Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Utrikes

Så värvas svenskar till Al Shabaab

Allt fler svenskar tränas i strid av organisationer kopplade till terrorism. Inom kort väcks åtal mot två svensk-­somalier misstänkta för stämpling till terroristbrott.

Det är tidigt på morgonen den 22 juni när den Nationella insatsstyrkan svänger in till Rinkeby. De är här för att gripa en 26-åring på sannolika skäl misstänkt för stämpling till terroristbrott. Det betyder att han själv beslutat sig för – eller försökt förmå någon annan – att utföra ett attentat, i detta fall i Somalia.

En dryg månad tidigare greps en 22-åring i Göteborg under samma brottsrubricering. Fallen har en koppling till varandra. 22-åringen hade bara hunnit vara hemma i ett par månader när polisen knackade på dörren. I mars återvände han från Somalia, dit han rest sommaren 2009 med sin 16-åriga flickvän och deras lilla dotter. Vad paret gjort där är oklart.

Enligt en av tidningen GT:s källor ska 22-åringen i ett telefonsamtal till sin mamma ha berättat att han krigade för terrororganisationen Al Shabaab. Senare skulle han ha sagt sig vara lurad av organisationen, men inte kunna ta sig ur situationen.  Åklagare Agnetha Hilding Qvarnström uppger för Fokus att åtal sannolikt kommer väckas mot de frihetsberövade 22- och 26-åringarna under oktober.  Men de är inte ensamma om att engagera sig i en splittrad, global kamp för islam.

Sedan 2006 har ett 20-tal svenska medborgare rest till Somalia för att delta i träning kopplad till terrorism, eller olagliga våldshandlingar. En handfull har dött. Fenomenet är inte nytt, folk har rest från Sverige till konfliktområden i decennier; Balkan, Afghanistan, Irak. Men aldrig så här många, berättar Säpos kontraterrorismanalytiker Malena Rembe och Martin Risinggård. De sitter i Säkerhetspolisens bunker på Kungsholmen i Stockholm, där de arbetar med att kartlägga terrorismens förgreningar i Sverige.

Regeringen är oroad. De har gett Säpo i uppdrag att utreda den våldsbejakande islamistiska extremismen i Sverige. Rapporten ska vara klar den 15 december.

Al Shabaab eller »Ungdomarna«, startade som en väpnad vinge av de Islamska domstolarnas union, ICU, en sammanslagning av små lokala shariadomstolar i ett Somalia som helt saknade rättsväsen. En del var strikta och andra mer liberala i sin religionsuttolkning. Domstolarnas mål var att få slut på bråken mellan landets olika klanledare, som hållit nationen gisslan sedan diktatorn Said Barre föll 1991.

Sommaren 2006 lyckades ICU att mobilisera ett stort folkligt stöd och slängde ut de somaliska krigsherrarna ur Mogadishu. Men när ICU gick över till att bekämpa Somalias övergångsregering (som hade stöd av USA) så fick den övervägande kristna grannen Etiopien nog. Att ha islamister vid makten på andra sidan sundet från Jemen, som räknas till ett av Al Qaidas fästen, var varken populärt hos dem eller i USA.

Etiopien gick in militärt i Somalia och slog tillbaka ICU. Så småningom nåddes en fredsöverenskommelse mellan delar av ICU och övergångsregeringen och de etiopiska styrkorna drogs tillbaka mot att ICU fick 200 säten i parlamentet.

Men Al Shabaab, ICU:s militära vinge, lät sig inte inlemmas i parlamentet och har helt ändrat karaktär de senaste åren. Vad som började som en lokal motståndsrörelse har utvecklats till en allt mer centraliserad och utländskt styrd jihadistgrupp med en global agenda, enligt den medlingsorganisationen International Crisis Group. Många av dagens ledare är somalier som återvänt från väst.

Al Shabaabs första steg mot global terrorism kom i somras, med två självmordsattentat i Kampala, Uganda. Det var den 11 juli, bara två veckor innan Afrikanska Unionen skulle ha ett toppmöte i staden. 76 människor dog på två uteserveringar och ugandiska medlemmar av Al Shabaab, som numera uppskattas kontrollera 80 procent av Somalia, har arresterats för dådet.

Till Al Shabaabs högsta ledare hör den svenske medborgaren Fuad Mohamed Khalaf, även kallad Fuad Shongole. Detta faktum, i kombination med att svenska ungdomar som varit nere och slagits återvänder hem till Sverige, underlättar svensk nyrekrytering till Somalia. Och frågan är vad Al Shabaab tänker använda dessa kontaktytor till.

Kadafi Hussein är 25 år och en lokal ungdomsledare som blev mediakändis i våras efter att ha berättat om ungdomsrekrytering från Rinkeby till krigets Somalia. Kadafi har sina egna tankar kring varför Al Shabaab investerar i att flyga ned västerländska ungdomar till Somalia, när det finns gott om rekryter på hemmaplan.

– Al Shabaab vill använda de här ungdomarna för att ta sig till västvärlden. Al Shabaab behöver dem, de vet hur Europa fungerar, säger han.
Kadafi Hussein minns de tre killar som sommaren 2008 åkte för att kriga i Somalia.

– De var de bästa ungdomarna som fanns i Rinkeby, säger han.

Kadafi berättar om Abdi, som var duktig i skolan. Lugn, trevlig, blyg. Om Ghedi som kom till Sverige som barn, pappan var tolk hemma i Somalia men jobbar nu som busschaufför. Ghedi dog i Somalia. Och den tredje, 26-åringen som återkom för fyra månader sedan och häktades den 22 juni i Rinkeby. Ingen av dem var religiösa till en början. Deras gemensamma nämnare var ungdomsledaren Nadif, som skulle ha haft kontakt med pojkarna i fyra år och till slut övertalat dem att åka med till Somalia.

Men Kadafi Hussein talar även om känslan av utanförskap.

– Ingen känner sig hemma här. Man känner sig utanför, statslös. Inte i sitt hemland. Inte här. Man kommer aldrig att bli svensk, förklarar han.

En tunnelbanestation bort verkar Sahra Bergadle, som 2005 tilldelades Fadime-priset för sitt arbete med Tensta kvinnojour. Hon tror att en av drivkrafterna bakom att engagera sig i Al Shabaab handlar om att ha missat sin framtid i Sverige. En kvinna i Tensta vars son återvänt till Somalia berättade för Sahra att hon varit minst lika orolig för sonen när han bodde i Sverige.

– Vad ska han göra här? Ta haschish och hänga i tunnelbanan och göra ingenting? Då kan han lika gärna dö där nere, hade hon sagt.

Men säkerhetspolisen tycker att det är svårt att hitta yttre gemensamma nämnare mellan ungdomarna. De kommer från alla olika hörn av Sverige och behöver inte ha somalisk bakgrund. Några är gifta, andra singlar. De flesta rekryteras inte i källarmoskéer, utan dras med av kompisar eller finner inspiration på nätet. De är alla engagerade i Somalias öde och attraheras av Al Shabaab och Al Qaida.

– Al Qaidas ideologi handlar bland annat om att knyta samman stora globala problem med personers utanförskap, säger Martin Risinggård på Säpo.

På senare tid har Al Shabaab förfinat sin retorik för att attrahera vilsna själar från väst. Numera finns filmer på olika språk. Deras våldsinslag uppfattas som spännande. Spridningen är större. Detta i kombination med att folk har rest och återkommit ger en uppmuntrande effekt.
Säpo arbetar främst förebyggande, de har samtal med personer som de misstänker har för avsikt att resa. Det handlar om 50-100 personer om året. Ofta tar deras familjer själva kontakt och ber om hjälp, andra uppmärksammas inom ramen för den ordinarie underrättelseverksamheten. Sedan 2003 träffar Säpo löpande muslimska riksorganisationer och andra, likt kvinnoorganisationer, som kan indikera ifall något nytt är på radarn.

– Vi har väldigt små möjligheter att fysiskt hindra personer att resa till konfliktområden. Det kräver starka bevis att de har för avsikt att delta i terrorattentat, förklarar Säpos pressansvariga, Patrik Peter.

Fotnot: Abdi, Ghedi och Nadif är fingerade namn.

Detta är Al Shabaab

Organisationen är svår att storleksbestämma men har enligt ICG (International Crisis Group) upp till 4 000 utländska krigare. De flesta är från andra östafrikanska länder, som Tanzania, Burundi och Uganda. Den västerländska klicken är försvinnande liten, men växande.
Den 1 februari gick Al Shabaab för första gången ut och deklarerade sina band till Al Qaida. Men Mats Utas, forskare vid Nordiska Afrikainstitutet i Uppsala, ifrågasätter omfattningen av deras samarbete.

– Al Shabaab säger en dag att de har bra kontakter med al Qaida och andra dagen inte, beroende på vad de har att vinna på det. Men får de stöd och resurser? Har de strategiska samarbeten?

Dessutom har Etiopien och Somalias övergångsregering allt att vinna på att blåsa upp eventuella Al Qaida-band. Det genererar stöd från USA.

