Smutsig byk bakom Billy

Text:

Bild: Ikea

Uppgiften i SVT häromveckan att Ingvar Kamprad kontrollerar Ikea genom en stiftelse i Liechtenstein delade nationen. Klart snubben ska ha sina stålar, sa Bill. Han har ljugit om att han inte äger Ikea. Sa Bull.

Agogo Foundation, som ska sitta på 100 miljarder kronor, är ingen stiftelse i svensk mening där pengarna tillhör samhället. Som exempelvis Wallenbergstiftelserna. Utan en skenmanöver där Kampradfamiljen i praktiken kan göra vad de vill med pengarna.

Om detta är Kamprads inte ensamma. Via Hansra och Gadsra Stichtung skattemjölkade bröderna Rausing under många år Tetra-Pak. Bryggarfamiljen Spendrup använde på 1990-talet en stiftelse i landet.

Och häromveckan blev det känt att de fyra barnen till Jan Stenbeck har delat upp »sin« Liechtenstienstiftelse mellan sig, så att Cristina och yngste Max kan behålla röstmakten och tt mellansyskonen Sophie och Hugo kan få sprätta iväg sina pengar (den sistnämnda nyss till ishockeyklubben Malmö Redhawks).

Faktum är dock att Liechtenstein inte längre är så mycket att ha för svensk skatteflykt, efter förändringar från OECD och i svensk lagstiftning.

Det stora problemet är smutsen som trots allt finns kvar. Genom att använda furstendömet upprätthåller de svenska finansklanerna en struktur som tidigare har används av Trustorsvindlare, colombianska knarkbaroner och den ryska maffian.

Även om myndigheterna i landet försöker tvätta bort pengatvättandet är CIA i sin Factbook – under »olagliga droger« – fortfarande hård i omdömet om landet: »Penningtvätt förblir ett orosmoment.«