skatter

Jakten på den höjda skatten

Politiker både till höger och vänster längtar efter en skattereform. Till dess nöjer de sig med att gnabbas.

Nämn höjd marginalskatt och borgerligheten svarar i kör: »Pomperipossa«. Så har det varit sedan 1970-talet, då Astrid Lindgren skrev en saga om trollpackan som tvingades betala mer i skatt än hon tjänade: 102 procent.

»Du pratar, sa häxan, så många procent finns inte!«

Men det gjorde det. Och när hela folkets sagotant hamnade i kläm var de flesta överens om att Socialdemokraternas skattepolitik hade gått för långt. Gösta Bohman reciterade Astrid Lindgren i riksdagen, en del hävdar till och med att hennes berättelse avgjorde valet 1976. Det är kanske en överdrift, men klart är att hon väckte en fråga med kraft nog att skaka om det väldiga regeringspartiet.

Med knappt ett och ett halvt år till nästa val har migrationsdebatten ebbat ut. Nu tävlar partierna i stället om vem som har hårdast linje i brott och straff. I nuläget når ingen längre höger ut än Socialdemokraterna. Kanske är det därför politikerna plötsligt pratar om skatter igen. Framför allt marginalskatter.

Inför vårbudgeten skröt Vänsterpartiet om att man tillsammans med regeringen bestämt att gränsen för statlig skatt inte ska justeras med mer än inflationen. Förenklat innebär det att fler blir tvungna att betala statlig skatt. I kronor och ören handlar det inte om så mycket pengar. Justeringen av brytpunkten ger 2,7 miljarder extra till statskassan, vilket är ungefär lika mycket som regeringen sänker pensionärsskatten med.

Vill du läsa hela artikeln nu?

Det här är ett utdrag från en artikel publicerad i ett nummer av Fokus. Om du vill få full tillgång till artikeln och hela tidningen digitalt, välj det alternativ som passar dig bäst.

Prenumerera på Fokus!

Fokus, 144 kronor per månad!