Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Redaktionsbloggen

Även idealism kan vara närsynt

Miljöpartiets suddiga gränsdragningar börjar straffa sig.

»Sverige har bara två institutioner som tänker långsiktigt«, hörde jag en hög UD-tjänsteman säga på en middag nyligen: »familjen Wallenberg och hovet«.

I veckans nummer av Fokus skriver Anders Billing om hur dessa två institutioner samverkar, inte minst när kungafamiljen har en större födelsedag att fira. Tillsammans bygger de stiftelser, tänkta att verka långt fram i tiden. Vilka baktankar som än finns i övrigt, rör det sig alldeles uppenbart om långsiktiga investeringar.

Från politiskt håll är presenterna till kungahuset allt oftare av mer förgänglig karaktär. Världens modernaste statsminister, Fredrik Reinfeldt, kom bärande på en platt-tv när kronprinsessan Victoria fyllde 30. Det är klart att presenten var avsedd som en symbol, med uppgift att säga något om givaren, snarare än mottagaren. Men kanske sa den inte det som givaren hade tänkt sig. Det finns en skillnad mellan att hänga med och att vara närsynt.

Även idealism kan vara närsynt. Många ledande miljöpartister ansåg tills nyligen att det inte var något större problem att så många svenska pass cirkulerar på svarta marknaden. Det var tvärtom bra att människor som behövde ta sig in i Sverige, fick möjlighet att göra det. Att passen var särskilt användbara för kriminella och terrorister, viftades bort. Det krävdes att den svenska visumfriheten till USA hotades för att ändra den saken.

Nu straffar sig partiets suddiga gränsdragningar. I veckans Fokus beskriver Tomas Thorén några av de turkiska organisationer som Mehmet Kaplan brutit bröd med och Maggie Strömberg blickar in i ett parti där språkrören sitter löst.

Men socialdemokraterna, då? Ja, vadå? Det är mest minnet av socialdemokratin som stabil samhällsbärare som lever kvar. Vägen från 40 procent till 25 har fört partiet till en märklig värld av skuggor, där hoppet om återuppståndelse blir allt svagare och partiledaren öppet beskrivs som en övergångslösning. Samtidigt hävdar vissa att humöret är på topp. Torbjörn Nilsson försöker i veckans Fokus foga samman uppgivenhet och entusiasm i ett parti som tappat sin populistiska fingerfärdighet.

De oväntade mötena är oftast de mest minnesvärda. Unni Drougge träffade författaren Lars Gustafsson i slutet av hans liv. Läs hennes minnesord.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera