Inrikes

Omtag Södertälje

En ny uppslitande rättegång skulle kunna undvikas om domstolen vågar använda en ny teknik.

Förra veckan fick Södertäljeborna ett tungt besked. Hela den gangsterrättegång som pågått under året skulle behöva tas om.

I över ett halvår hade fyra åklagare, tjugo åtalade och ett tiotal advokater trängts i säkerhetssalen i Stockholms tingsrätt. Åtalen hade kretsat kring det kriminella nätverk i Södertälje som tros ligga bakom tre mord, flera rån, människorov och narkotikahandel. Vanliga Södertäljebor hade drabbats av utpressningsförsök från nätverket och stadens småföretagare hade avtvingats hundratusentals kronor i klassisk maffiastil.

Förundersökningen var massiv – på sammanlagt 20 000 sidor – och rättegången blev därefter. Totalt 62 rättegångsdagar togs i anspråk och kostnaderna landade på över 200 miljoner kronor. Utgången sas få stor betydelse för hur polis och åklagare framöver skulle kunna lagföra grov organiserad brottslighet.

I augusti kom till slut flera fällande domar. Ledaren för nätverket dömdes till livstids fängelse för att ha beordrat de tre morden. Ytterligare femton personer dömdes till fängelsestraff på minst ett och ett halvt år och två dömdes till sluten ungdomsvård.

Det såg ut som en seger för polisen. I den största rättegången någonsin om organiserad brottslighet gick det mesta åklagarnas väg.

Men den 5 oktober föll allting ihop – på en liten detalj. En av nämndemännen, en moderat lokalpolitiker, hade genom sitt arbete i kommunens polisnämnd riskerat att färgas av polisens uppfattning.

Det var Svea hovrätt som fattade beslutet. Enligt hovrättspresidenten Fredrik Wersäll fanns heller ingen möjlighet att låta delar av rättegången stå kvar. Hela målet måste göras om med nya domare.

Vittnen, målsäganden, anhöriga – beslutet tolkades som att samtliga nu måste gå igenom processen en gång till innan det blir klarlagt vem som gjorde vad i det kriminella Södertäljenätverket.

Men det är inte alls säkert. Sedan fyra år tillbaka är landets tingsrätter utrustade med en teknik som gör att vittnesmål och förhör inte ska behöva tas om. Tekniken har revolutionerat arbetet i de svenska hovrätterna, men har aldrig prövats i den här skalan i en lägre instans.

Nu ställs frågan på sin spets. Och vad juristerna bestämmer sig för kommer att ha stor betydelse för både utgången i Södertäljemålet och svensk processföring i stort.

En ny era i svenskt rättsväsende började den 1 november 2008. Då trädde den så kallade EMR-reformen i kraft i landets domstolar. Förkortningen stod för ”en modernare rättegång” och gick i korthet ut på att tingsrätterna började filma sina rättegångar.

Om samma mål sedan hamnade i hovrätten behövde domarna bara titta på banden, tolka lagen och komma med sin dom. En stor del av logistiken kring vittnesförhör och liknande försvann. Därmed kunde handläggningen snabbas på, processen effektiviseras och domstolarna till viss del komma tillrätta med den anstormning av mål som tyngt systemet de senaste decennierna.

Men främsta motivet bakom reformen var att vittnesmål och förhör skulle bli mer tillförlitliga.

– Muntlig bevisning är en färskvara. Som fisk. Det här är som att frysa in fisken och tina upp den igen, säger Karl-Gunnar Ekeberg, pensionerad lagman från Norrtälje tingsrätt och ansvarig för utredningen som ledde fram till den nya ordningen.

Minnesforskning talar för hans tes; varje gång vi människor bearbetar ett minne förändrar vi det. Därmed ökar risken med tiden ett att minne skiljer sig från vad som verkligen hände. Ju närmare en händelse ett vittnesmål avläggs, desto mer trovärdigt borde det alltså i teorin vara.

Dessutom finns det rent praktiska skäl till att »frysa in« en berättelse. Om någon kan ändra sin version i högre instans finns det möjligheter för misstänkta att påverka vittnen, liksom för misstänkta att samordna sina berättelser.

Ytterligare ett skäl är det lidande som vittnen och brottsoffer utsätts för när de konfronteras med de misstänkta förövarna.

– Poängen är att man inte ska behöva plåga dem med ett nytt fullständigt förhör, säger Karl-Gunnar Ekeberg.

I hovrätterna har reformen fallit väl ut. Parter och domare har möjlighet att flika in kompletterande frågor och vid behov kalla vittnen igen, men det händer sällan.

I tingsrätterna aktualiseras frågan inte så ofta. Att en rättegång får göras om – som i Södertäljemålet – är ovanligt. De senaste åren har endast ett par fall uppmärksammats. Under ett kopplerimål i Stockholm glömde domstolens ledamöter att stänga av ljudöverföringen mellan sitt överläggningsrum och rättssalen, och vid ett kopplerimål i Norrköping blev rättens ordförande akut sjuk.

De målen togs om helt från början – med nya domare. Men enligt Karl-Gunnar Ekeberg finns det inget som hindrar en ny domare från att basera hela den nya rättegången på de gamla förhören.

– Det är min uppfattning att det redan nu finns stöd i lagen för att göra så.

I en uppföljande utredning som han nu gör för justitiedepartementets räkning vill han förtydliga att det är okej att använda banden även i lägre instans.

– Tingsrätterna har varit alldeles för försiktiga. Vi vill klarlägga att parter och vittnen som redan hörts inte ska behöva ställa upp igen.

Om domarna i den nya Södertäljerättegången väljer att gå på den linjen kommer processen att bli betydligt snabbare och billigare än vad som framkommit i medier. Men frågan är känslig för många jurister. Advokatsamfundets generalsek-reterare Anne Ramberg anser att tankarna strider mot svensk rättstradition – och att varenda del av Södertäljerättegången därför borde tas om.

– För mig är det helt främmande att göra på något annat sätt när det gäller tilltrosbevisning. Domen är ju undanröjd. Men om parterna är överens kan det nog finnas visst utrymme för att inte ta om viss annan bevisning.

Många jurister som har åsikter i frågan brukar hänvisa till muntlighets- och omedelbarhetsprincipen som med andra ord föreskriver att förhandlingar i svensk domstol ska vara som livekonserter.

När hovrätterna tittar på inspelningarna av tingsrättens förhandling har man tänjt något på principen. Det är muntligt – men samtidigt inspelat.

I andra vågskålen ligger något som brukar kallas »principen om det bästa bevismedlet«. Det är lika självklart som det låter: vid val mellan två olika bevismedel ska man välja det säkraste. Om man tillämpar det på Södertäljerättegången handlar det om ett val mellan ett vittnesmål som avlagts vid den första rättegången, eller ett som avlagts över ett halvår senare.

Det är nu upp till Södertäljemålets två nyinsatta domare – en lagman från Eskils-tuna och en lagman från Gällivare – att bestämma hur långt tingsrätten kan gå. Den 19 oktober kommer de att ha ett planeringsmöte med parterna inför rättegången. Målet är att rättegången ska starta om den 8 november.

Enligt Roberth Nordh, docent i processrätt, har de nya domarna en grannlaga uppgift:

– Det går inte att säga generellt vad som är mest lämpligt. Det var lättare förr i tiden, då man på sin höjd hade en bandinspelning av ett vittnesmål. Då var det lätt att komma fram till att det var bättre att ta om hela förhöret.

Han tror att en rimlig avvägning är att de tilltalade får lov att bli hörda igen, om de önskar det. Han har dock svårt att förstå de krav som förs fram på att alla förhör av nödvändighet måste tas om.

– Då måste man ställa sig frågan: varför är det bättre? Det viktigaste om man utför exempelvis ett nytt vittnesförhör är att man tror att det ska hålla högre kvalitet än det första. Det är en bedömning som måste göras i varje fall.

Hittills har debatten efter Södertäljerättegången mest handlat om nämndemännen. Att en enskild lekmans slarv skulle ha kostat 200 miljoner kronor har fått många att ifrågasätta hela systemet. I onsdags avslöjades också att en nämndeman i Malmö gjort ett identiskt misstag under den uppmärksammade Mangsrättegången. Enligt Sydsvenskan deltog nämndemannen i tre möten i polisnämnden där fallet diskuterades.

Men om tingsrätten i Södertälje väljer att använda den nya tekniken – och genomföra en snabbare och billigare rättegång – lär diskussionen snart handla om i fall det är rätt att använda tekniken på det sättet.

När hovrättspresidenten Fredrik Wersäll kommenterade beslutet att låta rättegången tas om passade han på frågan. Möjligheten att använda inspelningarna bör tas upp, sa han. Men lade till att det inte finns några prejudikat.

Det kan det snart finnas.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera