SD vill göra upp med ”grön kapitalism” i en regering
Efter högerpartiers öppningar har SD:s regeringschanser stärkts. Nu vill partiet sätta sin prägel på både näringslivet och kulturen – och inrätta en haverikommission om Northvolt.
Sverigedemokraterna suktar efter att sitta i regeringen efter en eventuell högerseger i valet i höst. Och oddsen för detta har förändrats något sedan Liberalernas partiledare Simona Mohamsson kramat om Jimmie Åkesson och accepterat att släppa in SD. Därefter välkomnade Ulf Kristersson SD-ledaren till en framtida regeringsbildning, på villkor att han själv får bli statsminister.
Om det blir så kommer även andra politikområden än de traditionella SD-frågorna som migration och brottsbekämpning att påverka hur landet styrs. Vad vill Sverigedemokraterna exempelvis inom närings– och kulturpolitiken? Och hur skiljer de sig från övriga Tidöpartier på dessa områden?
Tobias Andersson pekas ut som ett framtidsnamn inom Sverigedemokraterna. Han engagerade sig i partiet 2013, när han fortfarande gick i gymnasiet. Aedan dess menar han att de andra partierna rört sig i riktning mot SD.
Sedan några år är Andersson Sverigedemokraternas näringspolitiske talesperson, det vill säga ett område som inte innefattas av Tidöavtalet, och där partiets hållning sällan har stått i fokus.
Tobias Andersson säger att han är motståndare till vad han ser som en ”ideologiskt driven kapitalism”. Då tänker han främst på är det offentliga stödet till så kallade gröna företag. Enligt Andersson har alla de andra partierna i Sveriges riksdag sjungit med i ”lovkören kring den gröna omställningen”. Det behövs en granskning av exempelvis Northvolt-konkursen, menar han, och säger att det har varit svårt att få till stånd under innevarande mandatperiod.
– De tre andra Tidöpartierna har stundvis skilt sig från oss när det kommer till de projekten som har varit ideologiskt drivna. Nu krävs det en haverikommission, säger han och tillägger att det är bland det första han skulle ta tag i om han själv skulle bli näringsminister efter valet.
– Här har vi en politiskt, ideologiskt skapad kapitalism som har gagnat ett fåtal med stark koppling till de maktbärande partierna.
Kulturen är en nyckelfråga
När det kommer till företagens villkor säger Andersson att han vill sänka arbetskraftskostnaderna och göra regelverken enklare, framför allt för småföretagare.
Kulturpolitiken är ett annat område där Sverigedemokraterna varken hörts eller setts särskilt mycket. Men partiet har ambitioner även här. Kulturpolitiske talespersonen Alexander Christiansson säger att det primära syftet med partiets kulturpolitik är att samla Sverige som nation.
– För oss som kallar oss för ett socialkonservativt parti med en nationalistisk grund så är ju kulturen helt fundamental. Det är det som binder oss samman. Kulturen är det som vi kallar: oss, vi, Sverige. Det som gör oss till ett folk, säger Christiansson.
Han menar samtidigt att kulturen är ett fält som Socialdemokraterna länge har behärskat tillsammans med sina stöd- och samarbetspartier.
– Vi vill bryta upp vänsterdominansen i kultursektorn eftersom det sitter en massa personer där på olika viktiga poster som har en politisk agenda.
Enligt Christiansson insåg Socialdemokraterna tidigt vilket betydelsefullt maktinstrument just kulturen är.
– Man jobbade väldigt aktivt under under 60- och 70-talen. Det var ”den långa marschen genom institutionerna”. Man ville kapa de här olika institutionerna, och det lyckades väldigt väl.
Han tycker också att den svenska kultursektorn sticker ut då den är ”väldigt, väldigt beroende av offentliga medel” och att detta har varit ett sätt för statsmakten att styra kulturen vänsterut.
– Så är det fortfarande även efter nästan fyra år av Tidöregering, det är oerhört svårt att vrida om det här.
Kritiserades av kulturministern
Vad skulle då bli annorlunda om SD fick ta hand om kulturpolitiken? Enligt Alexander Christiansson skulle betydligt större fokus läggas på kulturarvet, det vill säga museer och historiska platser runt om i landet. Han menar att Sverige har en ”kulturarvsskuld” och att han skulle jobba hårt för att styra om pengar och försöka finansiera bevarandet av kulturarvet åt kommande generationer på ett bättre sätt. Annat skulle prioriteras ned.
– Vi är skeptiska till samtidskulturen till viss del. Vi lägger rätt mycket pengar på saker som vi egentligen inte vet vad det går till. Det är provocerande när vi har ett kulturarv som står och förfaller.
I början av innevarande mandatperiod fick SD kritik – även av kulturminister Parisa Liljestrand (M) – för att man inte håller det som brukar kallas ”armlängds avstånd”, det vill säga att politiker inte ska lägga sig i innehållet i skattefinansierad kultur. Det drogs till sin spets i frågan om dragqueens som läste sagor för barn på bibliotek. På den punkten är Alexander Christiansson tydlig: han tycker inte att sådan verksamhet ska bekostas av skattebetalarna.
– Jag är mycket kritisk till att dragqueens läser normkritiska böcker för små barn. Om föräldrar väljer att ta med sina barn dit själva och betala för det, då är det en annan sak, säger han.
***
