USA:s tentakler i omvärlden har aldrig varit känsliga. Ambassader och underrättelsetjänster missade revolutionen i Iran, såg inte Sovjets fall och trodde att Irak hade massförstörelsevapen. För att nämna några missar.
Nu visar det sig att även amerikanernas kynologikunskaper lämnar mycket att önska.
Kynologi är som bekant läran om hundar och i ett numera världsberömt brev beskrev ju USA:s Stockholmsambassad Carl Bildt som en »mellanstor hund« med en attityd som hade passat en större hund lite bättre.
Men skäller bäst som skäller sist. I veckan fick den svenska hunden leka med de riktigt stora. USA:s utrikesminister John Kerry – ja, krigshjälten, presidentkandidaten, nummer fyra i successionsordningen Kerry – kom nämligen och hälsade på i Arvfurstens palats. Ni vet den där kojan Bildt pinkar revir i när han inte ockuperar regeringsplanet.
Bildt var förtjust över besöket. Han viftade på svansen – vilket i vår tid innebär att twittra ut en bild på sig själv och Kerry – och beklagade nästan att han var tvungen att åka och ta emot Rysslands utrikesminister.
Varför smeker dessa män Bildts päls? Svaret är att Sverige satt* ordförande i Arktiska rådet, en fram till nyligen oviktig organisation som plötsligt kontrollerar världens största kvarvarande depå av fossila bränslen. USA, Ryssland, Kina – alla vill borra under den smältande isen i norr. Gränser kommer att dryftas i åratal.
Bildt har således gått från medelstor byracka till mäktig polarhund. En efterforskning hos Svenska polarhundklubben antyder att han är en alaskan malamute: öppet sinne, men också dominant och envis.
Rasbeskrivningen kommer dock med en varning, ett memento som Fredrik Reinfeldt missade när han utnämnde Bildt till sin utrikesminister: det här är ingen lätt förstagångshund.
* Den 15 maj 2013 lämnade Sverige över ordförandeskapet i Arktiska rådet till Kanada.
