Inrikes

I skuggan av ett brott

Skolmord och brinnande asylhem – en våldsvåg rullar över Sverige. Men är det terrorism?

I mask och med ett svärd i högerhanden steg en 21-åring förra torsdagen in på en skola i Trollhättan. I byggnaderna fanns förskolebarn, lärare och skolelever från första till nionde klass.

Han gick först till attack i skolans kafé. Vittnen skulle senare berätta hur han konfronterades av den tjugoåårige elevassistenten Lavin Eskandar, men högg honom till döds.

21-åringen fortsatte sedan in i skolan, där han stack ytterligare en lärare och två elever, innan han träffades av polisens skott. Samma eftermiddag dog han av sina skador. Vid den tiden hade en av eleverna avlidit och de andra två skadade, en 41-årig man och en 15-årig pojke, kämpade för sina liv.

När övervakningsbilderna letades fram sågs 21-åringen marschera genom skolbyggnaden som en militär. Han attackerade mörkhyade, men skonade ljushyade offer.

Ett hatbrott, konstaterade polisen i Trollhättan.

Ett terrordåd, sa tidigare s-ledaren Mona Sahlin, nu nationell samordnare mot våldsbejakande extremism.

Inget terrordåd, menade Säkerhetspolisen.

Det värsta svenska terroristattentatet sedan 1940, skrev Aftonbladet-krönikören Oisín Cantwell.

Av allt att döma ett politiskt terrordåd, skrev Nerikes Allehandas ledarsida.

Rasistiskt terrordåd, stod det på Dagens Nyheters förstasida.

Sådär höll det på.

Samtidigt skedde skolmorden i ett Sverige som på kort tid drabbats av flera attentat mot asylboenden. Även den våldsvågen hade på flera håll benämnts som terror.

Två unga människor är döda. Han som släckte deras liv är också död.

Spelar det egentligen någon roll om det var terrorism eller mord?

Under lång tid saknades en definition av terrorism i svensk och internationell rätt. Eftersom själva handlingarna – som mord, hot, våld och skadegörelse – var brottsliga kunde gärningarna ändå straffas.

Under senare delen av 1900-talet -gjordes försök att få världens länder att enas om en definition av terrorism. Inom FN gjordes flera försök utan resultat.

Att länderna inte kunde enas ledde till att visa brott valdes ut och lades i särskilda konventioner – som till exempel kapning av flygplan.

Terrorattackerna mot New York och Washington den 11 september 2001 satte fart på arbetet. Redan året efter, 2002, kom EU:s medlemsländer överens om ett rambeslut om bekämpande av terrorism. Därmed kom också en enhetlig definition av begreppet.

När jurister pratar om brott brukar de prata om rekvisit. Det är villkor som måste vara uppfyllda för att någon ska kunna dömas till ett visst brott.

Enligt EU:s rambeslut, liksom enligt svensk lag, måste gärningen vara uppsåtlig och allvarligt kunna »skada en stat eller en mellanstatlig organisation«. Men det räcker inte. Avsikten måste också uppfylla minst ett av tre alternativa rekvisit:

Det kan handla om att destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, ekonomiska eller sociala strukturer.

Det kan handla om att tvinga fram ett politiskt beslut.

Det tredje alternativa rekvisitet är det som skulle kunna tillämpas på morden i Trollhättan: att injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp.

– Det är ju lite knepigare att bevisa det när man inte har en gärningsman att prata med, säger Agnetha Hilding Qvarnström.    

Hon är chefsåklagare på riksenheten för säkerhetsmål och ledde förundersökningen efter sprängdådet på Drottninggatan i Stockholm för fem år sedan. Även då saknades en misstänkt att förhöra; gärningsmannen Taimour Abdulwahab hade sprängt sig själv i luften. Men andra uppgifter, som att Abdulwahab strax före dådet hade skickat ett mejl till Säpo och TT där han talade om att det var »dags att slå till«, och att han varit i Syrien och Irak för terrorutbildning, gjorde att utredarna kände sig säkra på vad det handlade om.

Att 21-åringen i Trollhättan hade rasistiska motiv verkar stå klart. Efter dådet hittade polisen ett brev i hans bostad i vilket han skrev att han var missnöjd med invandringspolitiken och kände sig »tvingad att agera«. Däremot står det inget specifikt om hans kommande attentat mot skolan.

Svaren på de djupare avsikterna dröjer alltså. Men orden »tvingad att agera« mot invandringspolitiken skulle onekligen kunna tolkas som att förhoppningen var att tvinga fram ett politiskt beslut.

Frågan är vad det innebär om polisen väljer att kalla dådet för ett terrorbrott.

Redan nu bistår Säpo förundersökningen. Och Agnetha Hilding Qvarnström undrar för sin del varför alla var så besatta av att kategorisera dådet.

– Man får ju inte glömma bort att det i alla fall handlar om mord. Det är ju det allvarligaste brott en människa kan göra sig skyldig till, säger hon.

Om gärningsmannen överlevt hade frågan dock haft praktisk betydelse för det straff han hade fått. I Sverige har regering och riksdag gjort tillägg i brottsbalken för att uppgradera terrorbrott. Tillägget innebär att om brottet begås i terrorsyfte så betraktas det som allvarligare och får därmed hårdare påföljder.

Om polisen börjar kalla attacken i Trollhättan för ett terrordåd kommer det där-emot få stora effekter för framtiden. Det räcker med att se på efterspelet till bomberna i Stockholm.

