ramberg

I privat tjänst

Jurister förstår inte varför justitieråd får extraknäcka. Anne Ramberg förstår inte juristerna.

När de gotländska bönderna år 1288 fått nog av Visbys »rika, dryga och stolta handelsmän och penningfurstar« som infört tullar, byggt mur och gjort det svårare att sälja vete utbröt inbördeskrig. Blodiga fältslag rasade över hela ön. Först med skiljedom kunde konflikten lösas.

Skiljeförfarande som tvistlösningsmetod finns kvar och är ett attraktivt alternativ för en företagare som hamnar i en tvist. Att gå till allmän domstol har sina nackdelar. Tiden mellan åtal och laga kraftvunnen dom i hovrätten kan bli utdragen. Att, som i skiljeförfarande, själv handplocka skickliga domare kan också vara att föredra, liksom att det inte är öppet för insyn.

Fokus berättade i förra veckan att ett antal domare i Högsta domstolen åtar sig skiljemannauppdrag. Som justitieråd i Sverige har de rätt att göra det. I USA och Storbritannien är det förbjudet för högsta domstolens domare att ta den sortens extraknäck. Sverige har en annan rättstradition och tillåter bisysslor för justitieråd. En smula anglosaxiskt var Sverige från mitten 1920-talet till 1970. Då fick justitie- och regeringsråd inte åta sig skiljeuppdrag.

Vill du läsa hela artikeln nu?

Det här är ett utdrag från en artikel publicerad i ett nummer av Fokus. Om du vill få full tillgång till artikeln och hela tidningen digitalt, välj det alternativ som passar dig bäst.

Prenumerera på Fokus!

Fokus, 144 kronor per månad!