»Men på längre sikt kommer det att leda till…« »På längre sikt är vi alla döda«, blev det dräpande svaret från 1900-talets främsta ekonom John Maynard Keynes när kritikerna försökte skjuta hål på hans teorier om att det var statens uppgift att jämna ut svängningar i konjunkturen. Stabiliseringspolitiken blev norm och det skulle dröja till flera decennier efter Keynes död innan den började monteras ned. Då hade en lång rad regeringschefer visat sig pigga på att spen- dera sina länder ur lågkonjunkturer, men mindre pigga på att spara under goda tider.
Ekonomisk teori och politisk realitet fungerade dåligt ihop. Resultatet blev alltmer skuldtyngda nationer och raserat förtroende på finansmarknaderna. Slutsatsen i många länder, däribland Sverige, blev att staten skulle lämna över ansvaret att jämna ut konjunkturerna till oberoen- de centralbanker. Så har det, enkelt uttryckt, sett ut. Fram till nu. Efter François Hollandes seger i det franska presidentvalet pratar alla plötsligt om att det är tillväxt, inte sparsamhet, som ska ta Europa ur krisen, berättar Cecilia Nikpay. Ledande ekonomer och till och med tyska regeringsföreträdare är med på tåget. Keynes ler i sin grav. Det dröjer dock fram till nästa högkonjunktur tills vi får svar på om politikerna den här gången gör hela hemläxan.
En som verkar ha gjort sin läxa ordentligt är Marie-Louise Ekman. Hon lyckades vända Dramatens publiksiffror och samtidigt bli en aktad ledare. Josefin Olevik berättar historien om en av landets viktigaste kulturperson- ligheter. Läs också den spännande his- torien om det svenska spelmonopolet i ett utdrag ur Anton Gustafssons och Adam Svanells kommande bok. Missa inte heller Anders Billings ekonomikrönika om politikernas nya favoritlöfte – en ny riskka- pitalfond. Men resultaten från tidigare försök förskräcker.