Utredningen av Taimour Abdulwahabs brott höll på i fyra år, 1 600 förhör hölls. Runt 100 poliser från Säpo, Stockholmspolisen och från polisen i Tranås, Eksjö och Jönköping arbetade med utredningen. Totalförsvarets forskningsinstitut kopplades in.

Det stannade inte där. För efter att utredningen lagts ner tog medierna vid. I höstas sände SVT ett Uppdrag granskning där flera brister i utredningen påvisades.

Terroriststämpeln skapade ett strålkastarljus som ytterst få brott i Sverige utsätts för.

Utredningen och uppmärksamheten skapade också ny kunskap om en typ av brottslighet i Sverige: islamistisk terror.

Störst betydelse skulle det i så fall få för vaksamheten – det förebyggande arbetet. Den legendariske rikspolischefen Carl Persson skrev i sin självbiografi att Säkerhetspolisens arbete skiljde det från annan verksamhet.

»Polismännen måste själva, genom långvarigt spaningsarbete, försöka klarlägga eventuell brottslighet, dock utan att från början veta något om brottets art, tid, plats eller gärningsman.«

Det påminde en hel del om narkotikabekämpningen, menade han.

Det är en intressant parallell. Alla som följer polisens narkotikabekämpande arbete vet att resultaten helt och hållet beror på hur mycket resurser som läggs på det.

Frågan är nu om höstens händelser leder till en omflyttning av polisens och Säpos resurser.

För tillfället saknas det inte brott att utreda.

Veckan före dådet i Trollhättan eskalerade bränderna på flyktingboenden. Natten före skolattacken brann ett planerat flyktingboende i Perstorp. Under helgen som följde brann två skolor som skulle husera flyktingar i Ljungby och Onsala ner till grunden. Natten mot tisdagen fick 14 personer fly ur ett asylboende i Ljungby när en misstänkt mordbrand förstörde byggnaden.

På nätforumet Flashback hyllades attackerna och de anonyma användarna började kartlägga placeringar av flyktingboenden.

Så sent som natten till onsdagen brann det igen på två ställen i landet.

I kommentarerna efter dådet i Trollhättan har det påpekats att förövaren var en ensam, förvirrad ung man. Än så länge tyder heller ingenting på att attentaten mot flyktingförläggningarna är samordnade.

Bristen på organisation behöver dock inte innebära att det inte handlar om terrorism. Dels spelar det mindre roll för den juridiska bedömningen – dels har terrorismen mot västvärlden utvecklats mot en småskalig, nästan entreprenöriell verksamhet.

För terroristforskare kallas det »social movement theory«. Det handlar om att en stor del av terrorismen på sistone inte lutat sig mot en särskild grupp eller någon särskild person, som varit fallet med al-Qaida och Usama bin Ladin, Röda armé-fraktionen, IRA eller någon annan av de kända terroristorganisationerna.

En centralfigur i den rörelsen är den nu avlidne al-Qaida-ledaren Anwar al-Awlaki. I stället för att bygga organisationer startade han ett nätbaserat, engelskspråkigt »terrormagasin«. Det fick namnet Inspire och spreds över nätet. Där kunde man till exempel lära sig hur man gjorde bomber av presskokare.

Det är onekligen en terrorstrategi för vår tid. När bomberna small under Boston Marathon 2013 visade det sig att förövarna – bröderna Dzjochar och Tameran Tsarnajev – läst och inspirerats av al-Awlaki.

Vem som helst, var som helst, hur som helst – med hjälp av internet kan terrorister födas, inspireras och utbildas utan att någon behöver träffas i verkligheten.

Ensamma, förvirrade förövare är alltså inte ett tecken på att det inte handlar om terrorism. Det är själva strategin.

I onsdags morse hade elva flyktingförläggningar utsatts för attentat på mindre än en månad. En rasistisk mördare hade härjat på en skola i Trollhättan.

Det är en viral våldsvåg som sprider skräck i Sverige.

Trots det har inte en enda gärningsman gripits efter bränderna. Hade det varit annorlunda om det definierats som terror? Hade Säpo tömt mobilmasterna i närheten av de uppbrända asylhemmen i jakt på gärningsmännen? Hade de ökade befogenheterna haft effekt? Verktygslådan är stor efter det senaste decenniets lagändringar.

I Trollhättan handlar det mesta nu om historieskrivningen. Och var den landar kan få betydelse, menar Caroline Mellgren som forskar om hatbrott på Malmö högskola.

– Det talas ofta om en tid före och en tid efter sådana här händelser. Det här kan bli en sådan händelse, en brytpunkt som avgör hur man betraktar rasism i framtiden.

Frågan är om det också blir starten för en ny syn på terrorism i Sverige.

Fakta | Lag (2003:148) om straff för terroristbrott

2 § För terroristbrott döms den som begår en gärning som anges i 3 §, om gärningen allvarligt kan skada en stat eller en mellanstatlig organisation och avsikten med gärningen är att

1. injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller en

befolkningsgrupp,

2. otillbörligen tvinga offentliga organ eller en

mellanstatlig organisation att vidta eller att avstå från att vidta en åtgärd, eller

3. allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat eller i en mellanstatlig organisation.

Straffet är fängelse på viss tid, lägst fyra år och högst arton år, eller på livstid.

Är brottet mindre grovt, är straffet fängelse, lägst två år och högst sex år.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera