När Bengt Westerberg stormade ut ur studion på valnatten 1991 eftersom han inte ville sitta bredvid lattjolajban-nationalisterna Ian Wachmeister och Bert Karlsson sågs han som en passionerad politiker som vägrade kompromissa med sina ideal. Men när Håkan Juholt och Lars Ohly i höstas vägrade att ställa upp i partiledardebatt i »Agenda« för att de placerats på samma sida som sverigedemokraterna i studion ansåg de flesta att det inte längre var passionerat utan infantilt. Att missa en chans att debattera och föra fram sin politik, att inte möta sina motståndare med argument, framstod bara som löjligt. Bättre fäkta än illa fly.
Socialdemokraterna, som gör allt för att gå från känsla mot förnuft efter Juholts avgång, tänker inte upprepa samma misstag. På söndag möts partiledarna för första gången sedan valet i en debatt i Agenda. Stefan Löfven och Jonas Sjöstedt kommer stå på samma sida som Jimmie Åkesson utan något knorr. Enligt socialdemokraternas kommunikationschef Nina Wadensjö, som förra gången var säker på att det skulle se ut som att de var i samlad opposition, är partiet inte längre oroligt. De har utvärderat förra beslutet och ändrat inställning. Efter att ha sett höstens debatt tyckte de dessutom att det såg bra ut i studion eftersom partiledarna stod så glest.
Tillräckligt glest för att separeras från sverigedemokraterna, tillräckligt tätt för att förknippas med miljöpartiet, kan tänkas. Enligt förra veckans undersökning från Göteborgs universitet av journalisters partisympatier tycker över 50 procent av public service-journalisterna att miljöpartiet är det bästa partiet. Då kan det vara skönt att ha Gustav Fridolin på armlängds avstånd på söndag.
