Världsomsegling undan lagen

Text:

Foto: Bertil Ericson/Scanpix

Om han ens satte sin fot på ön är oklart. Det var kanske inte så noga för Christofer Columbus när han 1493 befann sig på seglats i den Nya världen. Upptäckaren pekade i alla fall på den 87 kvadratkilometer stora landmassan i Västindien och döpte den till Saint Martin.

500 år senare är det lika osäkert om någon ansvarig för The Pirate Bay, TPB, landstigit rent fysiskt men den jagade fildelningssajten registrerade nyligen sin adress, med ändelsen ».sx«, på den nederländska delen Sint Maarten efter att ha låtit domänen flytta mellan Norge, Grönland, Spanien och Island.

Och vem som i sådana fall skulle ha besökt den karibiska ön är höljt i dunkel. När domen i Pirate Bay-rättegången föll 2009 och grundarna Peter Sunde, Gottfrid Svartholm Warg och Fredrik Neij fälldes för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen var det lätt för allmänheten att greppa vilka som hade legat bakom bittorrentsajten där besökarna kunde kopplas samman och ladda ned olika delar av en fil från olika användare. I dag är personerna vid rodret ansiktslösa.

Gottfrid Svartholm Warg ska inte ha varit verksam i TPB på flera år. Han flydde till Kambodja men greps i höstas i Phnom Penh och fördes över till Sverige. I vintras började han avtjäna sitt fängelsestraff och förra måndagen inleddes ytterligare en rättegång där han tillsammans med en man från Dalarna anklagas för ett stort dataintrång mot it-företaget Logica, numera CGI, som förser myndigheter med uppgifter från folkbokföringsregistret. Programmeraren med det karaktäristiska långa skägget misstänks också för bedrägeri och bedrägeriförsök mot Nordea, men nekar till såväl det som intrånget.

Fredrik Neij bor i Laos med sin fru och tre barn, och den tidigare talespersonen Peter Sunde tillbringar en stor del av sin tid i Berlin med nya projekt och säger sig sedan länge ha lämnat piratprojektet bakom sig. I dag har han blandade känslor inför The Pirate Bay.

– Från början var tanken att den skulle läggas ned på tioårsdagen men nu vet jag inte vilka som är involverade längre, eller hur de tänker. De blir bara tystare och tystare, säger han till Fokus.

Sedan starten 2003 har TPB växt konstant med några procent i månaden och ingenting tyder på en vikande trend. Under sina starkaste dagar hamnar den bland världens hundra största sajter.

Trots den fällande domen har antipiratkrafterna alltså misslyckats med att stävja aktiviteten. Piratskeppet har fortsatt stark vind i seglen. Om det är någonting som har förändrats är det dess symboliska betydelse.

– För användaren fyller sajten samma funktion, däremot är den inte lika trevlig att använda längre. Att det har förekommit porrannonser är ingen nyhet, men nu finns reklam för program med skadlig kod, säger historikern Rasmus Fleischer som en gång var med och kläckte idén till TPB.

Det har framhållits att auktoriserade streamingtjänster som Netflix kan komma att minska användningen av sidor som TPB. Något hot från konkurrerande fildelningssajter ser Rasmus Fleischer dock inte, det är för riskfyllt. Snarare tror han att sajten långsamt håller på att sänka sig själv genom att släppa in sämre reklam – något som också kan tyda på att det har blivit svårare att hitta annonsörer.

Peter Sunde, som hoppas att undslippa fängelsedomen med en ny resningsansökan, tror också att det största hotet mot TPB:s existens finns bland dem som nu driver sajten. Vilka de än är.

– Folk är irriterade och klagar över idélöshet. Men det är bara bra om den hotas, det blir ett steg framåt mot att skapa något bättre. Jag ser fram emot dagen då sajten försvinner.