Palme, JFK och konspirationen

Text:

Foto: Scanpix

Så har till slut ett par miljoner svenskar fått veta att det var en konspiration av polis- och säkerhetspersonal som låg bakom mordet på Palme i GW-serien »En pilgrims död«. I söndags visade SVT sista delen av den påhittade deckaren, som skulle kunna vara sann, enligt Leif GW Perssons hintar i kvällstidningarna.

I dessa tider är det som bekant svårt att skilja det ena från det andra, särskilt när det gäller Palmeskildringar.

På DN Debatt förra måndagen lanserade Inga-Britt Ahlenius frågan om Stay Behind-rörelsen var involverad i mordet. Den teorin hade i Sverige hittills mest setts som en agentromantisk rövarhistoria, skrev hon, men hävdade att Palmes aktiva arbete för internationell nedrustning gjorde honom till måltavla. Sedan drog hon en parallell till liknande teorier om mordet på Kennedy och hämtade ett ord från spökhistorierna för att beskriva likheten. Den var »kuslig«.

Leif GW har sagt att Palmeutredningen var så slarvig att den ger utrymme för hans teorier. Även utredningen av Kennedymordet – Warrenkommissionen som kom fram till att Lee Harvey Oswald var ensam gärningsman – har kritiserats för brister så allvarliga att konspirationsteorier kunde gro. Därför tror bara en liten del av den amerikanska befolkningen i dag på den officiella versionen av mordlösningen.

Och i fiktionen lanseras alternativa teorier. En av de populäraste, James Ellroys roman »American Tabloid«, som skildrar en konspiration mellan CIA, FBI och maffian, ska nu bli film med James Franco.

Det kommer att fortsätta. Till slut är upplösningen så efterlängtad att det är fritt fram för fiktion.