Doldisar tänder stjärnorna

Hon satt i Göran Perssons regering i fyra år, de sista två som socialminister. Ändå finns hennes namn inte på en enda av de 600 bok­sidor som bygger på den förra statsministerns samtal med Erik Fichte­lius. Hennes fyra senaste år, som ordförande i konstitutions­utskottet, resulterade inte heller i någon eldskrift på den politiska himlen.

Kanske är det just därför [[Berit Andnor]], 56-åringen från jämtländska Bräcke, i morgon lördag väljs för att leda arbetet med att hitta en ny partiledare för socialdemokraterna. Att döma av hennes före­trädare verkar en viss gråhet tillsammans med lång erfarenhet vara det som efterfrågas för jobbet.

När [[Mona Sahlin]] valdes ledde Lena Hjelm-Wallén valberedningen. Trots nära två decennier som minister – fyra år som utrikesminister – var och är Hjelm-Wallén en doldis (bara tre gånger omnämnd i Ingvar Carlssons självbiografi).

Vid valet av Göran Persson sköttes valberedningen av Sven Hulterström, under halva 1980-talet minister och hela 1990-talet gruppledare i riksdagen. Också han en av arbetarrörelsens pålitliga men osynliga tjänare (sju omnämnanden hos Carlsson, noll hos Persson).
Gemensamt för alla tre är även att de inte enkelt kan placeras i höger- eller vänsterfacket. Det är viktigt, inte minst i dag, med en kluven arbetarrörelse.

Förklaringen till den låga profilen ligger nog i att det i praktiken är distrikten som tar fram partiledarkandidaten. Valberedningen och dess ordförande är snarast det kärl genom vilket de olika strömningarna ska filtreras.