Tidö-partierna till attack mot ”den djupa staten”
Historiker dömer ut regeringens satsning på att beskära myndigheters självständighet.
Det var en händelse som såg ut som en tanke. Tidigt igår onsdag (17/6) avslöjade Aftonbladet att Folkhälsomyndighetens generaldirektör Karin Tegmark Wisell fick sparken hösten 2024. Tidningen kopplar det till myndighetens ovilja att ta sig an folkhälsomålet ”existentiell hälsa”. Ett begrepp som lyftes av statsministers hustru Birgitta Ed ett halvår innan myndigheten fick uppdraget hösten 2023. Misstanken att Ulf Kristerssons fru hade påverkat regeringens agenda – och dess inställning till tjänstemän som protesterar mot den agendan – svävade över Rosenbad när näringsministern och KD-ledaren Ebba Busch några timmar senare kungjorde att regeringen vill ”reformera förvaltningsmodellen och myndighetskulturerna i grunden”. Skälet: myndigheterna lyder inte politikerna.
– Jag visste att det kunde vara tungrott, men det var mycket värre än jag trodde, sa Ebba Busch.
Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) kallade den nya reformagendan Oxenstierna 2.0 efter mannen som lade grunden för Sveriges statsförvaltning i mitten av 1600-talet. Och vid en hastigt inkallad pressträff några timmar senare ville även Sverigedemokraterna vara med i showen.
– Våra väljare säger att det går för långsamt och att man inte har fått det man hade förväntat sig, sa näringsutskottets ordförande Tobias Andersson (SD) och hävdade att både departement och myndigheter motsätter sig förändringar som de får direktiv om.
– När politiken genomförs känner väljarna inte igen sig i det man trodde att man skulle få, sa Andersson och talade om ”urvattning”. SD snodde Elon Musk-myndigheten DOGE-beteckning och kallar effektiviseringsprojektet, som ska sjösättas om Tidö-partierna vinner valet i höst, för SOSE (Stoppa offentligt slöseri och effektivisera).
– Vi är bäst skickade att ha posten som effektiviseringsminister för vi kommer in med friska ögon, utan kopplingar till personer i myndighetsvärlden sa Tobias Andersson och gick vidare med kritik mot ”offentligt finansierad socialdemokrati och myndighetsaktivister.” Myndigheterna bör också skära ned på kommunikatörer, ansåg han.
Historikern Gunnar Wetterberg blir dock förbryllad när han får höra om Tidö-partiernas planer. Han är expert på svensk statsförvaltning i allmänhet och Axel Oxenstierna i synnerhet.
– Regeringen har stora möjligheter att styra myndigheterna genom regleringsbrev, myndighetsinstruktionerna och utnämningsmakten samt återkommande samtal. Det är väl bara att sätta igång att utnyttja det man har, inklusive budgetarna, säger Wetterberg.
Han undrar om regeringen vill införa ministerstyre, vilket skulle bryta mot svensk tradition och rättsordning och begränsa myndigheternas självständighet. Förbudet mot ministerstyre infördes i 1809 års regeringsform eftersom politikernas ständiga inhopp i förvaltningen gjorde besluten rättsosäkra och stötande.
-Vad är det som regeringen är missnöjd med? Är de sura över att myndigheterna i sina remissvar inte tycker som regeringen? Om regeringen inte anser att myndigheterna genomför beslut får de bevisa det. Jag kan inte se att det är en utbredd sak, säger Gunnar Wetterberg.
Han anser att vissa saker står i regeringens makt att genomföra. Bland annat skulle utnämningsmakten kunna utvidgas och den är central för myndighetskulturen. Idag omfattar utnämningsmakten nästan bara generaldirektörer, men har tidigare också omfattat myndigheternas överdirektörer och byråchefer, enligt Wetterberg.
Men han vänder på steken och menar att Tidö-partierna börjar i galen ända.
– Det är inte myndigheterna som är det stora problemet i staten idag utan regeringskansliet. Departementen utgör stuprör och krigar med varandra. Och det blir inte bättre av att olika departement hör till olika partier. Om man ska önska någon förändring i statsförvaltningen så är det att de städar trappan uppifrån.
Wetterberg tycker också det är ”lite lustigt” att regeringen kallar reformen Oxenstierna 2.0. – De vet inte hur rätt de har. 1634 års regeringsform var järnhårt centralistisk. Decentraliseringen med självständiga myndigheter som ”tänker själva” kom senare, säger han.
– Det var mer effektivt. Jag tror att regeringen är frustrerad över att myndigheterna inte alltid ställer upp på deras idéer. Men myndigheterna har en skyldighet att göra en saklig prövning av förslag och den har inte alltid varit positiv.
***
