fotboll

In Bajen we trust

De vinner sällan. Men det bryr sig inte Hammarbyfansen om. Kärleken till laget är som en religion.

I den över 100 meter långa kön i Globenlandskapet står en 30-åring i den kalla februarivinden, med en öronskyddsmunderad tvååring i famnen. Framför honom hasar en krumryggad man i för stora byxor fram. Han flinar underfundigt i sin ensamhet, som om han visste något som ingen annan vet. Trots tre minusgrader har de och mängder av kvinnor, och framför allt män, i alla åldrar slutit upp för att ägna sin lördag åt en betydelselös vänskapsmatch mot Norrköping. I förra veckan hade Hammarby spelat dåligt, ändå är nu 5 028 betalande besökare på väg mot Tele 2 arena.

Mycket talar för att de ska få se ganska dålig fotboll, som under stora delar av förra säsongen. Men de kommer i alla fall att få sjunga. Om öl, om domaren, om Södermalm och om bondjävlar som inte kan spela boll, och intressant nog även om måsarnas flykt, kvinnornas steg och vindarnas sus.

Det är strofer ur Hammarbys »nationalsång«, som en del besökare har intatuerad på sina armar och sina ryggar. Sången »Just i dag är jag stark« handlar inte om fotboll eller ens om sport, utan om frihet, en vårdag vid Slussen eller om att tro på sig själv. Det beror lite på vem man frågar. Strax innan laget gör entré reser sig tusentals människor och tar ton. En sång ljuder från högtalarna:

Vill du läsa hela artikeln nu?

Det här är ett utdrag från en artikel publicerad i ett nummer av Fokus. Om du vill få full tillgång till artikeln och hela tidningen digitalt, välj det alternativ som passar dig bäst.

Prenumerera på Fokus!

Fokus, 144 kronor per månad!