Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren

Högkvarteret. Den enda större grupperingen inom den splittrade oppositionen i Etiopien kallas Medrek och består av sex partier. På en av Addis Abebas sämsta gator ligger deras högkvarter.

Utrikes

Nya hot från regeringen

Det sitter många etiopiska ­journalister och politiker i samma fängelse som svenskarna. Nu hotar landets ledning med nya massarresteringar.

Överallt i Addis Abeba står lyftkranar, byggnadsställningar och tunga cementblandare. Om det inte var för de dåliga vägarna, trafik­kaoset och slummens rostfärgade plåttak som sticker fram här och där skulle huvudstaden vara på god väg att likna en snabbväxande stad i Europa.

Det går på många sätt bra för Etiopien. De senaste tio åren har landets ekonomi vuxit med mellan fem och sex procent per år, en hög takt med afrikanska mått. En intellektuell medelklass har börjat växa fram, och en allt större del av både statliga och privata institutioner anställer nu universitetsutbildade etiopier. Addis Abeba är också knutpunkt för Afrikanska unionen, vilket ger en stadig ström av diplomater och affärsresande på besök.

På ytan råder demokrati i landet. En demokrati som tyvärr inte fungerar fullt ut, riktigt än, enligt landets kommunikationsminister Bereket Simon. Pressfrihet och yttrandefrihet fungerar än så länge inte i praktiken, menar han.

– Etiopien är en demokrati under utveckling, där den politiska tävlingen mellan det styrande partiet och oppositionen ofta tar en konfrontativ form. Vi har en konstitution som garanterar yttrande­frihet. Vi lär oss och försöker praktisera den just nu, men det kommer vara problem både här och där, säger Bereket Simon.

Det Etiopien han talar om har sedan 1991 styrts av samma parti, EPRDF, Etiopiska folkets revolutionära demokratiska front. Partiet som en gång var rebeller i kampen om Etiopien. De tog makten från den kommunistiska militärjunta som tog makten efter kejsare Haile Selassie, och har alltid präglats av marxistisk-­leninistiska traditioner. Stora delar av det etiopiska affärslivet ägs av staten, som därmed också är den största arbetsgivaren. Därtill arbetar 80 procent av befolkningen med jordbruk, men ingen får äga land. Allt land ägs av staten.

När valet 2005 närmade sig vacklade stödet för EPRDF. De mindre oppositionspartierna vann mark. Den sittande regeringen svarade med att slå ned demonstrationer och hindra oppositionens valkampanj. Under flera dagar i juni 2005 dödades 199 personer i sammandrabbningar på huvudstadens gator, i något som oberoende människorättsorganisationer har kallat en massaker. Valobservatörer kritiserade detta val, liksom de tidigare 1995 och 2000.

Mellan 1995 och 2001 var Doktor Negasso Gidada Etiopiens president, och en av ledarna i EPRDF. Därefter fick han inte förnyat förtroende, då regeringen hävdade att han stöttat premiärminister Meles Zenawis motståndare. I dag har Gidada bytt sida, och leder motståndskoalitionen Medrek.

– Vi hade hoppats på att demokrati var på väg. Men när valet kom 2005, såg vi att regeringen använde all sin kraft för att motarbeta oss ännu mer. De började skapa lagar för att förhindra oppositionen att arbeta, säger han.

Eftersom den etiopiska staten äger all mark, kan de kontrollera oppositionen, som tvingas hyra sina kontor av dem. Partierna sitter utspridda i utkanterna av Addis Abeba, på sämsta tänkbara gator. Oppositionens nyhetsbrev och tidningar stoppades också med hjälp av nya medie­lagar som gjorde det möjligt att fälla reportrar för uppvigling mot staten.

– Det här är självframkallad rädsla. De har skrivit och förolämpat alla till höger och vänster. Men regeringen brukar ändå ha tålamod med dem eftersom Etiopien lär sig demokrati just nu. Men om en journalist har brutit mot lagen så att det kan skada vårt samhälle, då måste de stå till svars, säger Bereket Simon.

Oppositionen är splittrad. Det finns över 90 partier i landet, de flesta av dem representerar etniska grupper och bevakar främst sina egna intressen.

Den enda större grupperingen kallas Medrek och består av sex partier. De senaste veckorna har Medrek-rörelsen gått ihop i ett närmare samarbete. Från att tidigare varit samlade i ett diskussionsforum har de nu bildat en front. Denna front samlar oppositionen bakom en enda ledare, Negasso Gidada, och är sista steget innan samtliga partier går ihop till ett gemensamt parti.

– Det var 2005 som Etiopien vände nedåt. Vi är tillbaka i samma situation som vi hade 1991, då det var en diktatur med ett parti och en ledare. I dag är det EPRDF och Zenawi, säger Gidada.

I valet förra året vann EPRDF 99,6 procent av stolarna i parlamentet, och premiärminister Meles Zenawi har nu suttit vid makten i 16 år.

I år röstade parlamentet igenom den så kallade anti-terroristlagen, som började förberedas redan 2009. Oppositionen menar att lagen bara finns till för att tysta kritiska röster.

Antiterroristlagen listar allt samröre med terroristorganisationer som olagligt. Det gäller även samtal och möten. Definitionen av terror­organisation är de grupper som regeringen stämplat som terrorister. Bland annat står det i lagen att du kan straffas med 10–15 års fängelse för att ge moraliskt stöd åt en av dessa organisationer.

Kommunikationsminister Bereket Simon säger att lagen är »lånad« från Storbritannien, och den behövs eftersom Etiopien är ett land där terrorismens frontlinje går, både al-Shabab och ONLF opererar där.

Kjetil Tronvoll, professor i mänskliga rättigheter och expert på Etiopien vid International Law and Policy Institute i Oslo, menar ändå att det handlar om hur lagen tolkas.

– Visst har Etiopien tittat på engelsk och även tysk antiterrorlagstiftning. Skillnaden är att den etiopiska regeringen har en mycket vidare definition av vad som är ett terrorbrott.

Man kan konstruera åtal som gör att nästan all aktivitet som civil opposition och journalister sysslar med blir ett angrepp på den etiopiska regeringen, säger han.

En journalist som är oroad över att själv drabbas är Muluneh Ayatew. Han är redaktör på tidningen Feteh, en av fyra–fem tidningar som inte är statligt styrda, och är rädd för sitt och sin familjs liv.

– Vår tidning säljs på gatan, och är till 100 procent finansierad av våra läsare. Det är så vi kan vara självständiga, och skriva vad vi vill. De kan inte komma åt oss genom att strypa våra annonsörer, säger Muluneh.

Men terrorlagen kommer åt kritiska journalister. Tidningens krönikör Reyoot Alemu försvann en dag, och sitter i dag i Kality-fängelset. Hon anklagas för att ha uppviglat läsarna genom sina regeringskritiska krönikor. Reportern Wubshet Taye på den självständiga veckotidningen Awramba Times har också oförklarligt försvunnit. Ingen av dem har hittils ställts inför rätta offentligt.

Bereket Simon bekräftar att det betraktas som ett brott att skriva om terroriststämplade organisationer som ONLF, eller ens träffar dem för intervju.

– Du kan prata med ONLF om du vill, i Sverige eller i Europa. Men här är det ett brott.

Dessutom sitter en frilansande redaktör, Eskinder Nega, fängslad sedan ett år tillbaka. Han gjorde upprepade försök att driva en egen oberoende tidning.

Dagarna efter förhandlingarna i rätte­gången mot Martin Schibbye och Johan Persson sjösatte Meles Zenawi och hans parti EPRDF nästa steg för att komma åt opposition och media.

I ett tal till parlamentet där Zenawi presenterade en mängd information om landets ekonomi och framtida projekt, fanns det något viktigt gömt i en bisats.

– Vi kommer inom några veckor att gripa alla de journalister vi hittills låtit hållas. Vi har länge haft bevis mot ett antal journalisters samröre med terrorister. De är inget annat än budbärare åt terroristorganisationer, och nu kommer vi att agera, sa Meles Zenawi.

Chefredaktören på statligt ägda Ethiopian Herald, Dejene Tesemma, vet vilka journalister det rör sig om. Tidningarna han pratar om liknar de granskande medier vi är vana vid i väst.

Asrat Tassie från oppositionspartiet UDJ är orolig för vad som kommer att hända. Och för vad folket kommer göra, om förtrycket ska leda till ett våldsamt uppror. Han kallar Etiopien för en krutdurk.

– Vi vill att det internationella samfundet hjälper oss att få till ett samarbete med regeringen. Folk ser inget ljus i slutet på tunneln. Titta bara på Libyen och Egypten. När folket till slut bestämmer sig, då blir det svårt att stoppa bomben från att brisera.

Fakta | Journalisterna

Martin Schibbye, 31, och Johan Persson, 29, greps den 1 juli i Ogadenprovinsen i Etiopien. De reste in i landet från Somalia, där de ska ha hyrt beväpnade livvakter.

De står anklagade för terrorism i Etiopien, eftersom de enligt åklagarna har träffat och haft kontakt med ONLF (Ogaden National Liberation Front), provinsen Ogadens separatiströrelse. I åtalet hävdar åklagarsidan att Martin och Johan aktivt hjälpt till i terroristverksamhet och fått vapenträning av ONLF.

18 och 20 oktober hölls de inledande förhandlingarna i rättegången. 1 november fortsätter rättegången, och åklagarna lägger fram sina bevis.

Fakta | Etiopien

Befolkning: 82 miljoner.
Huvudstad: Addis Abeba.
Religion: Kristendom 62%, Islam 34%, trad. afrikanska religioner 3%.
Stora etniska grupper: Oromo 35%, amhara 27%, somali 6 % , tigray 6, sidama 4%, gurage 2,5%.

Enligt CPJ, Comittee to Protect Journalists, ligger Etiopien i topp på listan över länder journalister flyr från. Sedan 2001 har 79 journalister flytt från Etiopien. Etiopien ligger på plats 139 av 178 på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera