Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Inrikes

Hovleverantörerna

Med miljongåvor vid födelsedagarna hjälper näringslivet kungahuset att göra om sig självt till en välgörenhetsinstitution.

Vad ger man till någon som har allt? Som en kunglighet?

När kronprinsessan Victoria firade sin 30-årsdag för snart ett decennium sedan fick hon som bekant en platt-tv av statsministern.

– Hon verkade nöjd. Vi har använt välunderrättade källor för att kunna tillgodose hennes önskemål, sa Fredrik Reinfeldt till TT då.

När kungen fyllde jämt förra gången fick han ett pelletsanläggning för uppvärmning av Drottningholms slott av Statens fastighetsverk. Och när drottning Silvia klockade in på de 70 för tre år sedan fick hon av talmannen och statsministern en hiskelig golvlampa i mässing.

Men Reinfeldts påstådda källor till trots, detta är inte vad kungafamiljens medlemmar önskar sig. De vill ha pengar.

Inte till sig själva privat, utan till de många välgörenhetsprojekt som bedrivs, oftast i forma av stiftelser och fonder knutna till kungahuset.

Till skillnad från politiker och tjänstemän finns det några som hörsammat denna önskan: det svenska näringslivet. Kungligheternas bemärkelsedagar innebär numera ett veritabelt miljonregn från toppdirektörerna och de kassakistor som de sitter på.

När Kung Carl XVI Gustaf på valborgsmässoafton fyller 70 står näringslivet redo med flera paket.

Organisationen Svenskt Näringsliv har dragit igång en egen insamling. Projektet, som till och med har en egen hemsida – kungen.70.se – leds av arbetsgivareorganisationens tidigare ordförande, förre Ica-bossen Kenneth Bengtsson, och stöds av Stockholms Handelskammare, Företagarna och LRF. Syftet är att bidra till nya Musikhögskolan i Stockholm.

Långt fram i gåvokön finns också näringslivets egen kungafamilj, Wallenberg.

»Wallenbergstiftelserna har för avsikt att stödja stiftelser/organisationer vars ändamål vi vet engagerar Hans majestät«, skriver stiftelsernas informationsdirektör Oscar Stege Unger i ett mejl till Fokus.

Det är inte första gången som familjen öppnar stiftelsernas plånböcker för kungafamiljen.

Vid drottningens 50-årsdag 1993 fick hon Drottning Silvias Stiftelse för forskning och utbildning i födelsedagspresent av tre Wallenbergstiftelser. Samma stiftelser har därefter fyllt på med 5 miljoner kronor vardera vid drottningens 60- respektive 70-årsdag.

När Kungen fyllde 50 år 1996 satte familjens stiftelser upp »Konung Carl XVI Gustafs Stiftelse för Forskning och Utbildning«. Även här fylldes på med 5 miljoner kronor vid 60-årsdagen och det är inte omöjligt att det kommer ytterligare en skvätt nu.

Vid kronprinsessan Victorias lysning med Daniel Westling år 2010 var det dags för henne att få en stiftelse av Wallenbergfamiljen. 10 miljoner blev startkapitalet. Kronprinsessans stiftelse fick i princip samma namn som hennes föräldrars stiftelse, med tillägget »vetenskaplig« framför »forskning«.

Alla tre ovan förvaltas av Wallenbergarna, och i dess styrelser sitter representanter för familjen ihop med respektive kunglighet.

Trådarna som spunnits genom åren mellan finansfamiljen och kungahuset är många.

Redan 1972, när Gustaf VI Adolf fyllde 90, skapades Stiftelsen H.M. Konungens Wallenbergsfond med pengar från familjestiftelserna. Dess ändamål är enligt kungahuset att främja vetenskaplig forskning och »undervisnings- eller studieverksamhet av landsgagnelig innebörd«. Wallenbergstiftelserna har i modern tid också skänkt pengar till åtminstone en annan av kungafamiljens stiftelser.

Men Wallenbergarna är inte de enda i näringslivet som slantar upp till kungafamiljens stiftelser när det fylls år.

Några dagar före drottningens 70-årsdag i december 2013 hölls en galafest på Oscarsteatern i Stockholm. Lill Lindfors var konferencier och på scen stod bland andra Lena Philipsson och Tomas Ledin. Vid kalaset fick drottningen också en present: H.M. Drottning Silvias stiftelse – Care about the children.

Bakom stod stora delar av svenskt näringsliv. Olof Stenhammar, grundare till värdepappersföretaget OMX och en gång rikskänd som OS-general, ledde insamlingskommittén.

– Jag hade jobbat i flera år med en annan av drottningens stiftelser, Mentor, som jobbar för ett drogfritt samhälle. När jag reste runt i världen med drottningen såg jag vilken uppskattning och uppmärksamhet hennes arbete gav. Så när hennes 70-årsdag närmade sig frågade jag runt på hovet om det var någonting på gång, och det var det inte. Och med tanke på att jag har genomfört flera stora insamlingar tidigare i mitt liv beslöt jag mig för att göra det en sista gång, säger Olof Stenhammar till Fokus.

Stenhammar fick ihop hela 57 miljoner kronor. Bland bidragsgivarna fanns ett stort antal av rikets mest förmögna personer (däribland en Wallenbergstiftelse).

Care about the children (förkortat CATCH) har enligt sina stadgar som ändamål att förbättra villkoren för »utsatta barn i hela världen«. Silvia har också flera andra stiftelser för barn. Som till exempel Drottning Silvias Jubileumsfond som sysslar med forskning om barn och handikapp. Och som World Childhood Foundation, vars syfte är »att förbättra levnadsvillkoren för utsatta och utnyttjade barn«. Även den drivs med donationer från näringslivet, med flera höjdare i styrelsen.

Kungens kanske viktigaste stiftelse idag kom också till vid en födelsedag. År 2006, vid 60-årsdagen, skapades Konung Carl XVI Gustafs insamlingsstiftelse Ungt ledarskap, för att främja ledarskap i scoutrörelsens anda. Även här har näringslivet varit engagerat både i styrelse och som donator, även om insamlingen har skett brett. Det är också till stiftelsen Ungt ledarskap som kungen i år ber gratulanter skänka till, istället för att ge tv-apparater och annat – vid sidan av ovan nämnda Näringslivs-insamling som hovet också hänvisar till.

Man kan fråga sig varför näringslivet är så villigt att lägga upp miljoner och engagera sig i just kungafamiljens välgörenhetsprojekt. Naturligtvis säger donatorernas själva att deras motiv är en vilja att hjälpa och ge tillbaka. Men man kan inte bortse ifrån andra drivkrafter. Det finns ju andra välgörenhetsorganisationer som bedriver liknande verksamhet som de kungliga stiftelserna. Varför inte ge till dem i stället? Wallenbergstiftelserna har ju också en egen donationsverksamhet, med omfattande administration, så de behöver ju inte ett utdelningslager till (även om de sysslar främst med forskning och inte välgörenhet).

Bortom ren fåfänga, möjligheten att få umgås med kungafamiljen, finns det de som också ser nytta i goda relationer med huset Bernadotte. Som Fokus har visat tidigare har näringslivet i allmänhet och Wallenbergsfären i synnerhet haft stor nytta av kungen i sin affärsverksamhet, inte minst i exporten av stridsflygplan. Wallenbergfamiljen har genom åren också odlat en medveten blågul profil.

Från hovets sida är frågan om motivet för välgörenhetsstiftelser också intressant.

De kungliga stiftelserna är nämligen ingen liten hovlig sidoverksamhet. Totalt finns ett 70-tal stiftelser och fonder som på olika sätt kopplas till kungahuset. Det totala kapitalet uppgick 2013 till runt 4,4 miljarder kronor och varje år delas ett par hundra miljoner kronor ut.

Stiftelsernas miljarder ska inte förväxlas med kungafamiljens privata ekonomi. De är egna juridiska enheter. Enligt hovets informationschef Margareta Thorgren utgår det ingen ersättning från stiftelserna till kungafamiljens medlemmar eller hovets medarbetare.

Varken kunglig stödverksamhet eller välgörenhetsstiftelser är nya företeelser. Flera av fonderna är över sekelgamla. En del av dem är ägnade att förvalta lösöre kopplat till kungafamiljen och slotten. Andra är kopplade till specifika institutioner, såsom Sophia- och Radiumhemmet eller Prins Eugéns museum på Waldemarsudde i Stockholm.

De allra största är inte de nybildade, utan Kronprinsessan Margaretas minnesfond, för sociala och välgörande ändamål samt Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur, för kulturminnesvård och humanistisk forskning, som har flera år på nacken.

Samtidigt talar flera saker för att välgörenhetsverksamheten ökat på senare år.

En ansenlig del av kungafamiljens dagliga verksamhet verkar numera ske inom ramen för stiftelserna. Kronprinsessparet och det i fjol vigda prinsparet har var sin välgörenhetsstiftelse med omfattande verksamhet. Prinsessan Madeleine är som bekant mycket engagerad i sin mors stiftelse.

Den nuvarande kungafamiljen verkar uppriktigt intresserad av välgörenhet. Men stiftelserna erbjuder också något annat. Genom dem kan familjen agera ute i samhället på ett sätt som är omöjligt för kungligheterna i vanlig affärsverksamhet.

Att hovet och kungafamiljen blir alltmer av en välgörenhetsinstitution är inte konstigt. Sedan monarkin blev av med all sina formella makt vid Torekovsuppgörelsen i början av sjuttiotalet utan att några nya uppdrag formulerades, har kungahuset blivit en odefinierad företeelse, vid sidan av att i rollen som statschef fungera som en symbol för landet.

Kungafamiljen har därmed till stora delar själv tvingats formulera sitt uppdrag. Genom uttolkning av traditionen och i samverkan med omvärlden har i praktiken tre verksamhetsben vuxit fram. Lite vanvördigt kan kungahuset i dag beskrivas som ett slags ceremoniell eventbyrå åt den ekonomiska och politiska makten, därut-över ett museum, som förvaltar fastigheter och övrigt i det kungliga kulturarvet. Och med ett tredje ben som alltmer ser ut att vara en näringslivsfinansierad välgörenhetsinstitution.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera