Imperiet går tillbaka

Text:

Foto: Bertil Enevåg Ericson/TT

Opinionssmockorna duggade tätt den här veckan. Först Sifo: 23,2 procent. Det lägsta sedan mätningarna började 1967. Sedan ekade Ipsos: Socialdemokraterna är inte längre största parti.

Kanske är det i sådana här lägen som socialdemokrater påminner sig om Tage Erlanders ord till Olof Palme: Lyssna på rörelsen.

Men det är inte bara partiet som är i kris. Det är hela rörelsen, det socialdemokratiska Sverige, som krisar.

Det som i dag går under benämningen »rörelsen« tog form i början av 1900-talet. Det är inte helt enkelt att välja en startpunkt, men ska man välja en kanske det skulle vara restaurang Runan en septemberdag 1899. Där bildades Kooperativa förbundet, KF. Målet var att bryta den överlägsna ställning som de vanliga kommersiella butiksinnehavarna hade i förhållande till sina kunder. Vinsten skulle gå tillbaka till kunden. Och krediten, som riskerade att göra de fattiga arbetarna livegna, skulle förbjudas.

KF var inte en del av socialdemokraterna. En av grundarna, socialinspektören Gerhard Halfred von Koch, var liberal. Men med tiden skulle förbundet bli en kärninstitution i arbetarrörelsen och en moder till flera andra tunga organisationer. Som 1908, när KF:s medlemmar skrapade ihop kapital till en försäkring mot brand – med tiden skulle försäkringsbolaget heta Folksam. Och under bensinransoneringens dagar i slutet av andra världskriget gick KF in i en kooperativlösning för bensinförsäljning tillsammans med Bilägarnas rikscentral och Lantmännens riksförbund – känd som OK. Ungefär samtidigt bildades begravningsbyrån Fonus, för att motverka den monopolliknande ställning som man ansåg att begravningsentreprenörerna hade på vissa orter.

Parallellt växte andra delar av arbetarrörelsen fram under samma period, och med liknande ideal. Som kooperativet HSB, som bildades mot bostadsnöden på 1920-talet.

Till slut bildade dessa institutioner en hel vardag i det socialdemokratiska Sverige. Man bodde hos HSB, handlade på Konsum, hade sitt konto på Sparbanken och sin försäkring i Folksam, tankade på OK och blev begravd av Fonus. Precis som man läste Aftonbladet och köpte lotter från partiet.

HSB, Riksbyggen, OKQ8, Fonus, Folksam, KF och Swedbank, som 2008 förvärvades av Folksam – en grupp miljardföretag som kontrolleras av den svenska arbetarrörelsen. På pappret styrs de av sina miljoner kunder. Men makten ligger i realiteten hos styrelseledamöter med bakgrund i socialdemokraterna och LO.

Krisen syns lite varstans.

För fackets del handlar det om medlemstapp. Under mitten av 1990-talet var LO:s anslutningsgrad 88 procent. 2015 var den 65 procent.

grafik_s

Också KF har tappat rejält. På 1980-talet var Coop, som då hette Konsum, marknadsledande. De var tidiga med att utöka det ekologiska utbudet, att introducera kundkort och att lansera ett eget produktmärke, Blåvitt. I dag visar Coop röda siffror.

Bakgrunden är projektet Coop Norden, ett misslyckat försök att centralisera under början av 2000-talet. Samtidigt kånkade KF runt på ostrategiska verksamheter som Akademibokhandeln och Norstedts. För att klara sig ur knipan har KF fått spara och sälja av.

Dessutom ersatte ordförande Anders Sundström det gamla systemet där medlemmar fick återbäring i pengar med poäng som kunde inlösas mot varor och tjänster. Kunderna fick inte längre tillbaka vinsten – något som varit grundbulten i kooperativtanken.

Också på andra kanter faller väldet. Mellan 1950 och 1990 stod HSB för över 50 procent av de nya bostadsrätter som byggdes. Under de senaste åren har de stått för ungefär 10 procent.

A-lotterierna, vars vinst står för cirka en femtedel av socialdemokraternas partikassa, minskade omsättningen från
534 miljoner 2012 till 480 miljoner 2014.
A-pressen finns inte längre. Aftonbladets annonsförsäljning sjunker. Nysatsningen Politism bär sig inte. ABF Stockholms studiecirklar har blivit färre sedan storhetstiden på 1980-talet – även om de som är med lägger mer tid på att bilda sig.

OKQ8 håller kvar i sin fjärdedel av bensinmarknaden, men är å andra sidan just på bensinmarknaden – inte precis en framtidsbransch. Till och med Fonus har det tufft, med ett sjunkande antal döda och ökad konkurrens.

Skälen till att det går dåligt för intresse-organisationer och företag kopplade till socialdemokraterna skiftar. Men sammantaget blir bilden ett imperium på fallrepet.

Det finns också motexempel. Som Folksam, vars våghalsiga förvärv av Swedbank fortfarande överglänser det mesta. Och Swedbank går ju bra. Å andra sidan är det mest styrelsen som har med arbetarrörelsen att göra. Och den senaste tidens skriverier om flera toppchefers fastighetsaffärer, skvallrar om att tjänster och gentjänster förekommer även där.

Ett annat exempel som brukar räknas till den klassiska rörelsen är Hyresgästföreningen. Deras medlemsantal ökade under 1990-talet och ligger stabilt över 500 000. Å andra sidan har de på senare år ökat distansen till socialdemokraterna, vars politik de inte drar sig för att kritisera.

Inte heller det är ett särskilt upplyftande recept om man heter Löfven.