Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Inrikes

Terrorist eller ängel?

För första gången testas den nya terrorlagstiftningen om förberedelser i domstol. Går det att bevisa vilka tankar en människa har?

I en sal i Svea hovrätt sitter en 25-åring – vi kan kalla honom Gaspar – och hör chefsåklagaren Agneta Hilding Qvarnström yrka på att han döms till fängelsestraff för att ha planerat en terrorresa till Syrien. Gaspars advokat Henrik Olsson Lilja säger att  »Han medger att han påbörjat en resa, men syftet har inte varit att begå terroristbrott utan i stället att delta i humanitär verksamhet i Syrien«

Rättsintresserade ser målet som ett test på den nya terroristbrottslagen, som infördes i april i år. För Gaspar är målet ännu en prövning. Den livsresa som ledde till att han nu sitter åtalad började när han gick i sjuan och hamnade i den kriminella världen. Gaspar gick med i en undergrupp av Black cobra i Linköping. Grundskolan klarade Gaspar, men något gymnasium blev det inte. Han var bråkig, lynnig och slog sina systrar. När han var 15 år greps han första men inte sista gången för misshandel. När han var 21 år dömdes han till fängelse. I fängelset träffade han en imam och blev religiös.

Före fängelsetiden hade han ibland talat om att åka till Syrien och strida för al-Assad. Efter tiden i fängelse ville Gaspar strida mot al-Assad.  Men det kanske bara var sådant han sa. Ena dagen kunde han tala om att vilja ansluta sig IS, nästa dag om att vilja arbeta med humanitärt arbete i Syrien. Folk som kände Gaspar eller jobbade med honom tyckte att det var tydligt att han, efter sin religiösa omvändelse, hade bestämt sig för att lämna brottets bana. Gaspar började i Stockholm på Fryshusets avhopparprogram, och träffade en tjej, Kani. Förhållandet varade i några månader.

På Fryshuset läste Gaspar in gymnasieämnen. Socialsekreterarna gjorde anteckningar om att han nu verkligen tagit avstånd från sin kriminella livsstil. Men Gaspar hade problem med drogmissbruk. Han lämnade Fryshuset, och började jobba som byggarbetare, och slutade jobba som byggarbetare. I mars 2015 kom han till ett behandlingshem i Vårby som arbetar med ungdomar, Steget vidare. Gaspar fick en egen lägenhet. Meningen var att han skulle bli självförsörjande, med tiden överta hyreskontraktet på lägenheten och inte ha kontakt med gamla eller nya bekanta, som hade problem med kriminalitet eller missbruk.

På Steget vidare arbetade bland andra Jacob. För honom berättade Gaspar om sitt tidigare liv, om pappan som slagit honom, om mamman som dragit till Japan, om alla misslyckanden, och om hur frustrerad han började bli. De hade många samtal. Några handlade om skillnaden mellan sunni och shiiter och vilka som stod för sanningen enligt islam. Gaspar berättade också att hans mamma hade sagt att Gaspar borde släppa det där med det religiösa sökandet, hans släkt tillhörde varken någon sunni- eller shiagren.

Under tiden pluggade Gaspar på Stadsmissionens folkhögskola i Liljeholmen. Han började där hösten 2015, men var ofta borta och insåg våren 2016 att han inte skulle få godkända betyg. När han fick veta att han därmed inte längre var berättigad att bo kvar hos Jacob på Steget vidare  bröt han ihop.  Nu fanns bara en utväg: hem till Linköping igen.

Dit ville inte Gaspar. Den sista tiden på Steget vidare sov han länge på dagarna och satt framför datorn på nätterna. Han sökte på nätet efter information om IS och Syrien, han sökte efter Nusrafronten, och på natten den 12 april  bokade han en biljett på nätet. Planet till Istanbul gick redan tidigt nästa eftermiddag.

På morgonen skickade han ett sms till före detta flickvännen Kani: »Hej Kani, hur mår du? Ja undra om du ville ses i Arlanda innan jag åker inshallah.«

Det dröjde några timmar innan Gaspar fick svar. Han skickade flera påminnelser om att han ville träffas: »Jag ringer dig när jag är framme inshallah, hade bara velat se ditt vackra ansikte en sista gång.«

En kvart senare kom svar från Kani: »Vad äre som händer varför ska du åka!!!«

»Varför säger du det kan sista gången!«

»Åker till Shaam Syrien« (Storsyrien)

»Det finns inget kvar där.«

»Jag åker till jihad Kani.«

»Är du fucking seriös? Islam säger inget om jihad de där är fel! Stanna hemma I Sverige, gå till moské i stället för att göra jihad. Jag kommer aldrig att förlåta dig om du gör det här.«

nyh-syrien-sdltb87194d-nh-fix
Försvarets linje. »Gaspar« ville till Syrien för att han ville jobba humanitärt inom Nusrafronten. 

Gaspar checkade in. Planet landade i Istanbul några timmar senare. Där stoppades Gaspar av turkisk polis, skickades tillbaka till Stockholm, där han greps av svensk polis, och åtalades för att ha rest med avsikt att ansluta sig till den terrorklassade Nusrafronten.

Åtalet väcktes mot Gaspar bara några veckor efter att den lagen mot terrorresor införts. Gaspar erkände att han påbörjat en resa till Syrien, men bestred ansvar eftersom han inte hade någon avsikt att begå terrorbrott. Att han åkt till Syrien var för att han tänkt ansluta sig till Nusrafrontens humanitära verksamhet.

Terroristbrottslagen infördes efter ett rambeslut från EU, och trädde i kraft den 1 april i år. Enligt lagen är det straffbelagt att påbörja en resa till ett annat land i avsikt att begå eller förbereda allvarlig brottslighet. Som ett försök att kriminalisera förberedelsen till det brott som en enskild tänkt begå, har lagen beskrivits.

Det har talats om att lagen ska ha en preventiv effekt, att få unga jihadister att avstå från att resa. För att uppnå avskräckningssyfte krävs dock fällande domar. Och ett rättsväsende som dömer folk på kvalificerade gissningar om vad en misstänkt haft för avsikter, när bevisningen är mångtydig, är också avskräckande.

Dom meddelas den 9 december.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera