Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Livsstil

Matens död

Äntligen slipper du äta.

År 2022. Människan har tömt ut jordens alla resurser. Planeten är totalt överbefolkad, nedsmutsad och miljöförstörd. För födan står det multinationella företaget Soylent Industries, som tillverkar en växtbaserad matersättning. I alla fall enligt innehållsförteckningen. Men snart visar det sig att huvudråvaran i produkterna består av något så vidrigt att det skulle få fler än Mats-Eric Nilsson att rasa.

Detta är handlingen i sjuttiotalsrullen »Soylent Green – Amerika år 2022«, där Charlton Heston spelar snuten som börjar nysta i härvan. Filmatiseringen bygger på Harry Harrisons kultförklarade science fiction-roman »Make Room! Make Room!« från 1966 som fortfarande har en hängiven beundrarskara.

En av dem tycks vara amerikanen Rob Rhineheart, en 25-årig mjukvaruingenjör och entreprenör. Den orimliga tid det tar att steka ett frukostägg fick Rhineheart att bli närmast besatt av tanken att aldrig mer behöva äta. Tänk vad mycket tid, pengar och besvär man skulle spara på att slippa tänka på, införskaffa och äta mat. För att inte tala om att slippa diska. Hur mycket gott kan inte uppstå i världen när människans energi läggs på viktigare saker än föda?

Rhinehearts tankar resulterade i den veganska drycken Soylent, som vare sig är ett kosttillskott eller bantningsmedel utan helt enkelt ett substitut för vanlig mat. Sedan snart ett år tillbaka kan hugade amerikaner prenumerera på produkten, som sägs innehålla alla de näringsämnen kroppen behöver. Anhängarna beskriver Soylent som en verklig revolution. För miljön, kroppen, människan och samhället.

Galet?

Kanske det. Men det verkar finnas de som tror på idén. För några veckor sedan satsade ett riskkapitalbolag 20 miljoner dollar i företaget.

Hur smakar det då?

Inte så gott, verkar vara den vanligaste uppfattningen. »Som att vrida ur en disktrasa och dricka det«, är ett omdöme. »Pannkakssmet med en svag vaniljsmak«, är ett annat.

Men smaken är förstås underordnad i Rob Rhinehearts universum. För den som ska rädda världen är något så världsligt som njutning inget att bry sig om.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera