Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren

Antanas Mockus,

Utrikes

Cirkus Colombia

En baltisk ättling som kritiserar regeringens brutalitet kan bli det våldsdrabbade landets nästa ledare.

Han har moonat för högljudda studenter, gift sig på en elefant­rygg i en cirkusmanege, klätt ut sig till superhjälte och försökt stoppa trafiksyndare med hjälp av inhyrda mimartister. På söndag kan mannen med det sagolika namnet Aurelijus Rutenis Antanas Mockus Šivickas bli Colombias näste president.

Bogotás tidigare borgmästare ställer nämligen upp för det nystartade gröna partiet och har otippat seglat upp i delad ledning i opinionsmätningarna. Mot honom står liberalkonservative Juan Manuel Santos, partikamrat med den sittande presidenten Álvaro Uribe. Santos är före detta försvarsminister, journalist och USA-vän, och tillhör en av Colombias mäktigaste familjedynastier, i vilken en före detta president, några mediemoguler och den nu sittande vice presidenten återfinns.

För åtta år sedan vann Álvaro Uribe makten. Han har satsat allt sitt politiska krut på att vända Colombias dystra våldsstatistik och bekämpa Farcgerillan. Under hans tid har Farc tvingats in i djungeln och försvagats, och enligt officiella siffror har antalet kidnappningar sjunkit med 95 procent mellan åren 2002 och 2009.

Nyligen presenterade det colombianska försvarsministeriet siffror som slår fast att mordfrekvensen 2009 var 32 per 100 000. Detta att jämföra med början av 2000-talet, då Colombia hade den högsta mordfrekvensen i världen, med som mest 60 mord per 100 000 invånare.

Samtidigt ifrågasätts bilden av att Uribe lyckats stävja våldet. I början av maj kom en rapport från Colombias rätts­medicinalverk som visar att mordfrekvensen ökat med 16 procent det senaste året. 17 717 personer mördades i Colombia i fjol, 47 per dag. Mordfrekvensen per 100 000 invånare blir enligt denna rapport 39.

Det står i alla hänseenden klart att vänstergerillorna Farc och ELN hade sin storhetstid på 1990-talet och i dag är kraftigt försvagade. De ägnar sig mer åt knarkhandel än marxistisk ideologi. Den colombianska militären och polisen – omkring 400 000 personer – bekämpar gerillorna, men är fruktade för sitt samarbete med de paramilitära grupperna och sina brott mot mänskliga rättigheter.

De paramilitära, som hade sina glans­dagar runt millennieskiftet under paraply­organisationen AUC, består av olika maffialiknande grupper som kontrollerar knarkförsäljningen. Mellan 2003 och 2006 demobiliserades flertalet av dessa grupper på Uribes order.

Människorättsorganisationen Human Rights Watch menar dock i en rapport att avväpnandet av de paramilitära grupperna är ett misslyckande. Efterträdare till den paramilitära koalitionen AUC har poppat upp runt om i landet och på sitt samvete har de massakrer, våldtäkter och tvångsförflyttningar av människor. Den politiska oppositionen hävdar att Uribes regering har uppmuntrat övergreppet.

– Uribes tid vid makten har inneburit en mänsklig katastrof. Det är bra att han minskat Farcs inflytande men det har skett på bekostnad av 45 miljoner colombianer, säger den colombianska historikern Carlos Vidales, som lämnade vänstergerillan M19 under slutet av 1970-talet eftersom han inte kunde acceptera dess våldsamma metoder.

Förutom våldsstatistiken präglas valet av två politiska skandaler, som båda är kopplade till Uribe.

I mitten av april i år drog USA:s regering in sitt bidrag till den colombianska säkerhetstjänsten DAS, sedan dess agenter olagligen avlyssnat politiska motståndare, journalister och personer i landets högsta domstol. Detta Colombias eget Watergate får den amerikanska förlagan att blekna i jämförelse. Den colombianska regeringen försäkrar att den inte känt till den olagliga verksamheten. Men DAS förra vicechef José Miguel Narváez har erkänt för tidningen El Espectador att organisationen samarbetat med paramilitära grupper och sålt hemlig information till knarkmaffian.

I dagarna pågår också rättsprocesserna kring de 19 ungdomar från Bogotá som mördades under mystiska omständigheter 2008. De hade ut­lovats arbete på annan ort, men hittades några dagar senare döda, klädda i gerillauniformer. Armén slog fast att de var medlemmar av gerillan som dödats i strid. Skandalen, som i Colombia går under beteckningen »los falsos positivos«, har fortsatt växa sedan dess, och i dag utreds närmare 2 000 misstänkta fall. Men att ställa mördarna inför rätta har visat sig svårt. 31 militärer som står anklagade för att ha mördat elva av ungdomarna från Bogotá släpptes nyligen ur häktet sedan rättegångarna skjutits upp flera gånger. Morden har sin grund i ett belöningssystem fastställt av försvarsministeriet. För varje död gerillamedlem som en soldat kan visa upp får han olika förmåner.

Juan Manuel Santos, som var försvars­minister under denna tid, har nu skaffat sig förstärkning i form av amerikanen James Carville, mest känd som mannen som hjälpte Bill Clinton till presidentposten. Den politiske rådgivaren leder nu Santos valkampanj.

Motståndet har dock hårdnat i takt med att valdagen närmar sig. Antanas Mockus, en intellektuell outsider med litauiska föräldrar, försöker nu för andra gången bli Colombias näste president. Den tidigare universitetsrektorn och Bogotás borgmästare försöker profilera sig som en ny sorts politiker som ska fortsätta att bekämpa Farc, men med legitima medel. »Med utbildning är allting möjligt«, lyder Mockus valslogan.

Arvtagaren

Juan Manuel Santos, född 1951 i Bogotá i en av landets mäktigaste familjer.

Ekonom och journalist utbildad vid Harvard och London School of Economics. 2005 var han en av de inflytelserika Álvaro Uribe-supportrar som startade Partido de la U. Han belönades med att utses till försvarsminister i Uribes regering. Som sådan gjorde han sig känd för sina hårda metoder i kampen mot Farcgerillan och som högsta ansvarig för mordskandalen »los falsos positivos«.

Utmanaren

Antanas Mockus, född 1952 i Bogotá, son till litauiska invandrare.

Matematiker, filosof, universitetsrektor och Bogotás före detta borgmästare som grundade det gröna partiet 2009. Han är mycket excentrisk och har jämförts med konstnärsgeniet Salvador Dalí. Vill satsa på utbildning och ökad respekt förr rättssystemet. Kritiker hävdar att han inte är redo att ta över kampen mot Farcgerillan.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera