Därför fortsätter våldet i Malmö

Text:

Bild: Drago Prvulovic/Scanpix

Karusellen som är Malmös undre värld snurrar på. Aktuell statistik: åtta dödsskjutningar på nio månader. Enligt Expressen har en polisstation sprängts. Busslaster med poliser rullar in. Samtidigt står justitieministern och kommunalrådet och pekar finger på varandra. Varken kungabesök eller ministerkonferenser verkar hjälpa och statsministern talar nu om »våldsjustis«.

Men bortom det höga tonläget finns en mer komplex och dyster bild. Enligt Joakim Palmkvist, journalist och medförfattare till boken »Maffiakrig«, är de senaste två månadernas utveckling symptom på en sjukdom. Han menar att man måste gå bakåt i historien för att förstå:

– På 1990-talet etablerade sig mc-gängen här under pågående lågkonjunktur och hög arbetslöshet. Vapeninförseln och innehavet ökade och på 2000-talet utbröt sedan en våldseskalering med grovt våld och mord bland banditer och halvbanditer. I stället för att slå varandra på käften började man skjuta varandra.

Kjell Elefalk, tidigare utvecklingsdirektör på Rikspolisstyrelsen och tillika rådgivare till Skånepolisen, bekräftar bilden och går ännu längre bakåt:

– Redan på 1890-talet var Skåne landets mest brottsutsatta område. Det var en fattig hamnstad som gick igenom en snabb industrialisering och en massa olika brottstyper förekom. Det där arvet lever kvar än i dag.

Med MC-gängen strukturerades det kriminella livet och man har märkt av en tilltagande professionalisering av brottsligheten. Palmkvist menar att det redan finns en kriminell spelplan utstakad som nya aktörer lätt kan ta sig in på. Dessutom får man inte glömma att Malmö ligger på pendelavstånd från Köpenhamn, en två-miljonstad med betydligt längre historia av organiserad brottslighet. Nu när GOB-enheter (specialister på grov organiserad brottslighet) och 30 nya patrullerande poliser kallats in tror han att de kan skaka den undre världen, men i grunden kommer inte mycket att förändras och problemen kommer inte att försvinna. Tvärtom, menar Joakim Palmkvist.

– Jag tror att det kommer att fortsätta och att det kommer att bli värre. Även i andra städer. Vi har inte sett toppen av det här än.

Orsakerna är i grunden sociala. Så länge social misär, segregering och arbetslöshet råder kommer de kriminella nätverken stadigt att rekrytera ungdomar från utsatta områden.

– Tvåhundra poliser till skulle inte göra någon skillnad, säger han.

Samtidigt tycker han att de gångna månadernas händelser får en överdriven uppmärksamhet i medierna och leder till en falsk verklighetsbeskrivning. Mängdbrott (lättare brottslighet) har minskat med runt 30 procent under 2000-talet och den allmänna brottsutsattheten i Malmö har sjunkit. Det är fakta som lätt förbigås i debatten.

Palmkvist, som själv har haft kontakt med gängmedlemmar, menar att det inte går att måla upp en entydig bild och att vissa av de här morden inte verkar ha någon gängkoppling alls:

– Det rör sig om ett par hundra personer i 20–35-årsåldern som mest sysslar med kortbedrägeri, häleri och utpressning. De ser sig i första hand som malmöbor och inte som maffiamedlemmar.