Virusens värstingar

Text:

Foto: tt

Viruset har många namn. Ebolafeber, blödarfeber och dödsfeber. Det är kanske inte så konstigt, med tanke på att mortaliteten är extremt hög och att de som drabbats ofta går en plågsam död till mötes. Tre länder är drabbade i det pågående utbrottet; Guinea, Liberia och Sierra Leone. Ytterligare fall väntar på att bli bekräftade i Mali. Förra måndagen höjde Guineas regering dödssiffran till 95 personer.

Det första kända fallet av ebolavirus kom 1976 och omkring 2 000 människor har avlidit i sjukdomen. Det finns fem kända varianter av ebola, en av dem är begränsad till Filippinerna och de övriga finns i tropiska områden i Afrika. Det fåtal fall där personer smittats utanför dessa länder är laboratoriepersonal som drabbats vid incidenter med smittade nålar.

Trots att sjukdomen har nästan fyrtio år på nacken så saknas såväl ett fungerande vaccin som botemedel.

– Ebola är inget i-landsproblem, den drabbar bara utvecklingsländer. Det krävs intensiv forskning och dyra högsäkerhetslaboratorier för att utföra studier på viruset, och det är inget högprioriterat område, säger Ali Mirazimi, som är docent i virologi och verksam på Folkhälsomyndigheten och Statens veterinärmedicinska anstalt.

Världshälsoorganisationen, WHO, spårar nu personer som misstänks kunna vara smittade. Förra fredagen orsakade en smutsig toalett på ett flygplan från Guinea med destination Paris ett stort pådrag. Samtliga passagerare och hela besättningen testades, men provsvaren visade sig vara negativa.

Det som talar emot en mycket mer omfattande spridning är det sätt smittan sprids på. Ebolaviruset kräver nära kontakt för att överföras, framför allt genom blod och avföring. En ebolasjuk person har som mest virus i blodet, och är därmed mest smittsam, när sjukdomsförloppet gått så långt att man börjat blöda och har svåra diarréer.

Ebola är en ovanligt aggressiv och dödlig zoonos, alltså virus som sprids mellan människor och djur. Det finns dock ett annat virus, som orsakar liknande sjukdom och som de senaste åren skrämt upp forskare och myndigheter även i Europa. Det handlar om en blödarfeber vid namn krim-kongo, som redan i dag finns i Europa.

– Turkiet har ett tusental fall årligen, och på Balkan är dödligheten i krim-kongo-feber omkring 30 procent, säger Ali Mirazimi.

Inte heller för denna sjukdom finns det ett godkänt vaccin, och den behandling som finns är starkt ifrågasatt både för dess tveksamma effekt och svåra biverkningar. Viruset sprids genom fästingbett och fästingar som huserar i flyttfåglars fjäderdräkter, och kan på så vis transporteras över långa avstånd. Rapporter om att fästingar i både Spanien och Rumänien bär på krim-kongovirus tyder på att de smittbärande krypen är på frammarsch.

Forskare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala presenterade i december 2012 en studie där de plockat 700 fästingar från 14 000 flyttfåglar som övervintrar i Afrika söder om Sahara och häckar i södra Europa. Fästingar som plockats från den Rödhuvade törnskatan visade sig bära på krim-kongoviruset, och upptäckten är den första någonsin som visar att flyttfåglar kan transportera infekterade fästingar till områden där smittan kan etablera sig. Detta är oroväckande inte minst med tanke på att prognoserna tyder på att norra Europa får allt högre årsmedeltemperaturer under kommande år, vilket gör att nya sjukdomar och djurarter plötsligt börjar frodas längre norrut.

Fakta | Dödligheten uppemot 90 procent

• Ebola är döpt efter floden Ebola i Kongo-Kinshasa. Det var där och i Sudan de första kända utbrotten ägde rum 1976.

• Den värsta varianten, Ebola Zaire, verkar ha sitt ursprung i Kongo-Kinshasa. Det är denna, där upp till 90 procent av alla smittade dör, som nu härjar i Guinea.

• Fruktfladdermöss, även kallade flygande hundar, antas vara bärare av ebolaviruset. De är också en delikatess i Guinea, Liberia och Sierra Leone.

• Sjukdomen är inte luftburen, utan sprider sig via kroppsvätskor. Källa: BBC/TT