6 thoughts on “Så värvas svenskar till Al Shabaab

  1. Olof Sandström skriver:

    Förvånande och skrämmande att Fokus inte gjort sin research ordentligt. Ert sanningsvittne Kadafi Hussein har ju redan av SR avslöjats som en bluff och mycket talar för att det är hans ogrundade påståenden som legat till grund även för Säpos uttalanden om svenska värvningar till Al Shabaab. Har Hanna Sistek kollat upp ett enda av Husseins påståenden?
    Säpos sätt att använda medierna för att jaga fram skräck hos folk och politiker luktar för övrigt PKK-spår och Hans Holmér lång väg.
    Här är ett mycket bättre reportage som drar ner brallorna på Fokus och Sistek:
    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1300&artikel=3650742

    1. Hanna Sistek skriver:

      Olof,

      Tack för ditt inlägg, kul att få till en diskussion! Det är ju just det medier är till för.

      Visst känner jag till Konflikts rep om Kadafi Hussein, missar inte ett enda av deras program. Är medveten om att Kadafi är en omstridd person, men tycker ändå att hans iakttagelser är viktiga att lufta.

      Så här svarar Säpo (via pressekreterare Patrik Peter) på din tanke att Kadafis påståenden skulle ligga till grund för deras uttalanden:

      ”Vi står helt för de uppgifter vi framfört de senaste knappa två åren. Bland annat, vi har information om att minst fyra identifierade personer med svenska pass hittats döda i Somalia efter olika våldshandlingar.”

      Jag har spenderat månader på att researcha den här, och ett par andra artiklar om Somalia, segregationsproblem och terrorism. Jag gjorde verkligen mitt bästa för att hitta starka somaliska röster, och måste säga att det inte var det lättaste. Det finns till exempel en uppsjö med somaliska föreningar som varken svarar på mejl eller telefon. Islamiska kulturcentret vid Rinkeby torg var definitivt inte nåbara. Få människor hade insyn i de här terroristkopplingarna. Få ville prata öppet om vad de visste.

      Vad Kadafi säger får stå för honom själv, men han är den enda jag hittade som sade sig känna personerna ifråga.

      Däremot känns det viktigt att uppmärksamma det faktum att (enligt Säpos uppgifter, som förstås varken du eller jag kan kontrollera) fler människor börjat ta sig ned till Somalia för att delta i terroristrelaterade aktiviteter, än vad som tidigare varit fallet till andra oroshärdar.

      Jag reste till Nairobi och intervjuade folk på plats där (Somalia är för närvarande väldigt farligt att resa till, så det var näst bästa alternativet) från diasporan, övergångsregeringen och analytiker. Besökte Eastleigh, den somaliska delen av staden, där Al Shabaab enligt otaliga källor, bland annat en rapport till FN:s säkerhetsråd (2008) rekryterar supportrar i moskéerna och skaffar finansiering till sina aktiviteter.

      http://somalitalkradio.com/2010/mar/un_report_somalia.pdf

      se sidan 25.

      I en annan rapport har två danska forskare fördjupat sig i spridningen av militant islamism från Somalia (feb 2010).

      http://www.justitsministeriet.dk/fileadmin/downloads/Forskning_og_dokumentation/Forskningspulje/Taarnby-rapport.pdf

      Vad de kommit fram till är bland annat att Al Shabaab hämtar sin näring från den somaliska diasporan.

      I Eastleigh såg jag med egna ögon hur den wahhabistiska tolkningen av islam, som blivit allt mer prevalent i Somalia sedan fallet av diktatorn Said Barre 1991 (mer om detta i en kommande lång artikel i Fokus) växer sig starkare. Det fanns några kvarter där jag definitivt inte skulle våga plocka fram kameran. Och då är jag van vid konservativa muslimska miljöer, har bott i ett muslimskt kvarter i Delhi i tre år.

      Jag är inte ute efter att springa Säpos ärenden, eller skrämma upp folk i onödan. Är däremot intresserad av den större frågan: varför väljer folk att kriga i Somalia framför ett tryggt liv i Sverige? Vad är det som gått så snett i vår integrationspolitik, och varför ökar klyftan mellan invandrare och majoritetsbefolkning i väst överlag? Jag ser högervindar blåsa över Europa och undrar vad vi kan göra åt det.

      Jag har ett djupt intresse för global terrorism som fenomen och har skrivit om ämnet i några år nu, bland annat från Indien, Pakistan och Afghanistan. Jag finner trenden att allt fler människor från västvärlden söker sig till terroristklassade organisationer djupt störande. Genom att skriva om ämnet hoppas jag kunna väcka frågan Varför?

Kommentarer är avstängda.

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera