Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Redaktionsbloggen

Den som väntar på något gott

Hon hette Lena Wennberg. Året var 1987 och Sverige fick för första gången en börs-vd som inte var en man.

Sydsvenskan var börsnoterad då Wennberg utsågs till att leda mediekoncernen.

Det har gått snart 30 år och sedan dess har totalt ett fyrtiotal kvinnor varit vd för något av börsens bolag.

Vårens bolagsstämmor är i princip avklarade och när Fokus Ida Ölmedal nu summerar utfallet visar det sig att andelen kvinnor ökar stadigt. I år är upp mot 30 procent kvinnor i börsbolagens styrelser, upp med nästan fem procentenheter jämfört med året innan.

Varierande grad av hot om kvotering från regeringshåll har gjort sitt till, skärpt bolagskod är en annan förklaring liksom en förändring av attityder.

Fler kvinnor i de alltmer professionaliserade styrelserna ska inte underskattas. Men på de verkliga maktpositionerna, som operativa chefer i börsbolagens ledningsgrupper, sackar det efter. Om dagens takt håller i sig dröjer det till en bit in på 2060 innan ledningarna blir jämställda, enligt Stiftelsen Allbright som varje år gör en genomlysning av börsens bolag ur ett jämställdhetsperspektiv. Dagens studenter hinner alltså gå i pension innan börsbolagens högsta ledningar når en jämn fördelning.

I dag är det totalt 19 procent kvinnor i ledningsgrupperna och hela 79 av totalt 266 bolag har ingen kvinna alls i ledningen. Endast 14 av bolagen har en kvinna som vd, vilket är en mindre jämfört med i fjol.

Men spelar det verkligen någon roll vem som styr? Svarar man ja på frågan om det är avgörande för ett bolags konkurrenskraft att bredda perspektiven, att skaffa sig flera insikter och att inte vara likriktade i sitt beslutsfattande, ja, då spelar det roll hur toppskiktet ser ut.

Trevlig läsning!

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera