Pensionerna i frysboxen i årets valrörelse

Statsförvaltningens grå eminens KG Scherman reste den obekväma frågan om pensionssystemets hållbarhet i Fokus förra veckan. Systemet hotar att kollapsa om inte politikerna tar sitt ansvar och genomför en ny reform, bättre genomarbetad den här gången, anser han.  Han pekade bland annat på att systemet har lappats och lagats så mycket sedan det infördes runt millennieskiftet att det inte längre är sig likt.

Det nuvarande systemet utformades på nittiotalet av S, M, L, C och KD men för tre år sedan släpptes även V, MP och SD in i pensionsgruppen som är systemets väktare. Inom gruppen finns också farhågor för att systemet inte kommer leverera, men ingen verkar lika orolig som KG Scherman.

– Det största problemet med pensionssystemet idag är att respektavståndet är för litet, tycker Oscar Sjöstedt, Sverigedemokraternas representant i pensionsgruppen. Med facit i hand borde man också ha ökat individens svängrum i systemet, anser han.

– Man borde långt tidigare ha lagt en större andel i premiepensionssystemet PPM så att den enskilde hade kunnat investera mer kapital på börsen.

Miljöpartiet var inte heller med 1994 och ogillar också utvecklingen, fast av närmast motsatta skäl.

-Det största problemet är att pensionssystemet är otillräckligt för alltför många. Antalet som får för låg pension är för stort, systemet är svårt att överblicka, och skillnaderna mellan kvinnor och män, låg- och höginkomsttagare och olika arbetsliv är för stora, säger Miljöpartiets Mats Berglund. Ifall MP hade varit med och förhandlat om systemet hade grundskyddet gjorts starkare redan från början, menar han.

Mattias Munter, pensionsekonom på Skandia, håller bara delvis med om KG Schermans kritik.

- Man ska inte underskatta värdet av ett finansiellt hållbart system. Kopplingen mellan avgifter och pensionsnivå, automatisk balansering och anpassning till livslängd är sånt som andra länder avundas oss. Vad man främst missbedömde i Sverige var hur snabbt livslängden ökade, vilket ledde till att pensioneringsåldern stod still med lägre pensionsnivåer som följd, säger han men varnar också förr att den klåfingrighet från politikerna som har präglat pensionpolitiken riskerar att underminera konstruktionen.

Politikerna hamnar i en ond spiral när de går in och börjar skruva så att de raka rören mellan arbete och pension blir allt krokigare och kostnaderna för statsbudgeten allt större, säger pensionsexperten Mattias Munter.

I den politiska debatten pratas det oftast om grundskyddet som är helt finansierat av skatter via statsbudgeten och består av bland annat garantipensionen (till skillnad från den allmänna pensionen som finansieras via arbetsgivaravgifterna). När garantipensionen höjdes permanent inför förra valet minskade skillnaden mellan dem som jobbat och dem som inte jobbat i pensionskuvertet. Differensen kallas ’respektavstånd’.  Men just livsinkomstprincipen var en av de viktigaste principerna i pensionssystemet när det sjösattes.  Förhållandet mellan inbetalningar och utbetalningar skulle vara rakt – det var grejen.

I februari 2022 debatterades i riksdagen 2022 och en moderat ledamot varnade då för det minskade respektavståndet och de minskade drivkrafterna till arbete. Men socialförsäkringsminister Anna Tenje, också hon moderat, uppvisar idag samma orubbliga tilltro till systemet som de flesta andra pensionspolitiker.

Sveriges pensionssystem står starkt tack vare bred politisk enighet och tydliga, långsiktiga principer. Det levererar stabila pensioner samtidigt som det är hållbart över tid – något som väcker avund i många andra länder där populism och kortsiktighet istället styr. Samtidigt måste vi anpassa pensionssystemet till förändringar i samhället, och det har vi också gjort med exempelvis förändrade åldersgränser till följd av en kraftigt ökande medellivslängd, ombyggt premiepensionssystem samt en pågående grundlig översyn av grundskyddet. Det är ett system vi ska vara stolta över och varsamt värna, säger hon till Fokus.

I den nu pågående valrörelsen pratar nästan ingen om pensionssystemets helhet. Frågan är om vi har tid att vänta till nästa.

***

Läs även: Vem vågar göra om pensionerna?

Läs även: Så blev pensionen omöjlig att planera