Nils Horner aktiverade sinnena

Text:

Nils Horner blev bara 51 år. Han mördades kallblodigt på en gata i Kabul i veckan. Han rycktes bort brutalt mitt i sin gärning med en halv karriär framför sig. Ändå hann han sätta en ny standard för utrikesjournalistiken. Radion består, rent tekniskt, av ljud, men i Nils Horners rapporter blev ljuden till bilder, smaker och dofter. Alla sinnen aktiverades.

Mitt tydligaste minne av Nils Horner var när jag, som producent på Sveriges Radios »Godmorgon, världen!«, ringde upp honom i Pakistan för att diskutera ett inslag. Med sin patenterade ödmjukhet bad han om att få flytta deadline ett par timmar eftersom han blivit överfallen när han intervjuade människor efter fredagsbönen. Inget allvarligt, försäkrade han och lät sedan lyssnarna följa med till Islamabad för att förstå orsakerna till motsättningarna i landet.

Är det verkligen rimligt att skicka korrespondenter till farliga områden? Jag är rätt säker på att Nils Horners svar är ett lågmält men glasklart ja. Sveriges Radios förra vd Kerstin Brunnberg skriver i veckans Fokus minnesord över Nils Horner och påminner om att demokratin är omöjlig utan journalistiken.

I Malmö misshandlades flera personer svårt förra helgen. Medlemmar ur högerextrema och nazistiska grupper har gjort till vana att attackera demonstrationer. Samtidigt jobbar deras politiska grenar för att stärka sitt inflytande i det kommande valet till Europaparlamentet. Det lär bli svårt, konstaterar Maggie Strömberg. Den bruna rörelsen må uppträda hotfullt, men de saknar förmågan att samla sig internationellt.

Jag brukar avsluta den här spalten med ett klämkäckt »trevlig läsning«. Och visst får journalistik gärna vara trevlig, men den senaste veckan påminner tydligt om journalistikens mer grundläggande uppgift att förmedla, förklara och fördjupa. Att ge människor verktygen att själva bilda sig en åsikt.