Svenskarnas nya gruva

Text:

Foto: Jonatan Stålhös / Scanpix

I över en vecka hade den legat förtöjd. Det fartyg som skulle ta Northland Resources första järnmalm söderut verkade ha fastnat i Narviks hamn.

Förra tisdagen hände något. Star Norita, som båten heter, kastade plötsligt loss. Några svenska aktieägare lade märke till det på en av de hemsidor som spårar fartygsrörelser. Skulle det äntligen se ljusare ut nu? Skulle pengarna börja rulla in?

Inte den här gången. En timme senare stannade fartyget mitt i Ofotfjorden. Senare på dagen återvände det till hamnen. Den korta båtturen var bara den senaste i raden av besvikelser som fortsatt att drabba Northland Resources tusentals svenska aktieägare.

Men nu är de i alla fall inte ensamma. Sedan två veckor är Northland Resources även svenska statens problem. Liksom Vattenfalls, Peabs, Caterpillars och den lokala älghundsklubbens – alla som gruvföretaget är skyldiga pengar.

Mellan den 8 och 12 februari hamnade tre av Northlandkoncernens företag i rekonstruktion. Det innebär att de leverantörsskulder på över en halv miljard kronor som Northland arbetat upp nu är frysta. Dessutom går staten in och betalar lönerna för de cirka 800 anställda som på ett eller annat sätt arbetat med gruvan. Det innebär sannolikt några veckors konstgjord andning för gruvan i Pajala. Men räcker det för att få likviditet i projektet?

Att sätta företag i rekonstruktion är en ganska ny företeelse i Sverige. En lagändring som trädde i kraft i september 1996 gjorde det möjligt att skydda sig mot konkurs om en tingsrätt bedömde att det fanns chans att rädda företaget.

Inspirationen till reformen kom från USA. Den så kallade »Chapter 11« har länge använts av flera stora företag. Just nu befinner sig till exempel American Airlines i en sådan situation. Det mest kända fallet är General Motors som ansökte om konkursskydd i september 2009 och sedan kom tillbaka.

I Sverige befinner sig just nu hockeyklubben Leksand i rekonstruktion. Utanför idrottsvärlden är Saab det mest välkända exemplet. Och slutet för biltillverkaren är ganska typiskt för hur det brukar gå för svenska företag i rekonstruktion.

Det går inte så bra.

– Problemet är att ansökningarna nästan alltid kommer för sent, när det inte går att lösa svårigheterna. Ledningarna borde reagera snabbare, säger Marie Karlsson-Tuula, docent i obeståndsrätt vid Göteborgs universitet.

Allt tyder på att även ledningen i Northland väntade för länge. Frågan är om det berodde på inkompetens eller något betydligt värre. Företaget har sagt att pengabristen blev känd i slutet av november, men flera bedömare har påtalat det orimliga i att ett hål på två och en halv miljard kronor dyker upp på bara några månader.

Nu har dramat flyttat till huvudstaden. I en kontorsfastighet på Kungsgatan i Stockholm avgörs framtiden för den omtalade gruvan i Pajala.

Där försöker företagets rekonstruktör, advokaten Lars Söderqvist, hitta lösningen på företagets stora likviditetsproblem. Först och främst handlar det om att vinna tid från fordringsägarna. I ett brev som han skickat ut till dem, och som Fokus läst, skriver han att »det inte är någon risk att företagets borgenärer i slutänden inte får full ersättning för sina krav«.

Enligt flera konkursförvaltare och rekonstruktörer som Fokus talat med är det en djärv formulering.

– Det hade inte jag vågat skriva. Det är verkligen att sticka ut hakan. Det normala är att man får se hur det blir när allt är klart, säger Peter Thörnwall, företagsrekonstruktör och advokat på byrån Gärde Wesslau.

Det vanligaste vid företagsrekonstruktioner är att man går mot ett så kallat »ackord« – att alla fordringsägare ersätts för sina skulder upp till samma procentandel. Ofta handlar det om en återbetalningsgrad på 30 procent, alltså att 70 procent av skulderna skrivs av.

Varför Lars Söderqvist valt bort möjligheten att få ner skulderna är oklart. Han har inte velat kommentera brevet.
En möjlig förklaring till strategin är att något av de stora företag som Northland är skyldiga pengar inte går med på en betydande nedskrivning. Exempelvis byggföretaget Peab – som har 160 miljoner kronor i fordringar – har under hela processen haft en tät dialog med Northland.

– Naturligtvis önskar vi att de pengarna kommer loss så fort som möjligt, men det är en hanterbar fråga för oss, säger Jesper Göransson, finanschef och vice vd på Peab.

Man skulle kunna säga att Northland och Peab är varandras fångar nu. Utan det skånska byggföretagets goda vilja är sagan all för Northland. Samtidigt sitter Peab på ett lukrativt kontrakt med Northland om att transportera malmen.

– Det är ett tioårigt avtal, så det är naturligtvis viktigt för oss att Northland fortsätter att finnas, säger Jesper Göransson.

En annan förklaring till Lars Söderqvists optimism är att han helt enkelt tror att det kommer att lösa sig. Att det här bara är en tillfällig svacka, precis som företagsledningen hävdat.

I så fall har rekonstruktören oddsen mot sig. Inte bara på grund av statistiken – den kan Söderqvist, han var tidigare rekonstruktör för Saab.

Det som främst talar mot företaget Northland Resources är att de som kan gruvbranschen inte tror på det. Flera analytiker säger nu anonymt att det är kört, att företagets rykte och skuldberg gör det svårt att få in nya finansiärer. Den som verkligen vill driva gruvan gör i stället bäst i att vänta på en konkurs. Då raderas skulderna ut och de nya ägarna har en färdig gruva utan tyngande bagage.

Experter ger heller inte mycket för att en stor spelare ska komma in och rädda företaget. BHP Billiton? Rio Tinto? Inte en chans, menar branschanalytikerna. Det brittisk-schweiziska gruvföretaget Xstrata försöker visserligen komma in i järnmalmsbranschen, men i så fall är förutsättningarna återigen bättre efter en konkurs.

LKAB har också nämnts, men största skälet för den statliga gruvjätten skulle egentligen vara att bevara sitt monopol på svensk järnmalm. Företaget har dessutom tre nya dagbrottsgruvor att driva.

– Jag kan se dem komma in, men inte förrän efter en konkurs, och inte förrän inga andra köpare gjort sig tillkänna. Då kan de möjligen sopa upp resterna, säger en analytiker till Fokus.

En liten ljuspunkt för Northland är att priset för det de säljer – järnmalm – har skjutit i höjden sedan företagets finansieringsproblem började. Sedan september har världsmarknadspriset på järn gått upp med cirka 50 procent. Bara under januari har ökningen varit 15 procent mätt i svenska kronor.

Det betyder att lasten på Star Norita är värd betydligt mer än den var för några veckor sedan.

Det kan betyda något. Om fartyget kommer iväg någon gång.*

Läs Fokus tidigare rapportering om Northland Resources.

* Måndagen den 25 februari, efter det att den här artikeln skrevs, lämnade fartyget Star Norita Narvik, lastad med 54.000 ton järnmalmskoncentrat. Northland vill inte kommentera vad företaget tjänat på lasten.