Aktuellt

Gud som haver arenan kär

Religionsfrihet tycks vara förbehållet vuxna män med årskort.

Det sades om Hövdingen att han aldrig satte sig i en gul taxibil. Av princip.

Enligt sägnen började det 1934, efter att IFK Malmö – som bär gula matchtröjor – anmälde Malmö FF för brott mot amatörbestämmelserna. Det slutade med att MFF blev tvångsnedflyttat från Allsvenskan.

Så Malmös legendariske ordförande Eric Persson, även känd som Hövdingen, blev näst intill gammaltestamentligt rasande.

Sådan principfasthet väcker respekt i detta land. Det blir Brantingmedalj, kommunalt bekostad byst och så småningom en biografi med titeln »Stolt och stark«.

Ett halvsekel senare, och lite längre norrut, ledde samma typ av principfasthet till att det inte gick att låta tre Stockholmslag dela en arena. Så skattebetalarna fick betala två: en i Solna och en i södra Stockholm.

Det snackas faktiskt fortfarande om en tredje arena. Det här är ju som religion, sägs det. Som skulle man tvinga in människor i fel kyrka.

Intressant nog är ett lagförslag på gång i riksdagen, som i stora drag ska göra just det. I veckan kom det fram att en ändring av skollagen är på gång som innebär att »enstaka konfessionella inslag« ska bli tillåtna under skolavslutningar i kyrkan.

Frivilligt såklart, vilket kan skapa intressanta obs-klasser »med hedniska inslag«.

Men vad gör det om man tvingar in en bön eller en trosbekännelse inför några femteklassare? Religionsfriheten är trots allt på topp i Sverige – om man är en vuxen man med årskort och färgglad halsduk.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera