Omsvängning. I veckan sa socialdemokraterna och Magdalena Andersson ja till ännu en av regeringens skattesänkningar. Denna gång gällde det bolagsskatten som de inte tänker höja om de vinner valet.

Inrikes

Tur i spel

Magdalena Andersson har ett pedagogiskt problem. Men vad gör det när motståndaren har panik?

Magdalena Andersson blundar ibland när hon talar. Hon sluter ögonen några sekunder mitt i ett resonemang, som för att bättre höra sina egna ord. På en pressträff i riksdagen i budgettider har socialdemokraternas finansministerkandidat anledning att lyssna noga på sig själv.

De politiska reportrarna ställer så många frågor på samma tema. De handlar om att förstå logiken i den ekonomiska politiken – hur socialdemokraterna först attackerar regeringens inkomstskattesänkningar, och sedan lovar att avstå från höjningar.

Magdalena Andersson svarar ofta trevande, resonerande.

Men en mening kommer utan att blinka.

– Jag tycker inte att vi pratar om något annat än att höja skatten, säger hon.

Det finns ett  pedagogiskt problem, medger partifolket.

Det är egentligen inte nytt: även inför valet 2010 valde socialdemokraterna att både kritisera och acceptera alliansregeringens jobbskatteavdrag. Skillnaden då var att beskedet dröjde in i valrörelsen. Den här gången har partiledningen på ett tidigt stadium slagit fast en lagt-kort-ligger-strategi om inkomstskatterna.

Den som vill hitta ett liknande avtal med svenska väljare, kan gå tillbaka till Fredrik Reinfeldts sommartal i Vaxholm 2006. Då sa han att moderaterna var beredda att matcha alla socialdemokraternas satsningar på välfärden. Det kom att kallas »Annie Get Your Gun«-doktrinen, efter musikalnumret där mästerskytten Annie Oakley skryter ikapp med sin älskade i sången »Allt du kan göra, kan jag göra bättre«.

I en scen i filmatiseringen från 1950 galopperar Annie in i manegen, stående på sin häst, medan hon effektivt pepprar alla hinder i sin väg. Balansakten kan vara lika svår i politiken. De rödgröna föll platt när de i valrörelsen 2010 lovade att satsa tolv miljarder mer än alliansen på bidrag till kommuner och landsting. Möjligen hade de inte förstått poängen med Reinfeldts förpliktelse fyra år tidigare. Han försökte inte vinna valet på sina välfärdssatsningar, bara slippa utmålas som hoten mot välfärden.

Stefan Löfvens och Magdalena Anderssons plan är att få bort jobbavdragen från jobbdebatten. De är rädda för att hamna i en valrörelse om skatter och bidrag.

Att den strategin kritiserats av den socialdemokratiska partivänstern är inte särskilt överraskande. Det intressanta är snarare att partivänstern nu menar att de har fått med sig partiledningen på ett annat budskap: att det finns så många andra skatter som man kan höja.

Bråket om brytpunkten för statlig skatt – där de rödgröna kan stoppa regeringens reform med stöd av sverigedemokraterna i riksdagen – beskrivs internt som en värdemätare på var partiet står.

– Det som hände i förra veckan var att vi vågade utmana direkt i en skattefråga. Vi tog strid för högre skatt. Det självförtroendet hade vi inte tidigare. Vi känner opinionssvängningarna, vi märker att det inte finns en enda ekonom eller borgerlig ledarskribent som blir upphetsad av ett femte jobbskatteavdrag, säger en socialdemokrat i riksdagen.

Hoppas på fler jobb. Magdalena Andersson och s-ledaren Stefan Löfven presenterade i onsdags det budgetförslag som partiet går till val på nästa år. Ett mål är att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020.

Magdalena Anderssons lista över skattehöjningar kan inte beskrivas som lång. Men i mötet med riksdagsjournalisterna betonade hon i alla fall det finns »många andra sätt« att öka skatteintäkterna än jobbavdrag. Man kan diskutera begripligheten i budskapet, och man kan ifrågasätta om lagt-kort-ligger-strategin verkligen dödar debatten om inkomstskatterna. Men den stora scenförändringen i svensk politik är en annan: att regeringen Reinfeldt har fått allvarliga problem med den ursprungliga »allt du kan göra«-doktrinen. Alltså den som går ut på att moderaterna är en garant för vården, skolan och omsorgen.

– Vi lägger 18 gånger mer på sjukvården än regeringen gör som prioriterar skattesänkningar, sa Magdalena Andersson, när hon i måndags presenterade ett sjukvårdspaket värt två miljarder.

Det var samma visa i förra veckan, när socialdemokraterna lade fram en budgetsatsning på 4,5 miljarder kronor till skolan.

– Det är nära sex gånger mer än regeringen. Vi prioriterar investeringar i jobb och skola före att låna till skattesänkningar, sa Stefan Löfven.

Sådana budskap tillfredsställer inte bara partivänstern utan också strömningar i väljarkåren. Medborgarna har blivit alltmer missnöjda med hur välfärden fungerar. Skolan, sjukvården och äldreomsorgen har alla fått sjunkande siffror i de så kallade SOM-undersökningarna de senaste åren. Samtidigt har trycket på skattesänkningar sjunkit rejält.

Socialdemokraterna går in i kampen om välfärden i förvissningen om att de har övertaget om verklighetsbilden. Överraskningen, också för partistrategerna, är responsen från regeringen.

I stället för att försöka tysta debatten, har alliansen inlett en motoffensiv.  Den socialdemokratiska snabbanalysen går ut på att alliansen nog försöker klara av välfärdsfrågorna nu, för att slippa dem i valrörelsen. Men framför allt uttrycker kretsen runt Löfven och Andersson en viss förundran.

De har planerat för att prata om jobben i valet 2014, och den planen står fast. Diskussionen om välfärden, den kommer mer som en present inslaget i fint papper med rosetter.

– Det är intressant att det verkar som om många borgerliga debattörer känner ett behov av att prata mer om skatteintäkter och om skatteutgifter. Det är klart att vår politik hamnar i ett annat debattklimat i dagsläget, säger Magdalena Andersson.

Det betyder inte att finansministerkandidaten har blivit av med de pedagogiska problemen.

Lägger man regeringens budgetproposition bredvid socialdemokraternas skuggbudget ser det visserligen ut som om Magdalena Andersson satsar betydligt mer på skola, vård och omsorg än finansminister Anders Borg.

Men att göra budget i opposition är en sak, att göra det i regeringsställning är en annan. Magdalena Andersson har mer pengar till välfärden eftersom hon inte räknar med regeringens tolv miljarder i skattesänkningar, trots att hon lovar att behålla införda jobbskatteavdrag. Hon spelar med pengar som inte existerar.

För en mer rättvis verklighetsbild av resursfrågan måste man jämföra vad partierna faktiskt har gjort, inte bara vad de säger.

Det är därför som det har pågått ett intensivt sifferkrig de senaste dagarna. Socialdemokraterna påstår att regeringen har finansierat sina skattesänkningar med att skära i välfärden. Alliansen försäkrar att resurserna till vård, skola och omsorg tvärtom har ökat, med så mycket som 115 miljarder – eller 25 procent – sedan maktskiftet 2006.

Varken den ena eller andra verklighetsbeskrivningen stämmer överens med de siffror som Fokus, via Regeringskansliets enhet för offentliga finanser, har tagit fram. Statistiken visar att den offentliga sektorn har krympt i förhållande till den övriga ekonomin sedan regeringsskiftet 2006. Men det har skett i långsammare takt än när socialdemokraterna satt vid makten. Och orsaken till den krympande offentliga sektorn är inte att resurserna till vård, skola och omsorg har minskat, utan beror främst på besparingar i en utgiftspost som är betydligt större än all sjukvård och utbildning tillsammans – det sociala skyddet för arbetslösa, sjuka och pensionärer.

Det är där den stora omfördelningen har skett sedan 2006, men det är inte där Magdalena Andersson väljer att ta strid. Den stora debatten handlar i stället om det som moderaterna har definierat som välfärdens kärna, och som brukade vara socialdemokraternas hemmaplan. Vård, skola och omsorg. Områden som väljarna är beredda att skatta mer för, enligt forskningen.

När det gäller utbildning har resurserna ökat med 35 miljarder kronor mellan 2006 och 2011, vilket i förhållande till BNP innebär en svag minskning från 6,9 procent till 6,8 procent. Utgifterna för hälso- och sjukvården har under samma period stigit med 51 miljarder kronor, vilket motsvarar en mindre ökning från 12,6 procent av BNP till 13,7 procent.

Resurserna till vård, skola och omsorg har alltså inte minskat som socialdemokraterna påstår. Men de har heller inte ökat så som borgerliga politiker framhäver. Resurserna är i stort sett desamma nu som när alliansen tillträdde.

Allt detta kan man diskutera med Magdalena Andersson, men då kontrar hon med väljarnas bild av välfärden: stora barngrupper i förskolan, överbeläggningar på sjukhus, kvinnor som nekas plats på närmaste förlossningsavdelning, högskolor som rustas ned, skolresultat som faller år efter år…

– Min bild är att väldigt många inte är nöjda med hur det fungerar, medan regeringen verkar väldigt nöjd. Och i stället för att ta tag i problemet pumpar man ut statistik, säger Magdalena Andersson.

Den politiska kampen gäller inte verkligheten utan bilden av verkligheten. Och pedagogiska problem kan vara förhållandevis lätta att hantera, när motståndarna har panik.

Fredrik Reinfeldt klarade valet 2006 med sitt långtgående löfte om välfärden. Åren efter maktskiftet for han rastlöst runt i offentlig sektor för att hitta utgångspunkter för en nymoderat välfärdspolitik. Sedan kom finanskrisen och stabilitet slog ut förnyelse.

Det var inte alla i partiet som uppskattade det. Innan Kent Persson blev moderat partisekreterare var han kommunpolitikern i Örebro som vågade framföra bryska budskap till partiledningen. Så här sa han i Fokus i juni 2011:

– Skala bort Fredrik Reinfeldt och Anders Borg, ta bort jobbavdraget, och genomför ett val som handlar om välfärden. Då är socialdemokraterna det stora partiet. Och vi räcker inte till.

Fakta | Huvuddragen i socialdemokraternas skuggbudget:

• 4,5 miljarder till skolan.

• Högskolelyft med 16 000 nya platser på högskolor, universitet och yrkeshögskolor. 13 000 nya platser på komvux och yrkesvux.

• 90-dagarsgaranti införs stegvis för unga arbetslösa.

• Höjt tak och höjda ersättningsnivåer i a-kassan och sjukförsäkringen.

• Höjt barnbidrag och studiebidrag.

• Skatten för pensionärer sänks med 3,8 miljarder.

• Företagens ansvar för andra sjuklöneveckan slopas.

• Fas 3 avskaffas.

• Nej till femte jobbskatteavdraget. Avtrappning av tidigare jobbavdrag för dem som tjänar mest. Nej till höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt. Återställare av krogmomsen. Utfasning av den nedsatta arbetsgivaravgiften för unga.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera