt varumärke och det ses generellt som meriterande inom polisen att ha arbetat här. Extra meriterande på vissa håll. Många av dem som söker har en bakgrund i piket- eller nationella insatsstyrkan, något som enligt polisforskaren Rolf Granér på Växjö universitets polisutbildning krattar för en viss profil hos de sökande.

– Min gissning är att många som söker är actionbetonade personer – samtidigt är de som antas polisens elit när det gäller vanligt polisiärt arbete för yttre tjänst. De som är ambitiösa såväl praktiskt som intellektuellt, säger Rolf Granér.

Björn beskrivs som en av Säpos mest välrenommerade livvakter. Det är oklart exakt vilka han har varit livvakt åt, men klart är att han har varit anställd på den så kallade kungagruppen som ansvarar för kungafamiljens säkerhet. Björn har uppfattats som »säkerhetsmedveten, lojal och pålitlig från säkerhetssynpunkt«, som det står i Säpos handlingar om honom.

Enligt handlingarna har han dock en gång blivit omplacerad på grund av att han betraktats vara instabil. Anledningen ska ha varit att han befann sig i en skilsmässa. Enligt förundersökningen har det också handlat om att kollegor hade informerat ledningen om att de ansett honom förfölja en kvinna han tidigare hade haft ett förhållande med. Men efter en tid med inre tjänst gav en psykolog klartecken och han fick återigen arbeta som livvakt.

Anställningen på Säpo brukar bara räcka över en femårsperiod, men kan förlängas. Vid varje förlängning hålls ytterligare utvecklingssamtal och utvärderingar. Björn har alltså genomgått flera undersökningar.

– Jag anser att våra tester ger ganska stabila resultat, säger Dag Levin på Säpo, som inte vill kommentera fallet vidare.

Men nu hände det ändå, trots tester, utvärderingar och undersökningar. En av Säpos medarbetare står åtalad, misstänkt för grova brott i ett uppmärksammat våldtäktsmål. Helt klart får detta konsekvenser för hela polisväsendet, och uppmärksamheten kring fallet är förståe­lig, säger de forskare som Fokus har talat med.

– Jag är övertygad om att just våldtäktsbrott har ett uppenbart nyhetsvärde och ger ett tydligt fördömande. Våldtäkt är överlag ett brott som väcker känslor, även bland kriminella som inte sätter det på meritlistan, säger Rolf Granér på Växjö universitet.

Han får medhåll av Joakim Nergelius, professor i rättsvetenskap vid Örebro universitet.

– I grunden är det enkelt. Poliser ska upprätthålla ordningen och förhindra brott. Om de i stället begår brott brister allmänhetens förtroende.

Slutpläderingarna i målet mot Björn skulle ha skett i slutet på januari men sköts upp på grund av att rätten vill inhämta ett yttrande av Socialstyrelsens rättsliga råd. Anledningen är att försvaret och åklagarsidan har motstående uppgifter kring rättsprotokollen. Försvarets medicinska expert anser inte att skadorna var så allvarliga som åklagarens egna experter anser. Och skadebilden är central för målet. Yttrandet förväntas komma den 1 mars och åklagarsidan är hoppfull.

– Vi kan aldrig veta hur det ska gå, men tingsrätten har gjort ett uttalande om att han fortfarande är häktad på sannolika skäl, det är naturligtvis starkt för oss, säger Elisabeth Massi Fritz.

Om ett par veckor avgör rätten vilka som blir de juridiska konsekvenserna av den där helgen i september. Om Björn med uppdrag att skydda i stället gjorde det motsatta.

Försvaret har fått erbjudan att uttala sig, men avstått. Björn heter egentligen något annat.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera