S-smäll för pensionssystemet
Almedalslöftet bryter mot pensionssystemets grundprinciper, säger pensionsekonom.
Det finns bara en väljargrupp som är viktigare än de ”hårt arbetande” i årets valrörelse. Det är de som arbetade hårt redan som tonåringar.
Politik handlar sällan om slumpen. Vill man förstå ett vallöfte är det ofta klokare att titta på väljarstatistiken än på presskonferensen.
Med sitt pensionsutspel i Almedalen friade Socialdemokraterna till sin starkaste väljargrupp: pensionärerna. Bland väljare över 65 år har partiet ett stöd på 38 procent. Men budskapet riktades ännu snävare – till dem som en gång gick direkt från skolan ut i arbetslivet.
Det är en generation som etablerade sig på arbetsmarknaden långt före de stora invandringsåren, ofta i klassiska arbetaryrken. Det är också väljare som Sverigedemokraterna under senare år har gjort betydande inbrytningar bland. Nu försöker Socialdemokraterna vinna tillbaka en del av dem.
Den stora nyheten i pensionspaketet var den så kallade ”jobbat-tidigt-bonusen”. Den som etablerade sig i arbetslivet som tonåring – i restaurangkök, vården eller andra yrken – ska få fler pensionsrätter än de första årens inkomster egentligen ger rätt till.
-Det strider mot livsinkomstprincipen. Systemet behöver inte bli mer komplicerat än det redan är, med helt nya gränsdragningsproblem, säger pensionsekonomen Mattias Munter på Skandia.
Ett annat förslag är att höja pensionsavgiften.
-Om pensionsgruppen kan enas om högre avgifter vore det den största strukturella förändringen av pensionssystemet på många år. Men kruxet är finansieringen. Hur ska den gå till? En höjning av pensionsavgiften från 17,5 till 18,5 procent skulle kosta 20–25 miljarder kronor.
Högre arbetsgivaravgifter är inte uteslutna, men motståndet lär bli betydande. Mattias Munter påpekar att även detta kräver enighet i pensionsgruppen.
-Försök har gjorts tidigare utan resultat. Lyckas de den här gången är det positivt, men behovet av att arbeta längre försvinner inte. Vi lever allt längre.
Socialdemokraterna har länge drivit idén om en särskild arbetarpension som ingår i paketet. Även den kan sätta press på systemet, menar Munter.
-Om människor lämnar arbetslivet tidigare får vi lägre skatteintäkter, färre år med pensionsavgifter och fler år som pensionär att leva av.
En tredje del av utspelet är en lagstadgad rätt att gå ned i arbetstid när man närmar sig riktåldern. Där är Munter mer positiv.
-Om alternativet är sjukskrivning, arbetslöshet eller att människor börjar ta ut pension tidigare kan det göra att fler stannar kvar längre i arbetslivet. Det vore bra. Men företag och branscher kommer sannolikt att vilja ha ett ord med i laget. Jag är inte säker på att lagstiftning är rätt väg.
Den verkligt känsliga frågan handlar dock om något större än enskilda reformer.
-Blir pensionerna en vanlig valfråga och systemet förändras från mandatperiod till mandatperiod, då minskar förtroendet för pensionssystemet, skulle jag säga.
Att Sveriges största parti väljer att gå till val på något så odramatiskt, rentav osexigt, som pensioner säger också något om valstrategin, enligt statsvetaren och S-tidningsmannen Stig-Björn Ljunggren.
-Det handlar om att sitta still i båten och undvika frågor där motståndarna kan göra mål.
Han menar att partiet medvetet håller tillbaka de stora visionerna.
-Aktivisterna vill ösa på. Men man har lärt sig av Labours misslyckande när de försökte skapa en helt ny berättelse. Nu vill Socialdemokraterna snarare att väljarna bara ska känna att Sverige kan bli ungefär som det var förr.
***
